På visit i stan

Mina möbler kände igen mig. Det var liv i mina blommor. Men åh så ensamt det är att sova. Jag är beroende av att H sover bredvid mig. Men några nätter ska jag väl överleva 🙂

Bostaden där mitt namn står på dörren känns dock inte som hemma längre. Hemma är ett rött hus på landet. Och hur står man ut med alla ljud i stan? Skrikiga ungar, bullrande bilar, gapiga grannar. Jag har verkligen vant mig vid lugnet på landet och mår bra av det. Mitt humör har blivit jämnare, jag är mer harmonisk och jag svär inte lika mycket längre.

Idag börjar jag en kurs i projektledning.  Tack vare trygghetsrådet. Skönt att få något vettigt att ägna sig åt. Självkänslan behöver boostas.  När man är arbetssökande är det mycket berg- och dalbana. Ena stunden är man på topp för att sen brutalt göra en djupdykning i träsket fyllt av känslor av att vara bortkastad och värdelös.

Det är i dessa stunder jag bryter ihop ett kort ögonblick och sedan hämtar kraft i det viktiga i livet: kärlek, familj och vänner. H är det bästa stöd man kan ha.

Även om jag blivit bortvald av min arbetsgivare så är jag både kunnig, komptent och bra på mitt jobb.

God morgon mina gullvippor <3