små tankar

För ett år sedan dök Hasse upp i min liv och jag föll pladask för honom och hans uppvaktning.

Jag har aldrig varit så förälskad och har aldrig känt mig så älskad.

Sen hände det som hände i novembermörkret.

Dumpad i telefon. Han hade kommit på att han fortfarande älskade sin fd. Han försvann för gott. Och är numera gift med henne.

Jag undrar fortfarande vad han hade i mitt liv att göra, men det kommer jag aldrig att få svar på.

Jag har gått vidare. Kärleken har bleknat och sorgen försvunnit.

Men ibland känner jag mig så lurad och utnyttjad och undrar när jag ska våga tro på kärleken igen. Men till skillnad från när Hasse började uppvakta mig så går jag inte och längtar efter någon att leva med varje dag. Jag är nöjd med mitt liv. Även om jag inte vill leva ensam resten av livet. Det har varit ett år som har varit fyllt av himlastormande lycka och djupaste sorg, men framförallt har jag mognat och växt som människa.

Kanske var det  meningen med Hasses besök i mitt liv?

Att jag skulle bli starkare.

Att jag har lärt mig att uppskatta familj och vänner ännu mer.

Att ta vara på de små sakerna i livet.

Leva i nuet.

Finaste prinsessan har varit hemma i 3 veckor.

Det är en fröjd. Vi har varit på semester tillsammans i Norge och vid havet.

Vi har skrotat tillsammans här hemma.

Vi har sovit i samma säng och suttit i var sitt rum hela kvällen.

Inte en enda gång har vi rykt ihop och bråkat.

Nu sitter hon i mitt rum med sin gitarr och sjunger som en ängel.

HARMONI

Om en stund kommer äldste sonen hem efter några dagar hos mormor & morfar vid havet.

Lite senare kommer yngste sonen hem över natten.

KÄRLEK