Blog Archives

Dag 4 – Det här får mig att gråta

Som ni vet gråter jag för allt möjligt.

Är en riktig lipsill.

Krossat hjärta av en man som verkade vara världens snällaste, men visade sig vara en självisk skitstövel, har fått mig att fälla många tårar.

Häromkvällen grät jag när jag såg slutet av Våra vänners liv. Det gick inte att låta bli. Jag vill ju ha lyckliga slut.

Något annat som kan få mig att gråta är idrott.

Jag förstår helt fullt Per Elofsson som grät under OS.

Jag är garanterat en känslomänniska.

Dag 3 Det här får mig att må bättre

Något som får mig att må bra är dans. Av någon anledning har jag bara fallit för män som inte dansar. Det är lite trist.

Jag har alltid älskat att dansa folkdans. Blev frälst redan som barn.  Mina föräldrars folkdans- och folkmusikintresse gjorde att jag fick tillbringa många sommarlov under 70-och 80-talen på resor runt Sverige till spelmansstämmor av olika slag, där jag fick dansa, spela och sjunga med likasinnade.
Som 16-åring fick jag en underbar sommar på Irland, där vi kuskade runt på landsbygden och lärde oss att dansa och spela. Vi åkte runt till lokala danstillställningar och fick dansa hur mycket som helst. Ni kan ju gissa att unga blonda svenska tjejer fick dansa…

Numera blir inte så mycket tid över till dans…datorn och jobbet  tar den mesta tiden…. men när jag får tillfälle tycker jag det är superkul att få dansa.

Jag gillar all slags dans egentligen. Gillar att bugga, men är självlärd, så jag vill gå en kurs och lära mig turerna. Jag kan lite salsa, skulle vilja gå en tangokurs, men mest drömmer jag om att lära mig flamenco.

Dans är glädje!

Dag 2 – Ett foto på en plats du varit på

Sommaren 2004 for T, Johan och jag till Nord-Norge och bodde hos svärfar Odd i Klubbukt. Underbar miljö, vackert väder och midnattssol hela tiden. Det var en fantastisk semester. Ett av våra utflyktsmål var Nordkapp. Dyrt att ta sig dit, men en makalös upplevelse.

Bloggutmaning 2.0 dag 1 – ett annat ögonblick

Jag fortsätter bloggutmaningen med tema av FruHatt. Tack raring.

Att skriva är bra terapi. Ut med skiten bara!

Ett annat ögonblick ur mitt liv. Ni får ett inlägg från min dagbok som jag skrev för tre år sedan. När jag fyllde 42.

”Det blev en trevlig födelsedag. Även om jag inte trodde det på morgonen. 18-åringen var sur för att jag väckte honom och 15-åringen hade glömt vilken dag det var. Det var med gråten i halsen som jag sprang iväg till bussen.

Men det visade sig att 15-åringen lurat mig. När jag kom hem från jobbet väntade en överraskning. Den fantastiske gossen hade köpt presenter till sin mamma. Han tjänar ju egna pengar numera. Så det stod en vacker lilja till mig på bordet och ett stort paket med en dammsugare i! Vilken unge jag har! Han sjöng för mig och nu grät jag på riktigt 🙂
18-åringen är mer återhållsam med sin känslor, men jag fick allt höra att han gillar sin mamma 😉
Sen åt vi hallonpaj och jag kände mig så glad över mina killar. Dottern talade jag med senare på kvällen. Hon är så söt och fin. Och lycklig över att hon och pojkvännen äntligen fått en egen lägenhet. 1 november flyttar de in.

Sen låg det ett brev i posthögen. Som inte var en räkning. Eller reklam. Den söta fina Nina hade skickat grattiskort med skraplotter i. Och jag vann! 150 kronor! Jag grät en skvätt till.
Senare på kvällen ringde min bror från Saudi-Arabien. Och fler samtal, sms-hälsningar, msn- och irc-hälsningar ramlade in. Man skulle kunna tro att jag fyllde 50! Det var med en skön känsla inombords som jag kröp upp i soffhörnet för att kolla på tv. Jag är någon. Jag duger. Jag finns. För tvivlet gnager i mig emellanåt…”

Den enda uppvaktning på födelsedagen som jag fick av  särbon/fästmannen (numera Exet) var ett meddelande  på msn kl.05.40 där det stod gratulerer med dagen. Inget mer. Inte ett ord eller livstecken mer under dagen. Jag har fått hjärtligare gratulationer av elever som jag knappt känner. Kanske inte så konstigt att jag kände mig ensam och värdelös…

Dag 1 – Ett annat ögonblick

Dag 2 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 3 – Det här får mig att må bättre

Dag 4 – Det här får mig att gråta

Dag 5 – En första

Dag 6 – Mina rädslor

Dag 7 – Min favoritplats

Dag 8 – Det här saknar jag

Dag 9 – Mina ambitioner

Dag 10 – Ett foto på dig och din familj

Dag 11 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 12 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 13 – Smeknamn du har och varför

Dag 14 – Det här upprör mig

Dag 15 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 16 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 17– Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 18 – Vad har du sug efter?

Dag 19 – Ett b

Dag 20 – Din favorittid på året?

Dag 21 – Ditt favoritplagg?

Dag 22 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 23 – Ett sista ögonblick

Dag 30 – One last moment

Ett sista ögonblick

Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.

Vi kysstes och kelade  i väntan på mitt tåg.

Det var ett lyckligt ögonblick.

Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.

Dag 29 – Your aspirations

Min ambition: att bli en  bättre pedagog

Min strävan: att bli en bättre människa

Min längtan: efter Kärleken

Dag 28 – Something that you miss

Något som jag saknar
Kärleken

Jag önskar att det vore annorlunda, men jag saknar H.

Dag 27 – Your favorite place

Min favoritplats

Havet

Alltid havet.

Dag 26 – Your fears

Mina rädslor

Sjukdom, död och olycka så klart.

Att barnen ska drabbas av hemskheter.

Jag är rädd för att dö ensam och övergiven.

Jag är rädd för konflikter.

Att jag inte kan få ordning på mitt liv.

Jag är rädd för att be om hjälp, fastän jag behöver det.

Men en speciell rädsla som jag bär inom mig är en känsla av att avslöjas som en bluff.

Att jag inte är en trevlig, snäll och  kompetent människa.
// Jag är så högmodig att jag betraktar mig som trevlig, snäll och kompetent.

Utan dum, elak och okunnig.

Just att betraktas som okunnig kan jag härleda till min prestationsångest, som präglade mig under hela skoltiden.

Jag vet att det är en löjlig känsla och att många bär på något liknande.

Men ibland är jag livrädd för att det skulle visa sig att jag är ett fult, elakt troll och inte en glad och snäll tjej.

Hur normalt är det liksom?

Dag 25 – A first

En första

Idag är första dagen av resten av mitt liv.

En klyscha, men ändå så sann.

Jag har varit längst ner på botten.

Krälat i sorg och smärta, ynklig och patetisk.

Att få mitt hjärta krossat har inneburit den värsta smärta jag upplevt.

Men har rest mig.

Det kan bara bli bättre.

Jag känner mig ensam och övergiven. Har tvingats rita om min karta mot min vilja.

Idag är första dagen av något annat.

Idag är första dagen av resten av mitt liv.