Avundsjuk

Jag är så avundsjuk.

För första gången i mitt liv har jag ingen skolavslutning att uppleva.

Barnen är vuxna.
Jag jobbar inte längre i skolan.

Och jag undrar om det går att smita in och ta del av glädjen  i en skola pyntad med blommor och fylld av förväntansfull glädje?

Höra barn sjunga och spela. Vuxna hålla tal och känna att halsen snörper ihop sig när vi sjunger  Den blomstertid nu kommer. Mitt i all glädjen brukar jag fälla några tårar. Alltid. Lyckliga studenter som firar att tiden i skolan äntligen är slut. Glädje och fest. Gemenskap och kalas.

Jag vill också gå på skolavslutning.

ps. Visst blev jag glad när mina gamla godingar ringde och lämnade ett meddelande på mobilsvaret häromnatten och undrade hur jag har det och uttryckte sin glädje över livet. Vilket gäng ni är! Favvoeleverna <3

Jag är lyckligt lottad som har haft så många underbara och härliga elever. Idag har jag privilegiet att arbeta tillsammans med några. Det kallar jag bonus.