Blog Archives

Grått ute

och solsken inne.

En helt vanlig dag och ändå inte.

Musik som följeslagare hela tiden. Så klart. Det som är bra när man har en gemensam playlist på spotify  är att det blir variation och att jag lär mig massa nya artister. Och kan uppfostra ungdomarna 😉

Vetgiriga och härliga elever. Jag har verkligen kul på jobbet.

Dagens lektioner kröntes med att brandlarmet gick.

Jippi!

Ut i snön och vänta på brandkåren.

Till slut fick vi gå in. Larmet löstes ut av en labb i kemisalen. Det går farligt till på övervåningen.

Spagetti och köttfärssås till lunch. Wordfeud och skratt med kollegor.

Div. administrativt arbete.  Mest mejl.

Nedstängning av nätet. Vi ska få nya switchar och accesspunkter i nätverket.

Möte. Kreativa diskussioner och härliga skratt. Åh vad jag trivs i mitt arbetslag!

Bussresa hem.

Äldste sonen hade förvarnat om att han hade kompisar hemma igen, så jag visste att köket var ockuperat.

Det jag inte visst var att yngste sonen ockuperat mitt rum, min säng och min dator.

Jag som längtade efter att varva ner ensam i lugn och ro. Det var bara att gilla läget och nu har jag äntligen fått tillbaka både sängen och Mac =)

Det var min torsdag. Inte så kul om man läser kanske, men jag har haft det toppen.

Nu  ska jag njuta av veckans avsnitt av One Tree Hill. Fjortisserie säger några, men I´m a sucker for drama.

Och jag är ju en 17-åring  förklädd till 46-åring kom ihåg det 🙂

En skön känsla

Hela dagen har präglats av solsken och harmoni.

Även om jag sovit dålig p g a den hemskaste dröm jag  någonsin drömt, så har jag varit pigg och glad.

Arbetet har flutit på och jag har inte ens irriterat mig över idioter. Eleverna har snarare förundrats över mitt goda humör.

Arbetsdagen avslutades med pedagogiskt café och jag har faktiskt ätit semla. Fastän jag brukar vänta till fettisdagen, vilket inte är förrän 21/2, men då är jag i Norge och där har man konstiga fastlagsbullar, inte riktiga semlor 🙂

Intressanta diskussioner och trivsel kan man väl sammanfatta dagens konferens. Goda möten helt enkelt. Det finns en harmoni på min arbetsplats som skapar kreativitet.

Under resan hem kunde jag titta på den vackra solnedgången över slätten. Sverige är vackert.

Nu väntar jag på att linssoppan ska bli klar.  Sonen jublar väl inte, men han ska vara tacksam att han får mat varje dag.

Jag är nöjd att mitt hem inte är fritidsgård längre.

Det är t o m  städat.

Sol idag

Solen skiner in i klassrummet och gör reflex i glasögonen. För att inte tala om hur solen avslöjar att fönsterputsning inte är en prioriterad kommunal verksamhet.

Jag har sol i mitt sinne och det är så skönt.

Idag har haft vi historia. Teknikhistoria.

Som den historienörd jag är går jag igång direkt.  Ungdomarna måste allmänbildas så klart!

Och visst måste man känna till Polhem, Ericsson, von Platen, Swedenborg och de la Gardie! Jag har mycket att göra 🙂

Bondbarnen visste i alla fall vem de Laval var =)

Jag älskar de här lektionerna som är dialog. Där man inte vet vart det bär. Där vi diskuterar, jag svarar på frågor, ställer frågor och det känns som att vi bara chillar, men det är på blodigt allvar.

Nu är det dags för lunch tillsammans med bästa eleverna!

Hjärtedag

Alla hjärtans dag hade jag gärna hoppat över.

Inte direkt vad någon med hjärtesorg längtar efter.

Men det blir inte bättre än vad man gör det till.

Jag har en härlig familj, finaste vännerna, bästa kollegorna, underbara elever och världens bästa jobb!

Och när jag tänker efter blev jag aldrig uppvaktad på alla hjärtans dag när jag levde i förhållande (men jag köpte blommor, presenter och choklad) så det är ingen idé att gnälla.

En ny härlig dag med världens bästa elever.

Roliga arbetsuppgifter.

Ro i själen (någorlunda)

Snart är det lov och då ska jag åka hem till Vika.

Det är något att se fram emot!

Men nu är det dags att gå till bussen och dagens åktur över slätten.

Idag blir det U2 i hörlurarna.

En bra start på dagen.

 

Note to my self
Lägg dig inte kl.21, även om du är dödstrött. Du vaknar bara vid 4 och kan inte somna om.

Framtidstro

Efter morgonens resa i iskall buss anlände jag jobbet vid 8 och kunde tina upp i värmen i labbsalen. Det är underbart med eget klassrum.

Dagen har svischat förbi utan att vara stressig. Men ändå så har det gått i ett hela tiden.

Lektioner, uppdatering av hemsida och korrigerande av dokument. Läsa jobbmejl och svara på vissa. Handledning av projektarbete, samtal, elevrådsmöte.

Lunch fanns det inte tid för så jag tar en macka och en frukt och sätter mig hos mina härliga kollegor för en paus. Klämmer i mig mackan samtidigt som vi pratar om ditt och datt.

Börjar skala min apelsin (glad över att flera års citrusförbud är över)

-Men vi får inte äta citrus!!!!! Minna stirrar på mig.

– Jo säger jag och blir osäker. Men visst är det tillåtet nu?

-Det står på info-tv:n att det är förbud igen fortsätter hon och jag känner mig som en skurk med min apelsin. Tänk om jag orsakar någons död!

Jag blir frustrerad och undrar varför vi inte fått information om det. Börjar luska i det och får till slut reda på att det finns en elev på skolan vägg i vägg som är allergisk och att man informerat den skolan. Inte vår. Tillräckligt mycket i alla fall.

Så nu är det tillbaka till det gamla. Inga citrusfrukter på skolan.

Snacka om att fastna med skägget i brevlådan!

Jag åt upp min apelsin och tvättade händerna hur länge som helst. Skolsköterskan sa att det var bra och att vem som helst kan fela. Jag kan ju tycka att informationsflödet inte fungerat.

Några möten, information och planering på eftermiddagen. Ni antecknar va!

Solsken, dagsmeja och fågelsång väckte min längtan efter vår.  Det finns hopp om framtiden. Jag känner ljuset i tunneln. Både bildligt och bokstavligt.

För att använda en sliten klyscha så är det ingen idé att gråta över spilld mjölk. Bryt ihop och gå vidare typ. Men vi behöver tid att sörja och bearbeta också. I alla fall jag. Så den som inte orkar läsa eller stör sig på mitt gnäll behöver inte ta del av mitt liv. Jag kämpar varje dag och gör så gott jag kan för att hitta ljuset igen.

Och idag känner jag hopp och tillförsikt. Livet går vidare.

Att komma hem och det fortfarande är dagsljus är härligt. Det gör inte ens något att solen försvunnit och det faller snö. Morgonens -10  har dessutom förvandlats till plusgrader.

Sonen har både diskat, röjt och slängt sopor, så  jag kan ta mig fram till både spis och diskbänk. För nu är det läge för mat.

 

Torsdagstrött

Lade mig supertidigt igår. Före halv tio. Somnade som en klubbad oxe efter 2 dagars konfererande.

Vaknade vid 2. Svårt att somna om, men till slut måste jag ha somnat eftersom jag drömde att jag försov mig och eleverna ringde och undrade var jag höll hus. Vaknade en halvtimme innan klockan ringde. Trött som ett snöre.

Torsdagszombie. Kolsvart ute.  Kallt. Inte sommar som i nattens dröm.

Hur kan man bli så trött? Jag längtar bara till i kväll när jag får sova igen.

Tack och lov för frukost och massor av kaffe tillsammans med finaste klassen.

Genomgång av studieplaner. Vilka kurser ska flyttas till samlat betygsdokument? (alla mina läser utökat) Vilka kurser ger mest meritpoäng?

Det är verkligen svårt att hålla reda på hur det fungerar och jag är ingen SYV, men jag gör mitt bästa att bistå och hjälpa dem. meritpoäng.se är en bra hjälp.

Ibland blir jag lite avundsjuk på ungdomarna som har hela livet framför sig. Massa härliga utbildningar att söka, drömmar att uppfylla, erfarenheter att uppleva.

Jag funderar fortfarande på vad jag ska bli stor. Visst, jag har jobbat hela mitt vuxna liv (förutom 3 månader mellan studier och jobb) och pluggat massor av kurser. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska bli. Innerst inne drömmer jag fortfarande om arkeologi och hade jag modet skulle jag satsa på entreprenörskap fullt ut.

En bra dag

Dagen började bra. Utvilad slog jag upp mina blå strax före 6. Sedvanliga rutiner på autopilot.

Klädd som för polarexpedition gav jag mig iväg mot bussen med System of a down  i hörlurarna. Kallt som bare den, men jag var varm. Metal hjälper att hålla tempot uppe.

Halvsov ända fram till rondellen i Mellerud som vanligt, så jag kunde hoppa av bussen snäll och trevlig. Rask promenad ner till jobbet i trevligt sällskap.

Frukost framför datorn.

Stillsamt jobb i sällskap av morgonpigga ungdomar (de kommer en timme innan de börjar) med bästa spotifylistan på lagom volym i bakgrunden.

Sen avverkades dagen i flygande fläng: Lektioner, planering, bedömningssamtal med kollega, Lunch, Möte 1, lite mer planering, Möte 2.

Bussresa hem över slätten. Amaranthe i hörlurarna. Jag har fastnat i ett rejält metalflow . Metal är lite mer jävlar anamma än deppiga Adele. Jag behöver mer jävlar anamma.

Nu är  det dags att fixa lite middag och packa väskan för två dagars konferens med UF/UE.

Efter det lite meditation för att må bra och sen blir det nog en film i sängen.

För att jag kan.

Det gäller att göra det bästa av livet som ensam.

Redo

I nattens drömmar var det sommar.

I verkligheten är det -10 och snö.

Jag är dock pyntad och påklädd.

Redo för ännu en dag i samhällets tjänst.

Nu kör vi!

Ut i kylan!

Solsken

Ja idag är det är solsken ute och faktiskt lite inombords också.

Idag är en mycket bättre dag än i går. Tack och lov. Jag har sovit som ett oskyldigt barn, utan hemska drömmar.

Solen skiner och snön gnistrar. Katten skuttar lyckligt omkring på balkongen. Jag håller mig helst inomhus dock. Kallt som sjutton -11. Fukten från Vänern gör att det känns ännu kallare. Men det är väl bara att gilla läget liksom. Fortsätta gå med yllestrumpor och vinterkängor. Och längta efter våren.

 

Veckans lönearbete är avklarat och nu är jag ledig. Skönt. 2 dagar som solitär hägrar. Ja helt ensam är jag ju inte, då mitt hem fortfarande bebos av unga herrar. Även om vi inte direkt umgås. Men de finns här.

Katten är sur eller nåt för hon vill aldrig gosa med mig. Hon ligger helst inne i sonens rum. Hur man nu kan föredra stök och dammråttor framför städat och lugnt med mig. Hade Ville funnits kvar i livet hade han garanterat legat i mitt knä. Han förstod alltid när jag behövde tröst.

Även om jag har en helg utan planer eller umgänge framför mig så känns det bra. Jag har roliga saker att se fram emot den kommande veckan. Konferens med bästa kollegorna från Norge och Sverige på hotell i dagarna två och på fredag blir det middag och bowling med Lärarförbundet.

Skönt att ha kul saker att se fram emot.

Äter grönssakssoppa till lunch och wordfeudar.

Läser bloggar.  Mona lottar ut väskor. Jeanette fyndar på rea. Leo skriver om Gunnar idag 🙂

Om jag skulle bylta på mig och gå en sväng till bibblan. Det är läge känner jag.

Ha en fortsatt fin fredag i solskenet! Det ska jag ha. Basta!

Bedövad eller var det bedrövad?

Hela dagen har jag varit som i koma.

Trött och ont i huvudet.

Dagens enda lektion fungerade tack och lov toppen. Kreativa lösningar och intressanta diskussioner. Me like Teknikutveckling.

Samtal, möten och skrivarbete som fungerat att utföra trots hodepine.

Lätt frustration över människor som låter sin avundsjuka styra sitt agerande.  Hur orkar man liksom? Seriöst?

Hela dagen har det snöat. Nu snöar det rejält. Riktig Vänersnö.

Det är svinkallt och halkigt.

Arbetsdagen avslutades med arbetslagsträff. Tack och lov för Martin som fixade kaffe och Gunnar som köpt kakor!

Dagens frisyr:

Ja, man kan ha mössa på sig hela dagen inomhus är även om man är 40+

Babs undrade varför jag hade mössa på mig?

-För att det är en jävla skitdag!

Vi har ett härligt arbetslag som trivs ihop så det blev en bra avslutning på denna dagen ett liv liksom.

Bussen hem var kall och inte kunde jag lyssna på musik, eftersom jag glömt hörsnäckorna hemma i morse. Dessutom tog det evigheter att komma fram på 45:an p g a en olycka.

Ja, jag gnäller. I min blogg får jag både gnälla, svära och säga vad jag tycker.

När jag är glad får jag kritik för det, så nu borde det väl vara bra när jag är trött, ledsen och gnällig.

Visst har jag mycket att vara tacksam över, men ibland är det svårt att bara tänka positivt.

Faaan. Tänk om man bara fick dra täcket över huvudet och vakna när sorgen och vintern försvunnit.

Eller så gör jag som jag gjort i hela mitt liv. Sätter på ett leende och låtsas att allt är bra och jag är glad trots att jag gråter på insidan.

Fake it until you make it.

 

Nu ska jag stoppa i mig lite mat och sen lägga mig i sängen med Mac på magen och trösta mig med veckans avsnitt av oth. I´m a sucker for drama you know. Har jag tur blir det lite förlösande gråt. Och håll tummarna för att jag slipper hemska drömmar i natt.