Tag-Archive for » respekt «

Relationer

Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det perfekta inte finns.

Att man ska ta vara på det man har och får.

Relationer handlar om att ge och få.

Oavsett om det gäller kärlek, vänskap eller arbete.

För mig handlar det om att omfamna det goda och stå ut med varandras sämre sidor.

Att acceptera det där som inte är så perfekt.

För det finns inga perfekta människor eller perfekta relationer.

Men det finns goda relationer.

Hur kräsen ska man vara?

Drömma om det perfekta eller vårda det man har? Ibland är det värt att kämpa för att få det att fungera. Andra gånger bäst att släppa taget.

Vi väljer själva. Även om vi inte är medvetna så väljer vi. Hela livet.

Jag gör så gott jag kan  för att vårda mina relationer och har lärt mig att göra mig av med energitjuvar. För det mesta.

Jag kan lita på att min bästa vän är ärlig och säger sanningen. Även när den svider. Vi tycker olika om en del saker, men har aldrig bråkat. Vår relation bottnar i kärlek och ömsesidig respekt för varandra.

Jag har en jättebra relation med min chef och vi har rykt ihop som bare den några gånger. Men blivit samt lika fort och snabbt rensat luften för att gå vidare. Där finns också en respekt för varandra.

Det finns människor som har helt andra åsikter om hur man ska arbeta, men som jag har den största respekt för och som jag kan samarbeta med ändå. Just för att vi har samma grundläggande värderingar och för att vi respekterar varandra.

Accepterar vi  varandras dåliga sidor, för det finns inga perfekta människor, så får vi bra relationer.

 

För att fungera ihop med andra måste jag fungera själv. Tycka om mig själv och acceptera den jag är. Jag kan jobba med mina sämre sidor och se dem för vad de är.

Jag vill gärna se mig själv som snäll, glad och omtänksam, med koll på tillvaron och smarta argument, men jag är också sur, grinig och lat.

När jag är stressad eller trängd blir jag bitchig och pekar gärna med hela handen samt höjer rösten och vägrar att lyssna på motparten.

När jag är ledsen kan jag inte prata vettigt utan gråter floder och har svårt att få ihop rösten. Sjåpig fick jag höra under hela min uppväxt.

Jag kämpar däremot på med min inre utveckling och mina relationer. Hela tiden har människor  kommit och försvunnit längs livets stig. Några har funnits där hela tiden. Andra har bara gått längs med en kort stund.

En del avsked har varit smärtsamma. Andra har knappt märkts.

Det viktiga är att vårda de betydelsefulla relationerna.

Dalai Lama säger att meningen med livet är att uppnå lycka. Då är det vår skyldighet att göra det bästa av våra liv.

Sorterat under avdelningen blandat svammel och tankar när man är för mycket ensam.

 

Reflektion

Tänk att vara så bitter, avundsjuk och missunnsam att man hela tiden måste smäda andra och göra patetiska försök att solka ner de som har en annan uppfattning.

Tänk om man vågade vara rakryggad och säga öga mot öga vad man tycket i stället för att skriva anonyma insändare eller prata skit bakom ryggen.

Tänk så mycket lättare och mer utvecklande det hade varit om man respekterade att alla inte tycker lika, lyssna på den andres argument och reflektera i stället.

Det handlar inte om vem som har rätt och vem som har fel.

Alla människor är lika mycket värda.

Kom ihåg det.

Tröttmössa

Idag är jag verkligen trött.

Dagen har gått i ett. Full aktivitet, både kroppsligt och själsligt. Mycket att hålla reda, ringa, maila, skriva, prata, prata, prata…

Det är när jag slappnar av som jag  märker hur mycket jag har anspänt mig. Egentligen.

Att hela tiden vara alert. Flexibel. Lösa problem. Samarbeta.

Samtidigt är det det roligaste jobb man kan ha.

Att umgås med ungdomar varje dag och lyssna på dem är ett privilegium.

Ett av de ord jag tar med mig från samtalen idag( med elever jag vanligtvis inte har) är respekt.

Det är viktigt att man bemöter varandra med respekt. Men många ungdomar möter vuxna som förväntar sig att ungdomarna ska bemöta dem med respekt, men agerar inte likadant tillbaka. Såna människor ska inte jobba med barn och ungdomar tycker jag. Det spelar ingen roll hur behöriga de är. Man kränker inte barn och ungdomar bara för att man är i en maktposition.

Mina godingar i Te2 visade mig en extremt rolig film på youtube idag. Jag skrattade så högt att en kollega var tvungen att titta in i klassrummet för att se vad jag skrattade åt =)

Fröken Inna är en ganska lättroad flicka som ni ser:

Reflektion

Det senaste halvåret har varit en omtumlande tid.

Först 3 månader med himlastormande kärlek.

Sen 3 månader med kärlekssorg.

Det var som att flyga luftballong. Högt och euforiskt.

Så knuffar H ut mig i luften, utan fallskärm.

Jag faller fritt och allt är fullständigt kaos.

Till slut  landar jag med båda fötterna på jorden  och jag känner att jag är stabil.

Jag kan gå stadigt och tryggt.

Jag har utvecklats och inser att jag är stark. Men blir förvånad när andra kallar mig klippa och pålitlig. Den spontana, slarviga känslomänniskan jag?

En av mina insikter är att jag är en bättre pedagog än skolledare. Det är lärarjobbet och eleverna jag brinner för. Jag gillar det administrativa också. Men inte lika mycket =)
Som lärare lägger jag mycket tid på den sociala utvecklingen. Att få eleverna att känns sig trygga, få ökat självförtroende och ta eget ansvar. Det är värt att lägga lite extra tid på det, i stället för att köra på med kursmål , uppgifter och planeringar. Eller räkna varje lärarledd som viktigast. För oftast når man kursmålen tack vare tiden man lagt på gruppen, trygghet och självkänsla.

Ibland känner jag mig som en fusklärare för att jag inte ha så mycket katederundervisning och föreläsningar. Men det finns så många andra sätt att förmedla kunskap  och misslyckas man en lektion är det bara att ta nya tag, hitta på något annat och be eleverna om ursäkt. Det händer ytterst sällan som tur är. Men däremot försöker jag inte låtsas vara förberedd om jag inte är det, utan erkänner och planerar  tillsammans med eleverna i stället.

Jag är spontan och passionerad. Ofta får jag snilleblixtar och infall. Så när jag kollade på Gokväll (jag vet, men det var paus i handbollen) fick jag världens idé för måndagens religionslektion. Och så ska jag nog lära min kära kollega att inte vara så allvarlig, utan jobba mer med det sociala. Bjuda lite mer på sig själv. Då kommer det att bli bra. Och ge de som vill jobba mycket och hårt möjlighet att kunna göra det.

Fastän jag bestämt att jag inte skulle tänka på jobbet idag har jag gjort det ändå. Det är svårt att styra en spontan själ =)