08 maj 2011 @ 21:51 by
inna
När jag växte upp fick jag lära mig att argumentera och strida för min sak.
Mina föräldrar uppmuntrade mig och min bror och vi fick alltid göra oss hörda.
Är det någon värdering som mina föräldrar pådyvlat mig är det kärleken till kunskap och vikten av utbildning.
När det gäller religion tog de själva avstånd, men lät oss barn prova på allt möjligt.
Så jag har gått på barnverksamhet hos Frälsningsarmén, svenska kyrkan och pingstkyrkan. När det var dags för konfirmation fick vi välja (inte så vanligt på den tiden) och vi valde bort konfirmation, för att det inte kändes rätt. De flesta av kompisarna valde för pengar och presenter, men för mig kändes det som hyckleri.
Några år senare valde jag ändå svenska kyrkan: var medlem i kyrkans ungdom och sjöng i kyrkokör.
Något som aldrig diskuterades under min uppväxt var homosexualitet, men mina föräldrar har aldrig uttryckt någon ”bögskräck” Jag inbillar mig att jag har bildat mig min uppfattning på egen hand och för mig är en människas sexuella läggning sekundär. Man blir intresserad av människan, inte könet.
När jag läser om Frälsningsarméns diskriminering av homosexuella, då blir jag heligt förbannad!
För mig är alla lika inför Gud, oavsett vem man är. Punkt.
Category: tankar
Tags: allas lika värde, argumentera, familj, frälsningsarmén, homosexualitet, kropp & själ, lika inför gud, tankar, uppväxt, verkligheten, värderingar
3 Comments
Senaste kommentar