att jag inte har småbarn.
Det hade jag aldrig orkat.
Har kommit hem halv sju tre dagar i rad.
Röja, städa, diska typ så fort jag kommit innanför dörren.
Nu ska en trött tant kvinna äta lite middag, hälla upp ett glas rödvin och lägga upp fötterna.
Sen häller jag kanske upp ett glas vin till.
Vilken tur att jag bara har myndiga barn.
Det enda tråkiga är att Kärleken bor alldeles för långt borta.
Men längta är kanske bra?
Om du har svårt att hitta anledningar till att städa ska jag delge några smart tips.
En av mina fina elever; en flitig, skötsam och på alla sätt genomsnäll person, har under det senaste året levt med utvisningshot hängde över sig.
Man har överklagat och fått avslag flera gånger.
Nu har det verkställts. Bara så där.
Jag har ont i hjärtat och sörjer.
En skötsam, fin ung människa som kämpar och sliter har skickats till en land i kris.
Det suger om du frågar mig.
Var finns humanismen? Solidariteten? Amnestin?
Och det gör ont att någon bara försvinner, utan att man har en chans att säga adjö.
Min tankar går till M och jag hoppas att h*n inte far illa.
Senaste kommentar