Om att fylla år
Om knappt en månad är det min födelsedag.
Jag är så barnslig att jag tycker om att fylla år.
Jag är så ego att jag vill bli ihågkommen, gratulerad och ompysslad. Det bottnar förmodligen i rädslan för att bli bortglömd och övergiven.
Det har funnits födelsedagar som inte varit så glada.
Ett år fick jag ingen present med motiveringen ”jag lagade din cykel förra månaden och det var så dyrt att du får ingen present” Exmaken
Flera år fick jag varken födelsedagspresent eller julklapp med motiveringen ”jag kan inte ge dig det jag vill att du ska få, så därför får du inget” Eller ”jaha, fyllde du år igår, jag trodde det var en annan dag” Exfästmannen
Jag förväntar mig inte många eller dyra presenter. Jag önskar mig omtanke, omsorg och uppmärksamhet. Jag blir överlycklig om jag får en enda liten blomma plockad i diket. När jag har varit luspank har jag använt all min fantasi för att kunna ge presenter. Nöden är uppfinningen moder som det heter.
Det är inte prylarna som är det viktiga, utan omtanken och uppmärksamheten. Att man känner sig betydelsefull*
En av mina bästa födelsedagar var för några år sedan när mina barn lurade mig och jag trodde att de hade glömt vilken dag det var och sen överraskade mig med blommor och presenter när jag kom hem från jobbet. Det var lycka.
Är det för mycket begärt att önska sig något till sin födelsedag?
Min önskelista
Kärlek
Uppmärksamhet
Middag på en mysig restaurang
Blender
Sen blir en flicka alltid glad över blommor och choklad 🙂
*Det bästa sättet att sänka en människa är att ignorera henne.
Senaste kommentar