Tag-Archive for » vårkänslor «

Torrt

Ja, det blåser torrt ute. Ingen annat 😉

Solen skiner, snön är borta och det blåser storm!

När tvätten parkerats i maskinerna förflyttade jag mig utomhus.

Måste erkänna att jag har lite vårkänslor idag.


Underbart att gå utan strumpor!


Vårblommorna har vågat sig fram. Jag hittade både krokos, snödroppar och knoppande påskliljor.


Idag behöver man ingen fön. Gick ut med vått hår som blåste torrt på nolltid =)
Bilden tagen utanför ett gammalt spannmålsmagasin som byggnadsnämnden tagit hela 7 år på sig att besluta att man inte får riva. Visst är det härligt med kommunalbyråkrati. Jag tycker att byggnaden är vacker. Men det tjänar ju ägaren inga pengar på.

Tvätten hänger på tork. Framtiden dvs de unga männen har vaknat. Jag påpekade lite syrligt för sonen vad ansvar innebär och får frågan varför jag är så sur. Jag är väl inte sur? Jag är bara trött på nånannanismen.

En dejt med Herr Ajax fick mig på andra tankar. Jag rastade även snabeldraken som brummade belåtet.

En kopp med kardemummakaffe höjde humöret ännu mer.

Jag är inte så svår att tillfredsställa =)

På min promenad torrbloggade jag ett långt inlägg om utseendefixering och att bli uppskattad för hur man är som människa och inte efter hur man ser ut, men orden blåste bort i stormen. Får se om de kommer tillbaka.

Nu ska jag ägna mig åt boken jag påbörjade igår. Lättläst och trevlig är omdömet.

Vilken bok? Änglamakerskan.

Vårtecken

Veckan i Norge innebar trevliga överraskningar när jag kom hem.

  • Snön har försvunnit
  • Isen har gått upp på Vänern
  • Gatorna är sopade
  • Krokusen blommar

Sedan tidigare kan jag njuta av koltrasten som sjunger som en tok utanför fönstret. För att inte tala om skränande måsar, lekande barn på gården och friska vårvindar =)

Nu är det vår!

Det har jag bestämt. Så i morse åkte vårskorna fram. Vårkläder har letats fram ut garderoben och de har lyckligtvis inte krympt under vintern 😉


Jag älskar slejfskor. Det är min stil. Och klänning =)

Nu är det bara värmen som ska visa sig. Och riktiga vårblommor.


Såna här växer utanför mitt arbetsrum. Snart. Jag längtar.

Mellan v&v

Man kan ju inte lata sig hela dagen.

Tur att det är en liten paus mellan Vasaloppet och VM =)

Nu slår jag mig för bröstet och visar stolt att jag har gjort det. Äntligen.

Jag har putsat fönster.


Jag tillämpar den gamla beprövade metoden putsa med tidningspapper. Det fungerar bäst tycker jag.


För att hedra Tofflan har jag på mig finskorna när jag står på balkongen och putsar fönster.

Blandade tankar på en lördag

Solen skiner och det är kallt. Jag har börjat känna lust att städa balkongen och putsa fönster. Är inte där riktigt än. Men det tar sig. Kan det vara vårkänslor?

Idag firar jag 4 månader som (ofrivillig) singel.

Den första månaden var den värsta perioden i mitt liv. Inget jag önskar någon annan att gå igenom. De följande 2 kämpade jag på, ett steg i taget, i kampen mot sorg och smärta.

Idag mår jag jättebra och trivs med livet. Ett visst vemod finns inom mig, men jag har tro på livet och framtiden. Jag har ingen brådska att hitta kärleken igen. Men jag vill inte leva ensam resten av livet. Frågan är hur jag ska kunna lita på en man igen?

Fast just nu är livet fullt av jobb och studier. Jag läser ju 2 kurser på distans denna terminen.

Med deadline samma vecka för inlämningsuppgifter. De enskilda uppgifterna kan jag styra över, men de som ska göras i grupp är svårare att styra.

Kommunikation via skype och lärplattform.

Vi har delat upp uppgiften mellan oss, som ska sammanställas och lämnas in i morgon.

Trots förkylning och trötthet har jag lyckats ta mig samman och skrivit ihop min del. Hur hanterar man då när någon part inte gör sin del, p g a sjukdom eller annat?

Jag ställs inför samma problem som mina elever gör. De som driver UF företag får skriva samarbetsavtal för att kunna hantera situationer som uppstår och hur man fördelar ansvar. Men vem tar ansvar för att vårt gemensamma arbete blir slutfört. Kan man ensam lämna in sin del om de andra fallerar?

Jag har pluggat ganska mycket på distans. Men detta är första gången utan träffar på universitetet. Tidigare har grupparbeten gjorts med människor jag har träffat. Det har fungerat jättebra. Trots att vi bott i Vänersborg, Haparanda, Västerås och Malmö.

Men deadline är i morgon kväll. Vid midnatt. Än finns det tid att de andra piggnar till och uppgiften blir slutförd av alla i gruppen.

Tvätten hänger på tork. Idag körde jag 5 fulla maskiner. Det blir så när man inte tvättar på 2 veckor.

Ikväll ska jag se på filmen jag inte orkade se igår. Tror jag. Dessutom tänker jag hänga hos Tofflan och kommentera Andra chansen, fast jag får kolla på svt play. Sonen ska se på fotboll.

Jag har ingen favorit i Andra chansen. Däremot tror jag att Love generation borde vinna hela skiten, om vi har ambitioner att slippa åka ut ur hela tjottaballongen.

Vilken låt jag gillar?

Jag är lite udda, men min favorit är Swingfly =)

Jag gillar inte dagisidolerna Saade och Danny (sorry Sara)

Och fortfarande är Paradise Oscar min favorit av de låtar jag hört hittills.

Sonen vill absolut ha hasselbackspotatis till middagen. Jag hade nöjt mig med klyftpotatis. Därför får sonen skala potatisen. Helt logiskt. Tillbehör blir ugnsstekta revbensspjäll och sallad.

 

Solsken

Himlen är klarblå och solen skiner.

Men jag har en lista med plikter att genomför, så vi får se om det blir någon promenad eller tur som man säger i Norge.

Idag sov jag ända till 9! Så det blev inget kaffe i sängen och ligga och surfa under täcket. Det bor en Luther på min axel.

Förkylningen har mig i en hårt grepp, men jag har inte lika ont i huvudet längre. Det går att tänka. Och tur är det, för idag måste jag skriva smarta formuleringar. Förutom det ska jag tvätta och ha koll på skidåkningen. Tack och lov för webb-tv och radio. Vilken tur att jag städade igår.
Undrar om jag kan få sonen att laga middagen? Det är ju han som absolut vill ha hasselbackspotatis. Jag hade nöjt mig med ugnsrostade rotfrukter.

Nu är det dags för organistionsetori.

Vi hörs senare. Ha de!

Vårkänslor

När jag gick till bussen i morse hörde jag ett ljud som fick mig att känna glädje.

Han satt i ett träd och sjöng och jag insåg att vi går mot vår. Även om vintern fortfarande håller oss i ett hårt grepp, så är våren i antågande.

Det är något speciellt att höra koltrasten för första gången på året.

Det gör mig lycklig.