Känslomänniska var det
Det är som att vrida på en kran.
Varje gång någon visar sin omtanke, omsorg och kärlek.
Det är kommentarer i bloggen. På facebook. twitter. mail. mail. sms. samtal.
Jag börjar gråta så fort någon är snäll mot mig.
Det är som att släppa på fallen i Trollhättan.
Jag blir så överväldigad över att ni bryr er så mycket om mig. Och så gråter jag lite till.
TACK!!!
Category: sorg
men hur ska vi inte bry oss jösses har följt bloggen hur länge som helst , och träffat dig och vet vilken god härlig människa du er !
Puss på dig , hoppas dagen idag blir bättre , och du gråta er det bästa man kan göra synd ?
Jag gillar ju dig jättemycket och känner så med dig. Jag bryr mig verkligen om dig och när du mår dåligt så vill jag göra det jag kan på min lilla kant för att du ska veta att vi är många som tycker om dig. Många kramar!
Monica: Tack tack tack! Du boostar verkligen min självkänsla!
Jerry: Du gör så mycket, varje ord hjälper. Utan er vänner hade jag rasat fullständigt. Jag har verkligen insett att jag inte är ensam. Kram