Så har jag provat den mest beprövade tröstmetoden:shopping.
Men inte kan jag påstå att det hjälper.
Sorgen bränner i magen ändå.
Men jag biter ihop.
Och vilar i kärleken från familj och vänner.
Tack och lov att ni finns!
Små steg.
Ett i sänder.
Jag har överlevt denna veckan.
Smärtan bränner, men jag lever.
Utan allt stöd från vänner och familj hade jag inte tagit mig igenom.
Alla kramar, samtal, mail, sms, kommentarer och ord är en lisa för en sargad själ.
Att få gråta utan att någon blir besvärad.
Tårar renar.
Om jag bara kunde blir av med den brännande smärtan i magen.
Jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
Till varje pris, jag ska gå hel ur det här
You were the sweetest thing that I ever knew
But I don’t care for sugar honey if I can’t have you.
Since you’ve abandoned me
My whole life has crashed
Won’t you pick the pieces up
’Cause it feels just like I’m walking on broken glass…
Att få glädja världens bästa 6-åring genom att baka bullar tillsammans. Kardemummabullar
<3
Jag får höra att jag är en sån stark människa.
Var är den styrkan nu?
Kärleken har gjort mig hudlös ock skör.
Styrkan försvann och kvar finns en ömtålig spillra.
Jag gav mig hän och vågade.
Så blev jag slagen i bitar. Fullständigt krossad.
Jag vill inte svälja smärtan och le. Som man kanske borde. Jag skriker ut min sorg, även om jag är jobbig och obekväm. Men att skriva här lättar på trycket.
För det känns som att jag drunknar i smärtan.
Samtidigt får jag dåligt samvete för att jag håller på att gå under av kärlekssorg.
Det finns de som kämpar varje dag med en kronisk sjukdom, utan att gnälla.
Det finns de som har cancer och gör allt för att överleva.
Och jag går under av kärlekssorg.
Men smärtan är så stark.
Den äter upp mig.
Jag kvider inombords och vill svepas in i ett skyddande hölje som tar bort denna hudlöshet.
Det är svårt att hitta det positiva i livet. De goda minnena som kan ge styrka att kämpa vidare.
Jag är så hudlös.
Hur många tårar kan man gråta innan de tar slut?
Att duscha, klär på mig, sminka mig och umgås med människor som älskar mig hjälper. Men jag faller igenom. Tårarna rinner och sorgen gräver i mitt inre. Detta är helvetet på jorden.
Sorgen bränner i kroppen och själen våndas.
Det är mitt i natten. Svart och mörkt.
Jag kan inte sova och en del av mig hoppas att du ligger vaken och våndas också.
Det var meningen att du skulle ligga här bredvid mig i denna mörka natt.
Och nu undrar jag vad som är meningen med allt?
Varför du utsätter mig för all sorg och smärta?
Tänk om jag kunde få svar på mina frågor.
Jag vill inte ha det så här.
Du fick mitt hjärta.
Nu är det krossat.
Om ni bara visste vad ni lyfte mig med ert underbara trams pojkar!
Gulliga, söta, rara, lata, tramsiga och humoristiska fd. elever^^
Ni har en speciell plats i mitt hjärta och tack vare er har jag glömt sorgen en stund och gapskrattat =)
Det behövde jag.
Puss på er Johan och David!
Idag har jag ätit för att jag var hungrig. Inte för att någon tvingat mig.
Tack för att du lagar god mat Ketil^^
Senaste kommentar