Inna helt enkelt

Bloggen, samtalsterapi och vänner har varit mina redskap att bearbeta min sorg.  Idag mår jag riktigt bra, även om jag är frustrerad och ilsken.  Mest för att jag inte fått några svar. Men jag är inte ledsen och gråter längre.   Snart har jag släppt den sista sköra tråden och kan lämna allt bakom mig.

Det här är min blogg där jag bestämmer vad jag skriver. Gillar man inte att jag ältar eller är självutlämnande kan man låta bli att läsa. Så enkelt är det.

Jag skrev ett brev (äkta snigelpost) till H och bad att han skulle höra av sig, för  jag ville ha ett riktigt avslut öga mot öga, så jag lättare kan gå vidare.
//Det är väl ändå inte ett orimligt krav?

Efter 3 veckor hade jag inte fått något svar.

Då skrev jag ett mail. Fyllt av frågor. Frågor som jag ställt tidigare utan att få svar. Välformulerat med  några vassa ord subtilt inlindade. Jag är väluppfostrad,  men förbannad. Som en katt: mjuk och kelig, men har vassa klor när det behövs.

Inget svar. Jag är fullständigt ignorerad.

Vi talar om en man på 41 år, som gör slut i telefon, och som vägrar ha någon kontakt med den person han sa sig  älska och bad flytta in hos honom. Samme man som ändrade sig från en dag till en annan.

Vem är du egentligen Hans-Åke?

Karma,  jag säger bara karma.

Jag har blivit dumpad, krisat och kommer tillbaka starkare än någonsin!

Jag inser att det är jag som är vinnaren.  Min förlust har krympt till intet.