Självbild

Det senaste har mycket i bloggar och sociala medier handlat om kropp och vikt. Linda Marie har  fått fler än mig att fundera över kropp, vikt, självbild och bemötande.

Häromdagen frågade min bästis mig varför jag inte går ner i vikt när jag äter nyttigt?

Jag har alltid ätit nyttig mat. Men jag äter också massvis med socker och kolhydrater samt att jag tränar alldeles för lite i förhållande till vad jag äter och dricker ergo behåller jag min vikt. Så länge jag är frisk och orkar har jag inte det behovet av att vara smal, även om andra verkar ha ont av att jag är tjock.

I hela mitt liv har jag blivit bedömd, dömd och belönad utifrån mitt utseende. Som tonåring fick jag ständigt höra att jag var ful, någon som jag trott på sedan dess. Nu tycker jag att jag är okej. Vissa dagar kan jag tycka att jag är snygg. Men varje dag ser jag mig  naken i spegeln och säger att jag duger som jag är!

Min exmake, som var anorektisk, kunde klämma mig på magen och säga att nu får du allt ta och äta lite mindre. Jag trodde på honom när han sa att jag var tjock. Då var jag en 38:a. Idag en 46:a. Men samma person.

Stora bröst och blondin. Ja, ni fattar va. En sån tjej kan ju inte vara smart eller kunna något om teknik. Fy farao vad jag har stött på fördomar baserat på mitt utseende.

Oavsett om jag kallats snygg, smart, söt, sexig, rolig, vacker, snäll, tjock eller ful så har jag blivit bedömd och dömd utifrån mitt utseende.

Inte min person. Så jävla sjukt är vårt utseendefixerade samhälle.

Nu lever jag i ett förhållande där jag bedöms för den jag är. Inte mitt utseende och det har ställt min självbild på ända. Jag är så van att bedömas utifrån min kropp och inte min person. Jag har fått reflektera en hel del. Men det är skönt att äntligen bedömas för den jag är och inte hur jag ser ut. Även om det är roligt att få komplimanger så klart. Jag är fåfäng, det erkänner jag.

Likadant är det med mitt jobb. Jag har fått mitt jobb för vad jag kan och presterar. Inte hur jag ser ut.

Självbilden har förändrats och jag har fått en helt annan självkänsla.

Det bästa man kan göra som förälder är att boosta sina barn  och stärka deras självbild och självkänsla utifrån vilka människor de är. Inte hur de ser ut. Jag har varit noga med att inte prata bantning och vara viktnojjig inför mina barn. Det var speciellt viktigt när de var tonåringar. Då är de så känsliga och man måste ledsaga dem rätt för att deras självkänsla ska växa.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
8 Responses
  1. har andra ont av att du är ”tjock”???
    det var det jävligaste jag hört på länge.
    du är inte tjock – du är en alldeles strålande tjusig quinna.
    och du mår bra vilket gör dig vacker 🙂
    jag blir ful att vara så ledsen som jag är nft.
    och iomd så blir jag liksom fetare.
    är man glad och strålar blir man så mkt snyggare 🙂

    • inna skriver:

      Jag får små subtila kommentarer från en del om att jag ätit till mig min kropp och att jag är rund som en köttbulle. Men det är inte mitt problem utan deras. Faktiskt.

      Tack för dina fina komplimanger raring!

  2. Miriam skriver:

    Kloka du. Och fina.

  3. Sari skriver:

    Klok är du, och snygg, och fin, smart, och jag tycker inte att du är tjock alls.

    • inna skriver:

      Du är snäll och rar finaste Sari. Jag vet ju hur jag ser ut naken, men jag har inget problem med det 🙂
      Är hellre Venus än Twiggy.

  4. Märta skriver:

    Mycket klokt skrivet!
    Själv har jag alltid varit rultig men gick för ett 10-tal år sedan ner 20 kilo. (Som jag sedan gick upp igen..) Synnerligen obehagligt att bli fullkomligt överöst av komplimanger över hur SNYGG jag var och hur DUKTIG jag var. Jösses, liksom! Måhända blev jag mer attraktiv i andras ögon – vad de nu har med det att göra – men att bli överöst med duktighetsberöm för att jag slankat mig gjorde mig verkligt illa till mods. Mig veterligen har jag samma utbildning, livsåskådning och värdegrunder vare sig jag väger 20 kilo mer eller mindre..

    Å andra sidan är gäller det att vara verkligt kritisk till den bild av kvinnor som media prånglar på oss. Om fullvuxna kvinnor tror att deras värde sitter i att kråma sig och vara ”attraktiva” hur ska då våra barn kunna få en annan bild när de både hemifrån och i media blir pådyvlade ett sjukt ideal?

    Förfärligt skönt att höra att du har en sund själ i en kurvig kropp och är stolt över vem och vad du är! 🙂

    • inna skriver:

      Men tusen tack för dina kloka och fina ord!

      Det händer något med oss kvinnor när vi passerar 40. Vi börjar tänka och slutar att ta skit!

      Sen vet jag naturligtvis att det är skillnad på att vara kurvig/mullig och fet. Jag gjorde en hälsotest senast i maj och fick besked att jag är frisk och stark och mår bra. Rent hälsomässigt behöver jag inte gå ner i vikt.

      Oavsett om man är tjock, smal, lång, kort, mager, mullig osv så ska man känna att man duger som man är.

Leave a Reply to Sari Klicka här för att avbryta svar.

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>