Dag 30 – One last moment
Ett sista ögonblick
Det sista ögonblicket med H var på stationen i Motala.
Vi kysstes och kelade i väntan på mitt tåg.
Det var ett lyckligt ögonblick.
Aldrig hade jag kunnat ana vad som väntade runt hörnet.
Category: skriverier
Den smärtan är obeskrivlig men du lyckas ändå fånga den så att jag känner den ända hit upp till ”baksidan”. Aj, vad ont det gör. Önskar dig en fin söndag, trots livets skitstövlar. Kramen!
Fyyyy…. känner smärtan… Och på perrongen i Metropolen Byhålan av alla ställen… Det är ett sorgligt ställe bara det, så många avsked där…
Kram!
Systerdyster: men det går framåt. Smärtan är mer hanterbar nu, även om den har sitt grepp om mig fortfarande.
Kram
Tofflan: jag har bara positiva minnen av stationen i Byhålan, men det är inte fagert =)
Kram
Det är kanske jag själv som har mest ledsamma minnen därifrån. En kompis tog livet av sig precis intill, t ex. Det var också ett gräsligt avsked…
Men tänk nu bort därifrån! En dag ska du följa med MIG dit och jag ska visa dig hur fin stan är. Och vi ska INTE hälsa på H!
Kram!