Archive for the Category »känslor «

Harmoni

Om jag skulle beskriva mitt liv med ett ord just nu skulle det vara harmoni.

På jobbet är det fullt ös. Massor av bollar i luften och mycket att göra. Men det är kul, kreativt och spännande.

Ungarna mår bra och vi har en bra relation med varandra. Jag har goda samtal med dem alla tre varje vecka.

Jag har överlevt tre tonåringar. Nu har vi kommit ut på andra sidan.
Alla bråk, allt tjat, alla tårar och oron. Kamp på morgonen, hot om utegångsförbud. Alla dumma beslut, bra beslut, sura ungar, tjatig morsa, arg morsa, ledsen morsa. Allt detta har gett resultat.

Jag har fått tre unga vuxna som mår bra och som har en bra relation med mig och varandra.

Jag är en stolt mamma och jag älskar min underbara ungar <3

Varje dag slås jag av hur harmoniskt det är mellan oss. Vi kan vara trötta och sura, stressade, arga eller ledsna. Men harmonin finns där ändå hela tiden.

Jag har ett nytt lugn inom mig. Ett lugn jag inte hade före H.

Det kanske fanns en mening med krossat hjärta ändå. Läkeprocessen går framåt. Sakta , men stabilt. Smärtan är borta.

Jag känner harmoni i min själ.

Det gör ont

och känns i magen när jag läser.

HÄR

Och jag är glad att jag väljer celibat före frigjordhet.

För jag är värd bättre.

Vi är alla värd bättre.

Efter regn kommer solsken

Varje gång jag pillar på ruven är den mindre.  Såret läker mer och mer.

Det bästa är att längtan har övergått i saknad.

Jag pendlar mellan saknad och ilska. Mest ilska.

Ilskan hör till mitt sätt att läka.

Det finns inga rätt eller fel.

Även om det finns många åsikter.

Jag har mitt sätt.

Hade någon sagt till mig för  3 månader sedan att jag skulle känna lycka och vara tillfreds med livet idag hade jag inte trott att det var sant! Då var jag en spillra, som kämpade med att hålla mig på fötter. Då ville jag bara lägga mig ner och dö.

Idag är jag lycklig och tillfreds med livet.

Jag har en inre harmoni, som inte fanns före H. Även om jag var nöjd med livet då.

Jag är inte lika naiv som då. Kanske är det bra att jag inte är lika tillitsfull längre ?
Jag har en sorg i mitt hjärta, men ändå är det fyllt av harmoni. Oron har försvunnit. H må ha stampat på mitt hjärta och spottat på min kärlek, men jag har rest mig och är starkare än någonsin.

Dessa två dagar med världens roligaste jobb: UF-lärare har  gett så mycket. UF:are är ett speciellt släkte ^^  Den glädlande nyhten är att det blir fler konferenser (jag är så glad att jag blev utvald) och jag har spännande roligheter för eleverna att presentera.
Och på måndag blir det ännu bättre för då får jag träffa mina godingar: världens bästa elever!

Jag har solsken i mitt liv.

Kattguld

Jag trodde jag hade hittat äkta guld , men det visade sig vara sketet jävla kattguld.

Lurad, förledd, bedragen, duperad, vilseledd. Eller helt enkelt blåst.

Men jag undrar vem som är lurad egentligen?

Jag som blev lämnad av  en bedräglig fegis?

Eller du som lurade mig och sitter där med skammen?

Jag kämpar med att förlåta och kunna känna tillit igen.

Då får jag stöd i Kirkegårds* ord:

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv

Jag har förlorat fotfästet.

Du har förlorat dig själv.

* Tänk vad jag lär mig av att undervisa i religion

Lösenordsskyddad: En stalker?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Vinnare och förlorare

Bloggen, samtalsterapi och vänner har varit mina redskap att bearbeta min sorg.  Idag mår jag riktigt bra, även om jag är frustrerad och ilsken.  Mest för att jag inte fått några svar. Men jag är inte ledsen och gråter längre.   Snart har jag släppt den sista sköra tråden och kan lämna allt bakom mig.

Det här är min blogg där jag bestämmer vad jag skriver. Gillar man inte att jag ältar eller är självutlämnande kan man låta bli att läsa. Så enkelt är det.

Jag skrev ett brev (äkta snigelpost) till H och bad att han skulle höra av sig, för  jag ville ha ett riktigt avslut öga mot öga, så jag lättare kan gå vidare.
//Det är väl ändå inte ett orimligt krav?

Efter 3 veckor hade jag inte fått något svar.

Då skrev jag ett mail. Fyllt av frågor. Frågor som jag ställt tidigare utan att få svar. Välformulerat med  några vassa ord subtilt inlindade. Jag är väluppfostrad,  men förbannad. Som en katt: mjuk och kelig, men har vassa klor när det behövs.

Inget svar. Jag är fullständigt ignorerad.

Vi talar om en man på 41 år, som gör slut i telefon, och som vägrar ha någon kontakt med den person han sa sig  älska och bad flytta in hos honom. Samme man som ändrade sig från en dag till en annan.

Vem är du egentligen Hans-Åke?

Karma,  jag säger bara karma.

Jag har blivit dumpad, krisat och kommer tillbaka starkare än någonsin!

Jag inser att det är jag som är vinnaren.  Min förlust har krympt till intet.

Gråtit lite

Jane Austen kunde verkligen skriva om kärlek!

Kärlek och känslor är sannerligen tidlöst.

Sista avsnittet av Emma ikväll.

Herrgud vad jag har gråtit!

Har du inte sett Emma så kolla svt play.

Sååå bra!

Lösenordsskyddad: På gränsen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Lösenordsskyddad: Läxa?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Det går över

Du sa att inget är beständigt.
Att allting går itu, men det går över
Det går över om en stund.
Just nu, denna sekund är du & jag,
vi är det enda vi behöver
men det går över. Det går över.

Det går över mitt förstånd, det är den känslan som jag har
Den är obeskrivbar, onaturlig, helt underbar
Men den går över, tro mig.
Det går över. Det går över.

Det som höll dig här, det som gör mig hel
Är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del
Och vi är dom som hamnar utanför

I vår egen värld, tänk om vi har fel
om det vi ser är ögonblick som dör
Tänk om kärleken inte vill ha oss mer
Om du och jag har hamnat utanför
I en egen värld, tänk om vi har fel

Inget är beständigt, Men allting går igen,
tills det går över. Det går över om en stund
Då stöter vi på grund.
Vi är ett öppet sår, som inte längre blöder
Men det går över
Men om inget är för evigt
Kan det finnas nånting där som ännu glöder
Det går över. Ja, det går över
Det som höll dig här, det som gör mig hel
Är det som ingen annan ser och hör
Tänk om kärleken bara når en del
Och vi är dom som hamnar utanför

Jag kämpar med att jaga bort vemodet. Det finns hela tiden i bakgrunden. Jag gör mitt bästa för att vara glad och närvarande. Jag vet inte om det är julen som har plockat fram vemodet. Eller om det bara är morgonens ensamhet som lockar fram ångesten. Jag vill bara bli av med klumpen i magen. Mina älskade ungar gör att livet är gott trots min ledsamhet. De är de finaste. Jag är så stolt över dem och älskar dem över allt annat.

Grubblar jag för mycket? Kanske? Det är väl för att jag inte fått svar på mina frågor.

Det enda jag önskar är ett avslut öga mot öga.

Så jag kan gå vidare.

Är det en orimlig begäran?