Inna helt enkelt

Självbild

Alla har vi vår uppfattning om oss själva.

Jag ser mig själv i spegeln varje dag och tycker för det mesta att jag ser okej ut. Ska jag träffa människor sminkar jag mig och fixar håret samt har kläder jag trivs i och tycker är snygga. När Hasse kallade mig vacker hade jag mycket svårt att ta det till mig (första helgen vi träffades hade jag dessutom glömt sminket, så han fick verkligen ser mig som jag är)
I tonåring blev jag kallad ful för att jag har glasögon och det har präglat mig hela livet.  Att som känslig fjortonåring få höra fy faan vad ful du är gång på gång är hemskt.
Jag har svårt att tro någon som kallar mig snygg, fin eller vacker. Jag ser bara dubbelhakan, brösten som är i vägen hela tiden, glasögonen eller det hopplösa håret och den stora näsan. Det enda jag är riktigt nöjd med är mina ögon.
Och jag fikar INTE efter komplimanger nu!

När jag får fina komplimanger om vilken fin människa jag är blir jag också förvirrad.
Jag?
I min värld är jag inte så där beundransvärd som en del säger. Visst jag är snäll och omtänksam, mentalt stark och fylld av livskraft. Men jag är också lat, elak, patetisk, avundsjuk, sur, grinig, ovillig och bara en dålig människa. Jag har inte svar på alla problem och jag gömmer bekymmer under mattan och hoppas att det ska lösa sig ändå. Jag gör dumma saker och har svårt att förlåta ibland.Jag vill hämnas oförrätter och jag äts upp av svartsjuka.

Men jag tror på livet och att göra sitt bästa. Om jag misslyckas är det bara att ta nya tag.

Många gånger önskar jag att jag hade haft den mentala styrka jag har idag när jag var tonåring. Då hade jag vågat tro och göra så många saker i livet.

Det jag är stolt över att jag har lyckats ingjuta tro på sin förmåga och självkänsla hos mina barn. Jag har uppfostrat tre livskraftiga människor som har bra självkänsla och tro på sin förmåga. Ibland är självförtroendet lite väl gott hos somliga. Och den verbala förmågan ska vi inte bara tala om =)

Tänk om jag hade varit så mentalt stark som min dotter är när jag var 20!

Är det något man ska göra som förälder så är det att ge sina barn självkänsla och självförtroende. Det räcker inte bara med föräldrarnas villkorslösa kärlek. Alla människor behöver känna att de duger som de är, oavsett hur de ser ut eller beter sig.Man ska ha det med sig från början. Inte behöva jobba hela livet med att erövra självkänsla.

Jag jobbar med min självbild hela tiden. och blir förvirrad när jag får fina komplimanger.

Tänk att det ska var så svårt att vara människa.