Inna helt enkelt

Reflektion och morgonkaffe

Jag upphör aldrig att förvånas.

Småsinthet, avundsjuka eller bara ren dumhet?

En del människor skulle behöva ett eget liv.

Men jag har rent mjöl i påsen och kan inte göra annat än att skratta åt somligas påståenden.

Om syftet med alla påhopp är att få mig att sluta min anställning, så kan jag upplysa att man har lyckats.

Jag har blivit headhuntad, utvald, erbjuden en anställning hos en annan arbetsgivare.

Där man uppskattar min kompetens och erfarenhet.

Och allt kommer att bli perfekt i skolan, när jag inte finns där längre, eller hur?

 

Första kaffekoppen är avklarad och solen skiner.

En perfekt start på lördagen.

Igår kväll roade sig Kärleken med raid. För den oinvigde: spelade World Of Warcraft tillsammans med sin spel-vänner.

Jag roade mig på egen hand. Började med veckans avsnitt av Grey´s anatomy. Grinade värre än vanligt. Och det borde inte vara tillåtet med såna cliff hangers inför säsongsuppehåll!

Sen fastnar jag.
Börjar lugnt och stilla med musik på Spotify samtidigt som jag kollade kläder och skor på nätet, gick sen över till youtube och då var det kört. Resten av kvällen lyssnade jag på musik, kollade klipp och var fast i nostalgiträsket. Youtube är paradiset för en nostalgiker. Som vanligt hamnar jag i Norge. Norsk musik, norska artister, norsk tv. Jag tror att en del av min själ är norsk. Men tanke på att jag härstammar från bohuslänska bönder sedan många generationer är väl inte det så konstigt kanske…
Det var som en vanlig ensamkväll hemma. Enda skillnaden är att när Kärleken raidar, så kan jag inte sjunga med som jag brukar. Men jag är van. När sonen har kompisar hemma brukar jag ha sångförbud. Av någon anledning är min sång störande 🙂

Till slut lyckades jag slita mig från youtubes förlovade värld. tittade på  the promise. En mycket sevärd brittisk dramaserie som skildrar Israel nu och då på ett upplysande, spännande och informativt sätt.

Perspektiv och kunskap.

Det finns så mycket okunskap och osäkerhet som skapar konflikter. Både i det lilla och det stora.

Innan man kastar den första stenen bör man rannsaka sig själv.

Tack för alla som hugger mig i ryggen och ger mig perspektiv och stärker mig i min tro att kärlek är vägen.

Tack för alla som tror på mig och ser mig för den jag är.

Tack för livet. Det är inte värt att slösas på bitterhet och ondska.

 

God morgon mina gullvippor <3