Dag 23 – Ett sista ögonblick

Jag minns min sista stund med farmor.

Jag har alltid haft en nära relation med farmor.

Året innan hon dog (när jag berättade att jag skulle skilja mig) talade hon om det jag alltid vetat: att vi hade en särskild relation och att jag stod henne närmare än alla barnbarn. Jag var det första barnbarnet och den dotter farmor aldrig fick.

Nåväl, farmor var sjuk och längtade efter farfar som varit död i 10 år.  Mina föräldrar och mina barn träffade henne på söndagen. På måndag blev hon inlagd på sjukhuset (hon var en envis dam som vägrade att lämna sitt hem) för att hon var så dålig. Pappa ringde mig och sa att jag borde träffa henne. Jag lyckades ta ledigt hela onsdagen och åkte till sjukhuset, där  jag satt bredvid farmor hela dagen. Hon sov och jag höll hennes hand. Vi pratade och jag fick säga hur mycket jag älskar henne och ta ett riktigt farväl.
På fredag morgon dog farmor. Det är snart 9 år sedan.

Hon fattas mig varje dag.

Jag är glad att jag fick ett sista ögonblick med min älskade farmor.

En snäll omsorgsfull kvinna full av kärlek till mig.
För en del en envis gammal kärring.
Eller elak och bitsk för andra. Hon var en fruktansvärd svärmor.

Men för mig var hon den bästa av bästa.

Jag älskar dig farmor <3

Bilden är tagen på vårt bröllop 1993 . Då var farmor 74 år.