Blog Archives

God natt

Det var länge sedan jag var så här slut.

Trött i hela kroppen. Värk både här och där. Då tänker jag alltid på de som har värk varje dag och genast så har jag inte lika ont. Jag är lyckligt lottad som har en frisk kropp.

Men nu förtjänar jag att sova.

Jag hoppas verkligen att jag slipper sms som väcker mig efter midnatt och kattbråk som drar igång vid 2-tiden. Jag fick nog av den verksamheten i natt. Inte så konstigt att jag var trött i morse.

Varken sonen eller jag orkade tvätta, så vi struntade i det. Däremot körde jag med dammsugaren och tog hand om disken. Samt lagade mat.

Sen satt jag med den där förbaskade inlämningsuppgiften. Och väntade på den jag skulle skypa med. Och väntade. Men till slut dök hon upp (när hennes bebis äntligen somnat) Jättetrevlig och med massor av idéer. Det känns bra.

Imorgon ska vi fortsätta. Deadline är på söndag, så jag har helgen planerad.

Jag klagar inte (så mycket ) men det är lite surt att kurserna jag läser har tajmat in deadline samtidigt.

Jonas Simas intervju med Lisbet Palme var all tv jag orkade idag. Min bild av en vänlig, men bestämd kvinna som brinner för barnens bästa förblev intakt.

Jag avslutar dagen med ett stort grattis till Marit Björgen som vann guld idag. Igen. Det tredje av tre starter. Vilken otrolig kvinna. Vilken fantastiskt förebild. Grattis!

Tankar över en kopp kaffe

Dagen började  i gryningen. Jag vaknade, somnade om, vaknade, somnade om och vaknade i dagsljus. Fick lite panik. Kan ju inte sova bort hela dagen! Men klockan var bara 8.

På agendan står plugga, plugga, plugga.

Jag läser ju två kurser. Den ena har jag valt själv av eget intresse och den andra har jag bara blivit pålagd av jobbet (jag har sagt ja till den) och känner en viss press, eftersom jag redan har betyg i kursen och således måste läsa upp min 4:a till ett mvg.

Bloggen är min ventil där jag luftar mina tankar och känslor. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13. Känslomänniska är bara förnamnet. I dag, i det offentliga rummet, får jag tänka mig för lite mer, avkoda namn och händelser ibland. Inte lämna ut någon annan än mig själv.
En av de bästa sakerna med bloggen är alla vänner jag fått. Vänner som bekräftar mig och således stärker min självkänsla. Vänner som tröstar och peppar, retas och skojar, ger respons och säger till om jag tänker helt galet.

Just detta att få ärlig respons av människor som inte bara stryker medhårs är utvecklande. Om jag var omgiven av ja-sägare skulle det inte hända mycket inombords, eller hur?

Som människa består jag av både förnuft och känsla. Mitt inlägg igår om obehöriga skrevs av känslodelen. Min förnuftsdel håller med de goda herrarna i deras ord om krav på behörighet. Men känslodelen av mig reagerade på tonen i debatten.  Så jag kände mig personligt träffad, även om jag vet att det absolut inte var deras intention.

Jag är lyckligt lottad (eller för ointressant) som har sluppit webbtroll, stalkers och elaka kommentarer. Men jag har vänner som drabbats. Vänner som inte sticker ut hakan mer än vad jag gör. vänner som känner sig så illa berörda att de slutar blogga pg a elakheter.

Det suger om du frågar mig!

Man kan tycka olika. Man kan argumentera hit och dit. Men man kan vara saklig och hålla en god ton. Vi är väl för farao vuxna människor!

Nu är kaffekoppen tom och fröken ska bli elev. Idag är det buddhismen som står på agendan.

Sportlov

Det här är nog det lataste sportlovet i hela mitt liv, om man enbart räknar fysisk aktivitet.

Jag är inte barn längre.

Jag jobbar inte på fritids.

Jag har inga småbarn.

Jag är inte i Norge på ferie (än)

Ergo inga skidor, inga skridskor, isfiske, utflykter eller pulkaåkning.

Utan jag ser på film, läser böcker, pluggar, hänger på nätet, lyssnar på radio, tycker till i bloggen och dricker kaffe.

Däremellan skurar jag badkar, diskar, lagar mat, dammsuger och vattnar blommor. Katterna får lite omsorg också.

I morse var jag en mycket god mor.
Halv ett i natt (precis innan jag somnade) fick jag ett sms från yngste sonen som löd: väck mig klockan 6!!!!!!!!!!

Så jag ställde min väckarklocka på 6.00, ringde sonen , som talade om att han var vaken och uppe och sedan somnade jag om.Det var ingen uppoffring, eftersom jag har oförskämt god sömn, så fortare än en grisblink sov jag gott och vaknade utvilad strax efter 8.

Jag funderar på om jag ska baka en kaka, innan jag fortsätter med min hemtenta.

Jag har några dagar nu när jag kan bara vara och göra vad jag känner för. Jag behöver samla krafter.

På torsdag smäller det!

Jag menar, hur tänkte jag,  när jag planerade att åka till Norge när VM börjar?

Så det blir 4 dagar i ständigt ställningskrig =) Med tävlingarna på norsk tv!
Jag kommer att umgås mer med bästisens man än bästisen. Hon har en defekt nämligen. Sport är totalt ointressant i hennes värld. Jaja, även solen har sina fläckar.

Heja Sverige!!!

Lunchpaus

Magen är full av thaimat. Själen är uppfylld av skratt och umgänge med trevliga kollegor.

Dagens lunchinköp räcker till i morgon också.

Jag känner lite allmän bloggtorka.

Huvudet är fullt av tankar och känslor, men det är trögt när jag ska få ut dem på tangenterna.

Glädjen i tillvaron är mina underbara elever och dagarna på jobbet.

Hemma på kvällarna tänker jag för mycket. Vissa saker är svåra att släppa. Det skaver som en sten i skon.

Tur att jag börjat mina distansstudier.

Organisation & ledarskap verkar bli riktigt intressant.

Fredagen (kompledig igen) ska jag ägna åt pluggande.

Men nu ska jag ha lektion med mina härliga tvåor!