Reflektion

Lite si och så med sömnen. Bara att acceptera. Det blir bättre. Idag har jag nästan ingen huvudvärk. Det är värre med smärtan i magen. Men jag vet att den försvinner också. Hoppas bara att det inte tar flera månader…

Dricka sig lite te i gryningen, lyssna på radio, fundera över tillvaron och klappa katten.

Huvudet är fullt av ord som vill ut, men jag har svårt att formulera mig. Börjar läsa gamla dagboksanteckningar skrivna tio år tillbaka och framåt. Minns, reflekterar, skrattar, fäller några tårar. Tänk så mycket klokt jag har tänkt.

Jag är mig lik idag, men jag är starkare. Är inte lika rädd och osäker. Självkänslan är fortfarande kass, men jag har en inre styrka idag som inte fanns för tio år sedan. Jag får fortfarande en brännande smärta i magen av sorg och oro. Jag är fortfarande lika mycket känslomänniska. Jag är fortfarande lika barnslig och tramsig. Jag älskar fortfarande böcker, film och musik. Jag gillar fortfarande att fika, dansa och umgås med vänner 🙂

Det är kul att titta i backspegeln och se vad som hänt. För 7 år sedan skrev jag så här:

Tonåringar

Du vet att dina älskade små barn har blivit tonåringar när…

Du får besked om att hålla tyst när kompisar kommer på besök. Det är ju så pinsamt när du frågar saker.

När du möter sonen på stan och han tittar bort för tänk om någon fattar att den där pinsamma tanten är hans morsa.

Dottern vill åka bort  varje helg för att träffa pojken hon är kär i.

Du är den som lägger sig först på kvällarna och då är klockan över 12!

Du vaknar först och kan sitta ensam vid datorn i flera timmar innan någon ger ifrån sig ett livstecken.

Du kan diskutera livsfrågor och litteratur.

Du kan gå på konsert med dem.

Idag är alla tre vuxna och vi har överlevt tonåren. Det var tufft att vara ensam ansvarig för tre barn, men vi klarade det. Mina barn är det finaste jag åstadkommit i livet. De är det viktigaste. Jag är lyckligt lottad som har fått tre fina, friska barn. Det är inte alla förunnat att få barn.

Oavsett svåra stunder, sorg och elände gäller det att se framåt. Jag är en obotlig optimist. Är glad och positiv, även om jag ramlar ner i gropen av sorg och smärta ibland.

När jag ser i backspegeln inser jag hur mycket jag kan och hur mycket inre styrka jag har.

Inför 40-årsdagen fick jag frågan: beskriv dig själv med tre ord. Så här svarade jag då:

Spontant tänker jag: snäll, glad och omtänksam. Men stämmer det?
Jag frågar dottern och får till svar: högljudd, envis och glad.

Frågar några fler:

  • cool, tjatig, snäll.
  • lojal, pratig, omsorgsfull.
  • sur, stressad, töntig

Skulle jag fråga någon som inte tycker om mig skulle han säker säga: slarvig, självisk, lat.

Det är  ju naturligtvis så att jag är allt detta. Inte bara  snäll och glad.

Jag känner igen mig. Så mycket har jag inte förändrats. Om vi flyttar tillbaka till nutid så är jag  ledsen, trött och håglös. Idag. Imorgon är en ny dag. Se framåt. En dag i sänder. Så blir det bättre.

Hur känner Du dig idag?

 

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
12 Responses
  1. Fröken Hulda skriver:

    Ärligt talat har jag söndagsångesten Allan. Kemisk hjälp behövs för att det inte ska gå överstyr. Ska jobba imorron för första gången sedan mellandagarna. Visst är det ofrivilligt eftersom jag blev sjuk lagom till att semestern var slut, men ändå…

    Kan inte sätta fingret på vad det är som ger ångest eftersom jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Hoppas det släpper under dagen.

    Angående ditt inlägg: Självisk och ego är en nödvändig egenskap emellanåt. Jag är likadan. Så länge det inte dominerar måste man få tillåta sig dessa stunder. Jag skiter mer och mer i vad folk tycker om mig… även om den dåliga självkänslan gnager i bakgrunden. Om ett par veckor börjar jag min mindfullnesskurs i grupp (spännande) och hoppas att de 9 gångerna ska vara en god hjälp på traven mot ett ”nytt” liv med lugnare sinne

    • Inna skriver:

      Jag hoppas att du har blivit av med ångesten och att du nu sitter på jobbet.

      Tack för att du säger det om ego. Exmaken anklagade mig för att vara egoist så mycket att jag har svårt att tro något annat i bland.

  2. Lippe skriver:

    Tror att om man ska beskriva sig själv med bara tre ord så blir de rätt så olika beroende på vad som just händer i ens liv.
    Just nu känner jag mig förväntansfull, glad och lite, lite orolig, börjar ju ”jobba” imorgon!
    Bäst är nog att vara en blandnig av allt, ibland behöver man som Hulda skrev vara ego, för att klara att vara omtänksam o glad.
    Kram

  3. Tofflan skriver:

    Alltså jag vet inte vad som har hänt och fattar inte riktigt… Men skickar en kram om den kan vara till nån tröst!

    Jag har fortfarande ont i huvet idag, känner mig astrött och seg, men överlever nog.

    Kram igen!

  4. Tatiana skriver:

    Jag har haft en vecka fylld med IRL energitjuvar . Är helt slut .Totalt slut .

    Tänker sova en stund tror jag.
    Kram

  5. idag?
    huvudvärk men så lyckligt lottad som jag är har jag fått njuta melvins härvaro ett par timmar.
    jag gav hans mamma en fin stor present som jag vet hon gillar 🙂
    vi fikade på en massa hembakat jag hade i frysen – blev trevligt och gott.
    jag mår bra, har väl stagnerat men ändå är jag så full i ny sprudlande energi, hur f*n det nu går ihop… märker av goda snälla gester och gåvor. passar mig noga för energitjuvar och är ganska nöjd.
    dock, så klart – kärlek & 6 hade inte varit fel 😉
    sliter med mina pw:sar med föga resultat. dock mår själ o hjärta gott av gåendet.
    kram och en ny stark vecka önskar jag dig.
    <3

  6. Leo skriver:

    Ser mitt namn i din blogglista. Jag bugar ödmjukast; Tack. 🙂

Leave a Reply to jeanette sandelin Klicka här för att avbryta svar.

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>