idag blir det…
sjuknärvaro.
Jag har INTE råd att vara sjuk.
Tur att jag bara jobbar 4 timmar idag. Med administrativt arbete.
sjuknärvaro.
Jag har INTE råd att vara sjuk.
Tur att jag bara jobbar 4 timmar idag. Med administrativt arbete.
Jag har äntligen kunnat smita ut och sätta mig på toa.
Då tjuter brandlarmet!!!!
Det var bara till att knipa ihop och fösa ut alla ungdomar i snön.
Att samla flera hundra ungdomar i snö är som gjort för snöbollskrig och bråk. Men brinner det så måste man utrymma. Några ungdomar på det närliggande högstadiet hade lekt med eld på toaletten. Därav larmet.
Som tur var gick det bra och ingen kom till skada. Men jag vill kunna sitta på toa i lugn och ro. Så inga fler larm tack.
Dagen började bra *not*
Jag kan inte borsta tänderna utan att söla. Så nu går jag med en tandkrämsfläck på ena tutten!
note to my self: skaffa haklapp
Sen fortsatte jag med att vara mycket bestämd mot chefen i en fråga. Så bestämd att han frågade om jag käkat taggtråd till frukost.
Jag behöver kaffe!
Äntligen är jag klar med oket som hängt över mig.
Nu har jag skickat in annons, texter och bilder till den tidning vi ska synas i om två veckor. Jag är ingen grafiker, utan en glad amatör som älskar att pilla i photoshop och känner mig så otillräcklig när det gäller layout och design.
Men nu är jag klar!
Snabeldraken ropar från städskåpet och känner jag mig själv rätt så kan jag inte motstå hans lockrop =)
Årets första skolvecka har susat förbi.
Hur fort gick inte den här veckan då!
Uppskruvad som en duracellkanin har jag sysslat med annonser, affischer och marknadsföring. Nu har jag bara en annons att göra i morgon, sen så ska nog batteriet ta slut. Jag har brutalt utnyttjat mina elever till att klistra kuvert och sätta upp affischer inför Öppet Hus som vi har om en vecka.
Nästa vecka är det dags att ta itu med nästa evenemang: temadag kring Internet i februari.
Annars är jag en väldig blandning: chefens hjälpreda, facklig, mentor, fröken, kollega, anställd, arbetsgivarerepresentant.
Än så länge klarar jag av att bena isär rollerna. Det som jag klarar bäst är när jag ska vara facklig och mentor. Då är chefen verkligen motpart.
Jag har fullt sjå med att lära mig den nya telefonen. Sonen mobbar mig och kallar mig för morfar. Har lärt mig att skicka gruppsms och har lyckats att flytta över nästan alla kontakter.
Självklart kollade jag in På spåret och Skavlan. Köttfärslimpa och sallad blev det middag och nu borde väl tanten sova.
Men det är så svårt att komma i säng. Är man nattugglas å är man. Och imorgon ska jag inte upp 06.00. Det räcker med typ 9 =)
Om jag känner mig själv rätt så vaknar jag när det blir ljust ute.
Imorgon är det EFIT. Men jag tror att det blir foto och blogg på det vanliga sättet. Orka mobilblogga. Provade igår och det var bara masigt.
Det tar lite längre tid när man är vuxen.
God natt!
MIna unga företagare behöver träffa en potentiell tillverkare som finns ute på landet.
-Kan du köra oss dit fröken?
-Nej, jag har inget körkort så jag får inte.
-Va!!!! Har du inget körkort? Det går ju inte!
-Inga problem.
-Det fixar vi. Det går att skriva ut från datorn =)
Jag har levt hela mitt vuxna liv utan körtkort och det fungerar alldels utmärkt. Cykel, buss, tåg eller gång är mina fortskaffningsmedel. Eftersom jag inte har bil, så saknar jag inte bil.
Man kan leva utan bil.
Arbetsdagen börjar med att brandlarmet går!
Det tar en stund att få ut alla, men det fungerar föredömligt smidigt. Det svåra är att veta vilka som ska vara här och vilka som inte ska.
En incident i köket var orsaken och det känns skönt att det var på riktigt, även om det inte brann. Vi har haft så många brandövningar att eleverna inte tror på larmet. Och jag tror mer på att ha så riktiga övningar som möjligt. Inte bara fösa ut alla, som först springer till skåpet för att hämta jackan. Utan med blockerade utgångar och rökfyllda lokaler.
Det diskuteras och tycks.
Debatten är hög.
Någon frågar: Stannar folk hemma för skitsaker?
Jag skulle nog säga tvärtom. Folk går till jobbet fastän de är sjuka!
För ingen har råd att vara sjuk.
I alla fall om man försörjer en hel familj på en lön.
som in i bänken.
Massor och inget gjort på jobbet. Känns det som i alla fall.
Har en låååång to-do-lista som har stressat mig, men nu har jag prickat av massor, så läget är under kontroll.
Sen handlar jobbet väldigt mycket om att lyssna. Lyssna och förmedla. Medla ibland.
Och aldrig upphör man att förvånas över hur olika människor är.
Nu är det fixande av annons i photoshop som gäller innan jag tänker bänka mig framför tvn och spana in Mästarnas mästare.
Jag är en sportfåne. Skönt att vara singel ibland och göra vad jag vill.
Tydligen är vi utsatta för en DOS-attack.
Och jag kan fortfarande inte jobba.
Det suger fortfarande.
Senaste kommentar