Försoning
Jag lyssnar, läser och tänker.
Märkbart mer påverkad av tragedin på Utøya än jag kunnat tro.
Kanske för att Norge är mitt andra hem.
Jag tror inte att vi får svar på alla frågor om hur detta kunde hända.
Det är obegripligt oavsett.
Jag tror inte att hat lättar smärtan.
Även om hämnd är människans instinktiva reaktion.
Vi måste höja blicken. Tänka större, högre. Våga försonas med fruktansvärda handlingar. De kan inte göras ogjorda.
Men självklart straffa. Livstid. Instängd för alltid.
Såna tankar far genom mig.
Försoning är oerhört svårt, men ändå nödvändigt för att komma vidare. Det har jag lärt mig av livet.
Jag har svårt att formulera mig, men vill ändå visa att jag känner djupt, även om mina inlägg är ytliga ibland.
I stället för att packa och diska fastnar jag framför tvn, som direktsänder gudstjänst för sorg och hopp i Oslo Domkyrka.
Senaste kommentar