Inna helt enkelt

Varning del II

Glad och förvånansvärt pigg större delen av dagen.

Även om mina elever mobbar mina yllestrumpor! De är jättefina. Basta!

Men sen kom häxan surtant fram. Jag varnar för lite gnäll nu.

Hur svårt kan det vara att se till att en anmälningslista blir ifylld och sen blir överlämnad till behörig person?

Hur svårt kan det vara att besvara en fråga, som framförts både muntligt och skriftligt?

En arbetsuppgift, som enligt dokument, ska utföras av två olika fokusgrupper, har hamnat i knät på mig, och jag orkar inte tjafsa, utan gör det.  Fast eg. borde jag säga ifrån och då slapp jag  bli sur och bitchig och höja rösten som jag gör i såna lägen.

I den administrativa delen av min tjänst har jag i dagsläget ingen tydlig arbetsbeskrivning. Det är lite frustrerande, för uppgifter som jag har gjort tidigare har ingen tagit över ansvaret för och det blir lite struligt emellanåt. Men ska jag ha dåligt samvete för det? Nej, det är inte mitt ansvar länge. Jag kan inte vara morsa åt somliga. Jag har slutat curla vuxna människor. Jag har nog med mina elever, egna barn och mig själv.

Får jag bara sova i natt känns det nog bättre. Trött som ett snöre när jag kom hem. Somnade på bussen och var helt förvirrad när vi var framme. Kolmörkt och kyligt. Då är det skönt att komma hem till en vuxen son som när jag ber lagar mat till sig själv och går och handlar. Jag kunde värma lite fisksoppa till mig och ta det lugnt.

Tur att jag har funderat ut vad vi ska göra på morgondagens lektioner.

För nu tänker jag krypa ner i sängen med min kompis och se på lite tv. Sen ska surtanten sova och imorgon har hon förvandlats till solsken. Förhoppningsvis. Jag måste upp tidigt i morgon, eftersom jag  ska jag tvätta imorgon kl.7.00.  Det var veckans sovmorgon.
Men det gäller att tänka positivt. Jag har inga småbarn. Jag slipper lämna på dagis/fritids. Jag slipper stressa iväg till tunnelbanan. Jag kan sova på bussen och jag har världens bästa jobb!

Natta!