Blog Archives

Normal?

Jag vaknar och får lite panik.

Det är alldels ljust ute och det känns som att jag har sovit bort dagen.

Tittar på klockan:07.55.

Jag har sovit i precis 5,5 timme. Låg och såg på film och helt plötsligt var det mitt i natten.

Men har inte förnuftet att sova en stund till, för man kan ju inte sova bort hela för middagen.

Gah! Är jag normal eller?

Läser bloggar (inte så många som har uppdaterat än) och nyheter.

De flesta rubriker handlar om katastrofen i Japan. Det är en katastrof som är svår att förstå, men händelsen påverkar mig. Jag inser hur lyckligt lottade vi är som bor i ett land mitt på en stabil jordplatta, utan risk för jordskalv och elände.

Så hittar jag en artikel i vg.

En norsk politiker hävdar i sin Facebook-status att förintelsen aldrig har hänt. Utrotningen av 6 miljoner judar samt politiska fångar, romer, funktionshindrade, homosexuella, Jehovas vittnen samt krigsfångar är ett hittpå av judarna.

Jag undrar vilken värld Anders Mathisen lever i. Han hävdar att det som står i historieböckerna är lögner. Menar han att de som överlevt förintelsen och är ögonvittnen har hittat på? Alla?

Jag blir helt förstummad över den logik Mathisen uttrycker.

Helt plötsligt känner jag mig oerhört normal.

Dags att koka lite kaffe!

Förebilder

Farmor var en av mina förebilder. Jag är präglad av henne och har fått min inre styrka från henne.

En av mina förebilder idag är min vän och kollega Babs, som har ett öppet sinne , är nyfiken på livet och som vill lära sig så mycket. Hon är den lärare som är  mest nyfiken på nya metoder, forskning och att tänka utanför ramarna. Hon är 66 år. Jag hoppas att jag är som Babs när jag är 66!

För många är Petter Northug en förebild och jag får ge dig rätt Trond. Jag fick en annan bild av honom i intervjun hos Skavlan. Jag vågade lyssna med öppet sinne och var beredd på att ändra min uppfattning.

Men höjdpunkten hos Skavlan var en av mina idoler: sir Ken Robinson. Hans idéer om att skapa ett skolsystem som främjar kreativitet tilltalar mig. Mycket. Dagens skolsystem är skapat av industrialismens behov av sortering och så ser inte dagens eller framtidens samhälle ut.

Lyssna gärna på honom på ted.com

Ted (Technology, Entertainment, Design) är för övrigt en fantastisk konferens med föredragshållare från hela världen. Jag använder gärna föredrag från Ted i min undervisning. Det finns otroligt mycket bra föreläsningar, filmer, labbar och instruktioner på nätet att använda i undervisningen. Och jag blir så glad när ungdomarna tittar och lär sig mer på fritiden.

Det är det jag vill: väcka intresse och nyfikenhet att vilja veta mer.

Läraren är inte den som sitter inne med all kunskap som hälls i eleven. Läraren är coachen som får eleven att vilja lära sig och förstå genom att undersöka och göra.

Delaktighet är ett annat viktigt begrepp. Tycker jag. Eller som sir Ken Robinson säger:

”Man lär sig bäst om man är engagerad i processen”

Sen är jag väldigt nöjd över att mina favoriter vann På spåret!

Trams och allvar

Efter en härlig förmiddag i sängen med laptop och kaffe har jag nu både duschat och klätt på mig. Så ville jag testa en frisyr jag såg i lördagens Gokväll (frisyren börjar vid 2.30)

Det gick ganska bra med tanke på att jag har kortare hår, sidbena och gjorde den själv, baklänges , utan att se.

Det var nästan svårare att fota själv, så jag fick be sonen hjälpa mig. Tur att han hade lunchrast =)

Nu blir det till att öva, öva, öva. Och så vill jag ha ett snyggt hårspänne. Hittade ett gammalt trasigt i en låda. Jag har ju mest hårnålar och hårklämmor. Inga snygga spännen alls.

Samtidigt som jag tillbringar min lediga dag åt fåfänga har Japan drabbats av jordskalv och tsunami. Det största skalvet på 300 år. Det är svårt att förstå för mig som aldrig upplevt ett jordskalv. Jag ser bilder och läser, men omfattningen är svårt att förstå.

Precis nu har det börjat att snöa här. Vi är många som är trötta på snö och vinter. Luften yr av flingor som smälter bort när de landar på marken. Lite skitväder är ingenting mot katastrofen i Japan.

Ibland behöver man få perspektiv på vad som är viktigt.

Fredagsfunderingar

Ledig dag.

På fredagar har jag bara administrativt arbete, så därför kan jag vara ledig, utan att undervisningen påverkas. Och dagens kompledighet är välbehövlig.

Skönt att vakna utan klockringning, utan när kroppen vill. Sov till halv nio.

Ingen huvudvärk idag.

Härligt att sitta i sängen och läsa nyheter och bloggar. Att i lugn och ro reflektera och fundera.

Skolan är min vardag. Ibland känns det som att hela världen handlar om skolan. Lärare tänker skola dygnet runt. Det finns ingen verksamhet som så många har åsikter om. Och det är lätt att tycka och vara kritisk när man är anonym på nätet.

Jag tycker att jag är bra på mitt jobb, men kan självklart bli bättre. Jag har en bra relation med mina elever och deras föräldrar och stortrivs med arbetet att förmedla kunskap och ge eleverna färdigheter och förhållningssätt att hantera livet och vidare studier.

Om några månader är det dags för studenten igen. En dag fylld av glädje och lite vemod. Det är ett privilegium att följa ungdomarnas utveckling under de tre år de går på gymnasiet. Och eftersom det är små klasser får vi ofta en nära familjär stämning.  Flera gånger har jag fått åka med min klass på deras studentflak och det har varit en ära att de gillar mig så mycket att jag fått följa med. Ett fint avsked.  När vi var på Karlstad universitet i onsdag träffade jag en av mina gamla elever, som tog studenten 2006. Jag fick en kram och en pratstund och det var så roligt att träffas. Så är det för många av oss lärare. Våra elever bibehåller kontakten med sina gamla gymnasielärare och många återvänder till skolan för en fika och en pratstund.

Jag har ingen formell gymnasielärarexamen, men jag har behörighet i mitt ämne (datavetenskap) som det faktiskt inte finns någon formell  lärarutbildning i. Enda chansen är att bli lärare i 2 andra ämnen först och sen kan datavetenskapen bli det t r e d j e ämnet. Jag har sökt mitt jobb varje år och jag har fått jobbet, dels p g a av att ingen med formell behörighet har sökt, men främst för den kompetens och erfarenhet jag har.

I lokalpressen haglar det artiklar om skolan och i kommentarerna till dessa framförs många åsikter. Och jag undrar varför man inte kanaliserar denna  energi till att engagera sig politiskt,  i föräldraråd eller föräldraföreningar.

För oj vilken energi det finns. Och så många åsikter och klagomål på politiker, tjänstemän och personal i skolan.

Det höjs röster om att man ska lägga ner gymnasiet i den lilla kommun jag arbetar i. De har alltid funnits, för gymnasiet är ju så dyrt. Det man kanske inte inser är att det bli dyrare att skicka alla ungdomar till andra kommuner för att gå på gymnasiet (som man gjorde före 2000) Kommunen betalar Inter kommunal Ersättning IKE till mottagande kommun. Denna IKE var en av orsakerna till att man tog ett beslut att bygga en egen gymnasieskola.

Skola är liten och har i år få sökande. Till de studieförberedande programmen. Men yrkesprogrammen och Individuella programmen, dit de som inte är behöriga att söka nationella program går, har många sökanden. Så vi får nog lika många som slutar i juni och börjar i augusti. Men annorlunda fördelat.

Är min katt normal?????????

På skrivbordet ligger en banan. Nu har hon hoppat upp och sitter och s l i c k a r på bananen!

Kanske dags att ge katterna frukost?

Tack och lov…

…är den här arbetsdagen över!

Inte p g a eleverna. De är världens bästa, även om de ska pilla mig i håret och kramas. För att inte tala om intrång på datorn. Sa jag att jag jobbar på gymnasiet. De är myndiga dessa pilleduttarna.

Ju längre arbetsdagen gick desto värre blev huvudvärken. Vid halv fyra fick jag en Ibumetin av Barbro och tack snälla rara du, för den hjälpte. Arbetslagskonferensen blev faktiskt givande och chefen satt med en stund.

Chefen svarade ja på mitt sms. Så imorgon är jag kompledig. Det är välbehövligt, så trött och sliten som jag varit hela veckan. Eleverna har hållit mig uppe, som alltid. De är riktiga solstrålar.

Jag får ju inte glömma att säga grattis Andreas till körkortet. Nu har TE2 en chaufför =)

Huvudvärk

hodepine

headache

maux de tête

hoofdpijn

En sak är säker. Jag känner att jag har ett huvud och det är tungt att jobba. Men jag jobbar och knattrar på tangenterna. Tur att jag har bra lektioner dvs sådant som sitter i ryggmärgen och som inte kräver någon direkt förberedelse. Jag kan bli väckt mitt i natten och köra igång en lektion direkt. Ibland är det bra att känna sig så trygg i sitt jobb.

En envis förkylning som inte vill försvinna i kombination med mycket att fundera över får huvudet att reagera med spänningshuvudvärk. Det suger om du frågar mig.

Dessutom är det skitväder ute. Snöblandat regn och grågrågrågrågrågrågrågrågrågrågrå.

Jag hoppas jag får vara kompledig i morgon. Jag behöver det.

Lösenordsskyddad: Vad är man värd?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: tankar  Tags:  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Jag fick en…

…ofrivillig sovmorgon.

Jag gjorde något så ovanligt som somnade om.

När jag vaknade och insåg att det var alldeles för ljust ute och insåg vad klockan var hade jag 2 val:

1. stressa upp och bli klar på 10 minuter och ändå hinna med bussen.

2. ringa chefen/kollega och tala om att jag kommer lite senare och ta den tid som behövs i lugn och ro och åka med nästa buss.

Fram till förra året hade jag valt alt.1.

Men det har hänt något med mig. Så nu sitter jag här i lugn och ro och har fått en kvart extra =)

Eleverna har fått besked (i vår slutna grupp) på facebook att jag kommer senare. Det tog  ett par minuter , så fick jag respons =) De får sköta klassrådet utan mig.

Idag skulle vi ha haft elevhearing. Det blev uppskjutet redan förra veckan.

Informationen om att det är uppskjutet lades ut på Intranätet kl.16.48 igår, alltså efter arbetstid, med  hänvisning till att berörda politiker är upptagna med annat. Man kan undra varför dessa politiker då tog beslut om detta datum. Informationsflöde och framförhållning fungerar icke tillfredsställande i denna organisation.

Elevrådet träffas dock som vanligt idag.

Med semlor som planerat.

Ikväll ska jag på årsmöte i Lärarförbundet.

Det är inte uppskjutet.

Eftersom det blir sent, så ska jag sova över hos en snäll och trevlig kollega.

Tisdag är en bra dag. Även om man somnar om.

En bra dag

Trots huvudvärk from hell har jag jobbat som vanligt.

Måndagar är alltid fullproppade och det går i ett hela dagen. Idag var inget undantag.

På vägen hem får jag ett härligt besked i telefonen från yngste sonen: var är du mamma? jag kommer hem en sväng!

Den unge mannen och jag har haft ett kämpigt förhållande sedan han föddes. Han har bjudit mig motstånd och vi har haft oräkneliga duster. Han har varit envis som en gris och jag svag. Jag har tvingats att sätta ner foten och visa att det är jag som bestämmer, så hans motstånd har varit betydelsefullt. Men åh så energikrävande.

Sedan han flyttade hemifrån har vårt förhållande förändrats på ett mycket positivt sätt. Nu har vi en vuxenrelation. Vi har blivit vuxna båda två.

Gissa att det var härligt att äta middag tillsammans, sitta och prata, umgås och diskutera.

Och har klarat mig utan dator i flera timmar =)

Nu har gossen tagit tåget hem till Göteborg och mamman känner sig lycklig och glad inombords.

Huvudvärken försvann på bussen hem. Det var nog dagens power nap som gjorde susen. Eller allt kaffe jag pimplat idag.

Jag kommer garanterat att sova gott i natt.

Det är harmoni i mitt sinne.

 

Vårkänslor

Hela dagen har balkongdörren stått öppen och jag har kunnat gå barfota utan att frysa.

Åh vad jag längtar efter att få gå barfota. Avskyr strumpor.

Solsken och blå himmel, fågelkvitter och ljud från lekande barn på gården. Jag vet att jag mitt i sommaren kommer att vara less på stökiga ungar. Men idag är de ett vårtecken =)

Idag har jag inte haft någon söndagsångest. Det är skönt. Jag har väl haft för mycket att tänka på.

Men en mapp med viktiga betyg och papper är spårlöst försvunnen och det gör mig lite bekymrad. Vet inte ens var jag ska börja leta. Någon som vet jag jag har lagt den blå mappen med betyg och intyg?

Jag läste i en blogg att de varit i kyrkan och jag fick en tydlig minnesbild från livet som fru. Barnen (då 2, 4, 6) och jag var i kyrkan på familjegudstjänst (själva, maken hade ju social fobi) och jag slet som ett djur för att få alla tre att sitta still i kyrkbänken. Även om barn fick synas och höras fick det vara lite ordning. 6-åringen klättrade över och under kyrkbänken. Efter mycket om och men tvingade jag honom att sitta still.

Då säger han högt och tydligt så det ekar i kyrkan: Gud är död!

Jag ville sjunka igenom golvet, men då fick jag stöd. Kvinnan framför mig vände sig om att gav ett stort leende av sympati. Och det var inte vilken kvinna som helt. Det var vår kyrkoherde.

Varje gång jag ser och hör barn som har svårt att sitta still i kyrkan tänker jag på den gången.  Och minns hur det var när jag var barn. enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan. För att jag skulle sitta still och vara tyst.

Tur att tiderna har förändrats.