tgif
Jag är verkligen trött som ett snöre. En del av tröttheten kan stavas november.
Både morgon och kväll.
Långa dagar.
Somnar ovaggad.
Men jobbet ger mental energi.
Jag gillar problemlösning, högt tempo och variation.
Jag gillar att ha mandat att ta beslut.
Jag gillar att växa och trivs allt mer med min roll.
Vi har roligt på jobbet.
Jag gillar mina härliga medarbetare och bra chefer. Jag har verkligen bra chefer och det säger jag inte för att fjäska, utan för att jag ärligt menar det.
En god chef ger utrymme att växa, mandat att utföra sitt arbete och visar förtroende.
Och det är underbart befriande att brista ut i bitchigt gapskratt tillsammans med mina kollegor när det är fullt ös medvetslös på jobbet när man helst vill rymma till ett varmare land och sitta i solen och dricka paraplydrinkar.
Med humor kan man hantera det mesta.
Det är fantastiskt att ha ett jobb där man trivs, får utrymme att växa och faktiskt har roligt även om det är krävande och stressigt.
Jag är glad att jag har fått chansen att visa att jag kan en himla massa och att jag har mycket att bidra med.
Sen är jag oerhört tacksam att jag har vuxna barn och kan lägga fokus på jobbet fullt ut. Jag slipper tänka på dagishämtning, gympakläder, matsäck och dessa jävla läxor. För att inte tala om utvecklingssamtal, dagisfester och fotbollsträning. Den tiden är lyckligtvis förbi. Och jag var en oerhört engagerad förälder som ställde upp på allt för mina barn när de var yngre, men allt har sin tid. Nu kan jag fokusera på mig och vad jag vill. Ungarna är vuxna.
Nu är det dags att åka iväg till mitt roliga jobb.
Men jag måste erkänna att det ska bli skönt att slippa väckarklocka i morgon.
Mörkret lägger en viss sordin på tillvaron även om mitt inre solsken lyser.
Senaste kommentar