Jag har överlevt!
Det har varit fantastiska dygn i skogen. Helt otroliga upplevelser. Och förvånansvärt befriande med flera dygn utan mobiltelefon och Internet. Därför har jag heller inga bilder att visa.
Vi har byggt bostad i skogen av slanor och granris.
Vi har ätit det som finns i skogen.
Vi har gjort upp eld m h a eldstål.
Vi har lockat på älg.
Vi har samlat ved.
Vi har hört varg.
Men mest av allt har vi samarbetat, kommunicerat och reflekterat.
För att inte tala om hur mycket vi har skrattat.
Jag har en fantastisk arbetsgivare som tror och satsar på sin personal. Arbetet kräver engagemang och vilja samt lojalitet och arbetsmoral. För mig är det inget problem. Jag har allt. Från första dagen har det känts som att komma hem. Men den som vill ha ett 8-17 jobb och inte bry sig när man går ut genom dörren efter avslutad arbetsdag ska göra något annat. Det är verkligen viktigt att reflektera över vad man vill och är villig att ge. Man ska vara ärlig både mot sig själv och sin arbetsgivare. Jag är inte rädd för hårt arbete och är tacksam att jag får vara del av en sån spännande och utvecklande verksamhet. Jag har en arbetsgivare som tror på mig och min förmåga och då är jag skyldig att visa detsamma tillbaka. Det är min filosofi.
Hur engagerad och lojal är DU mot din arbetsgivare?
Just varför man arbetar är en intressant fråga. Många drivs av pengar. Man vill ha en försörjning och kanske inte kräver så mycket av själva arbetet. Det finns t o m de som anser att om någon kan försörja sig själv utan ett lönearbete (pengar på banken, räntor, egendom med avkastning mm) inte ska ha ett vanligt lönearbete utan överlämna det till någon som bättre behöver det. Jag delar inte den synen. Vi lever inte i ett sånt samhälle. Många drivs av att kunna tjäna pengar. Mycket pengar och allt vad det innebär. Många av oss drivs att att kunna åstadkomma saker, utvecklas som människor och faktiskt göra skillnad. Jag skulle dö om jag hade ett monotont hjärndödande arbete och inte fick utvecklas. Men människor är olika och har olika syn på livet. Det viktiga är snarare att vara rätt person på rätt plats. Och att vara anställd är ingen mänsklig rättighet. Det är inte arbetsgivarnas skyldighet att förse människor med arbete bara för att. Tycker jag.
Sen måste jag få berätta att en av mina högsta drömmar har gått i uppfyllelse!
Jag har flugit helikopter!
Om du inte visste det så finns det väldigt mycket skog och sjö i Dalsland och Värmland. Det har jag sett från ovan:)
Det har varit toppendagar med många olika upplevelser.
TACK!
NU ska jag vårda min seglivade förkylning, klappa katten och ladda för morgondagen då det är fullt ös på jobbet igen!
Livet är gott mina gullvippor <3
tror nog jag är ganska ensam om den åsikten att svinförmögna skulle kunna ge plats åt de som inte ens får ihop till mat och hyra.
hur klarade du dig utan kaffe?
ropen skalla – jobb åt alla! var en slogan från förr. vad den betyder idag byter i denna debatt faktiskt helt ansikte 🙂
kram på dig du ack så tjusiga quinna <3
Nej du är inte ensam om den åsikten Jeanette. Faktiskt. Jag känner flera.
En slogan som har sin politiska hemvist i en samhällssyn som grundar sig på planekonomi och inte den kapitalism och marknadsekonomi vi har. Idag handlar det mycket om att många slags arbeten har försvunnit och det krävs utbildning för att utföra mycket. Sen har skyddsnätet för de som blir utan arbete eller är sjuka helt åt helvete idag. Där är vi överrens. Men jag anser fortfarande att det är inte samhällets ansvar att förse människor med ett arbete eller att det är bara de som behöver försörja sig som har företräde till ett arbete framför de som som har försörjning på annat håll. Det är arbetsgivaren som har rätten att välja den de vill anställa.
Vi fick faktiskt ett paket kaffe att hushålla med. Men kaffesuget hade jag kunnat hålla stången ändå. Jag var förvånad över hur kroppen ställde om sig. Tänk jag åt frukost som vanligt och sen ingen mat på hela dagen förutom lite bär och vassrötter. Och jag var inte hungrig! Sen fick vi tack och lov lite kött på kvällen och det smakade gott. Så gott.
Kram
Jag vill ha ett stimulerande och meningsfullt arbete, men jag behöver lön för att kunna betala räkningar och äta mat. Det jobb jag har idag är inte lika välbetalt som det jag hade hos min förra arbetsgivare, men jag har betydligt större befogenheter – därför att mina chefer litar på på mig och kan delegera! Vidare har jag andra bra förmåner, som bidrag till avgifter för läkarbesök och läkemedel – jättetacksam för det just nu!
Då är vi lika stimulerande och meningsfullt, men självklart behöver man en lön för att kunna leva. För mig är det tvärtom. jag har fått ett betydligt högre lön nu än tidigare. Det är stort skillnad på att vara kommunalt anställd och i det privata näringslivet.
Det är bra att du har såna löneförmåner. Det är guld värt!
Har missat det här inlägget.
Jag vill som många ha ett jobb som ger mig något tillbaka. Det gör mitt jobb. Jag får hjälpa människor att ha det bättre i sin vardag. Det jag får tillbaka är tillfredsställelsen att ha gjort något gott för andra. Som inte kan själva. Lönen måste jag ha för att klara mitt uppehälle. Är den bra är det en bonus och ett slags ”tack för att du gör ett bra jobb”. Tyvärr lönar sig inte prestation på mitt jobb utan där gäller rövslickeri. Det TOTALVÄGRAR jag. Ska på lönesamtal nästa vecka. Undrar om h*n har feg-lönesatt oss i år igen
Jag tror att det lönar sig längden att vägra ägna sig åt rövslickeri. Om inte annat så för sig egen värdighet. Jag håller tummarna att det blir en vettig lönehöjning.
De som inte behöver sin lön för sitt uppehälle är nog en ganska liten grupp. Men det behöver inte betyda att de ska avstå från att arbeta för att någon annan som bättre behöver jobbet ska få det. Så enkel är ekvationen inte. Det menar jag.