Blog Archives

2 veckor

Nu har det gått 2 veckor sedan chocken.

2 veckor sedan H ringde och sa att han måste göra slut med mig, eftersom hans kärlek till mig inte var lika stor som till hans ex. Han hade vaknat på morgonen och tänkte mer på henne än på mig, så därför var han tvungen att bryta. Hans hjärta tillhör henne.

För mig är det hela fortfarande obegripligt.

Men jag får acceptera hans val. Vad kan jag annat göra?

Jag har fortfarande inte fått något mer begripligt svar än att hans hjärta tillhör henne och att han tyvärr måste göra så här. Att det spelar  ingen roll hur mycket han svarar på mina frågor, för jag kommer bara att ha fler. Därför vill han inte ha kontakt med mig alls.

Det gör fruktansvärt ont och jag är ledsen hela tiden.

Man kan inte skruva av och på kärlek. I alla fall inte jag.

En del av mig hoppas att H är nöjd och mår bra över sitt val, men en del av mig önskar honom alla helvetets kval. Om han bara känner en bråkdel av min smärta blir jag nöjd.

Nu är jag hos världens finaste dotter. Min underbara prinsessa. Klok, vacker och stark <3

Så ikväll står jag ut med idol =)

Tur att jag har laptopen i knät och kan hänga på nätet…

Skriva av mig.

Tack och lov för bloggen , där jag kan älta och bearbeta vad jag känner.

Tack och lov för alla vänner som ger respons. Inte bara tröstar, utan kommer med kloka ord och konstruktiva förslag. Varje kommentar är betydelsefull. Om det så bara står kram eller NN var här. Utan er hade jag gått under dessa 2 veckorna.

Tack och lov att jag ska få träffa en terapeut på tisdag.

Då kan jag förhoppningsvis få redskap att läka.

Jag vill inte ha så här ont.

Jag vill att allt blir bra igen.

Tung dag

En hel natt utan sömn genererar inte direkt en fröken på topp.

Jag är ett vrak. Mår bajs.

Som tur är har jag världens snällaste elever.

Några jobbar, några leker mekar, några spelar och alla är de snälla och trevliga, roliga och härliga.

Så jag ska nog överleva den här arbetsdagen.

Och bita ihop.

Och håll tummarna att jag får sova i natt.

Dag 11 äntligen över

Snö, snö, snö.

Från snödrev på Dal till snöslask i Vänersborg. Försenade bussar och svårt att komma fram på vägarna. Nu är skitvädret här.

Fast det är klart. Nu är värsta månaden på året. I år värre än vanligt.

Den bra känslan jag hade i morse försvann vid halv åtta.

Hela dagen har varit en evig kamp mot sorg och smärta.

Jag har gjort mitt bästa för att vara glad och trevlig, men hela tiden har smärtan bränt i magen. När ska  den försvinna?

Jag har lyckats kväva gråten i halsen när folk visat sin omtanke och har lyckats prata nästan normalt.
Det är väl ett framsteg?

Jag har svårt att se någon skillnad på min sorg dag 1 och dag 11. När faaan ska jag börja må bättre??????

Samtidigt som jag längtar efter dig så vill jag att du mår lika dåligt  som jag gör och jag önskar  att du kunde känna  min smärta. Att du kunde förstå hur du har sårat mig. Du har fått mig att känna mig så värdelös. Vad hjälper det att du säger att jag är klok, omtänksam och vacker när du ändå inte vill ha mig.

Det har varit bra att marknadsföra och föreläsa  hela dagen och kvällen. Då har jag kunnat ta på mig en mask och spela glad och trevlig. Fast jag är bara ledsen och sorgsen inuti.  Att prata gymnasieprogram, ämnesplaner, val och teknik har fått mig att skärpa mig och fokusera på annat än den brännande smärtan i kropp och själ.

Och mina underbara elever har hjälpt mig bara genom att finnas. Åh vad jag gillar mina godingar^^

Jag har tappat fotfästet. Mitt vanliga jag är borta.

Fan ta dig! Varför skulle du få mig att älska dig om du inte var klar med henne?????

En ok dag?

Det kändes bra när jag vaknade.

Visserligen molade det i magen, men inte den där våldsamma smärtan jag haft hittills.

En vän sa en sak till mig igår och det fick mig att vända lite. Han påpekade att en man som ena dagen säger att han älskar mig, längtar efter mig och vill att jag flyttar in hos honom och som dagen efter säger: tyvärr min kärlek för dig är inte tillräcklig, jag älskar min extjej mer, är inte pålitlig.
Är det en man jag vill dela mitt liv med? Om han är så ombytlig nu, vad hade han inte kunnat göra när vi flyttat ihop? Är inte jag värd något bättre? Jag kan bättre än att grotta ner mig i sorg och smärta.

Och det är sant!

Men jag älskar honom mer än jag kan säga och jag längtar mig sjuk. Jag vill att han inser sitt misstag och ångrar sig.

Visst är jag är värd att behandlas bättre!

Jag förtjänar inte att behandlas som skit!

Jag är inte någon man leker med en stund och sedan kastar bort!

Mina känslor är äkta och de går inte bara att stäng av.

Men jag måste lära mig att leva utan att gå under.

Nu ska jag iväg till jobbet. Arbetsdagen slutat efter 21 ikväll. Marknadsföring för hela slanten.

Nu ska vi ragga elever!

På gränsen

Dag 10

Jag önskar jag kunde säga att det känns lite bättre, men jag ligger på gränsen till att bryta ihop på riktigt.

När ingen tvingar mig, så glömmer jag att äta.

Kommer inte ihop bankkoden.  Kan inte betala i någon affär, för jag har totalt hjärnsläpp. Som tur är kan sonen koden och kunde hjälpa mig.

Magen har kajkat ihop på riktigt.  Inte bara brännande ångest. Utan totalkass.

Jag glömmer vad jag har sagt och tappar tråden mitt i en mening, så sonen sa till mig på skarpen att nu måste du skärpa dig morsan.

Varje gång någon frågar hur det är börjar jag gråta. Jag vill inte, men kan inte stoppa.

Hade jag inte haft mina underbara tekniktreor i dag så hade jag knäckts. Dessa underbara killar håller mig uppe de stunder jag har dem. Tacka Gud för världens bästa elever!

Och chefen får plus. Han förstår att jag mår dåligt på riktigt. Så han sa att blir det för jobbigt, så går jag hem, vilket jag gjorde i dag. Två timmar tidigare. Han ska dessutom hjälpa mig att få träffa en psykolog via företagshälsan.  Jag måste få hjälp att må bättre.

Att skriva i bloggen hjälper för stunden. Det här har blivit en riktig svart blogg. Men livet är svart just nu.

Du sa att det inte var din mening att såra mig. Men det har du gjort. Jag går sönder inuti.

Du ber att jag ska förlåta dig. Men jag vet inte hur.

Det är bara svart och ont.

I died a hundred times
You go back to her
And I go back to black

Svart natt: nattsvart

Sorgen bränner i kroppen och själen våndas.

Det är mitt i natten. Svart och mörkt.

Jag kan inte sova och en del av mig hoppas att du ligger vaken och våndas också.

Det var meningen att du skulle ligga här bredvid mig i denna mörka natt.

Och nu undrar jag vad som är meningen med allt?

Varför du utsätter mig för all sorg och smärta?

Tänk om jag kunde få svar på mina frågor.

Jag vill inte ha det så här.

Du fick mitt hjärta.

Nu är det krossat.

Tankar i gryningen

Jag ligger i min säng i Sponvika. Har sovit hela natten. Det värker i halsen av återhållna känslor. Jag ligger ensam här, när vi skulle varit två.

Det jag kan göra är att skriva av mig. Dagboken har alltid hjälpt mig. Då får jag lättat på trycket och dämpat ångesten. För jag har verklig ångest.

Alice säger att jag har fått en chock.

Att jag lever i chocktillstånd just nu. Hon har aldrig sett mig så här. Och hon har ändå funnits vid de två separationer jag haft i  mitt liv.
Att jag måste ta en dag i sänder. Att fokusera på att ta små, små steg.

Tack och lov att bästisen är terapeut och är rak på sak.

Det känns skönt att vara hos människor som omsveper mig med kärlek och omsorg. Att ha sällskap, men också möjlighet att dra mig undan och vara ensam i min sorg.

Men även om man säger till mig att släppa taget och gå vidare, så hoppas jag ändå. Man säger till mig att han är självisk som visat sitt rätta jag och att hans agerande  gjort så stor skada som inte är värt att reparera. Ändå hoppas jag.

Hoppet är min livlina just nu.

Ett steg i sänder.

Broken hearted girl

This is how I feel. My heart is bleeding.

You’re everything I thought you never were
And nothing like I thought you could’ve been
But still you live inside of me
So tell me how is that?

You’re the only one I wish I could forget
The only one I’d love enough to not forgive
And though you break my heart, you’re the only one
And though there are times when I hate you
Cause I can’t erase
The times that you hurt me
And put tears on my face
And even now while I hate you
It pains me to say
I know I’ll be there at the end of the day

I don’t wanna be without you babe
I don’t want a broken heart
Don’t wanna take a breath with out you babe
I don’t wanna play that part
I know that I love you
But let me just say
I don’t want to love you in no kind of way no no
I don’t want a broken heart
And I don’t wanna play the broken-hearted girl…No…No
No broken-hearted girl
I’m no broken-hearted girl

Something that I feel I need to say
But up to now I’ve always been afraid
That you would never come around
And still I want to put this out
You say you’ve got the most respect for me
But sometimes I feel you’re not deserving me
And still you’re in my heart
But you’re the only one and yes
There are times when I hate you
But I don’t complain
Cause I’ve been afraid that you would’ve walk away
Oh but now I don’t hate you
I’m happy to say
That I will be there at the end of the day

I don’t wanna be without you babe
I don’t want a broken heart
Don’t wanna take a breath with out you babe
I don’t wanna play that part
I know that I love you
But let me just say
I don’t want to love you in no kind of way no no
I don’t want a broken heart
And I don’t wanna play the broken-hearted girl…No…No
No broken-hearted girl

Now I’m at a place I thought I’d never be…Oooo
I’m living in a world that’s all about you and me…yeah
Ain’t gotta be afraid my broken heart is free
To spread my wings and fly away
Away With you
yeah yeah yeah, ohh ohh ohh

I don’t wanna be without my baby
I don’t wanna a broken heart
Don’t want to take a breath with out my baby
I don’t wanna play that part
I know that I love you
But let me just say
I don’t want to love you in no kind of way..No..No
I don’t want a broken heart
I don’t wanna play the broken-hearted girl..No..No..
No broken-hearted girl
Broken-hearted girl No…no…
No broken-hearted girl
No broken-hearted girl

Regn

Regn ute.

Regn i min själ.

Jag önskar jag kunde hata dig, men jag älskar dig så.

Du har mitt hjärta i din hand och det är krossat.

Min själ blöder.

Gud gråter.

Jag gråter.

Berg-och dalbana

Hela dagen har gått upp och ner.

Långa stunder har jag fungerat normalt. Lyssnat och reflekterat. Klart bättre än gårdagen.

Men det började smärtsamt. Jag blev helt knäckt av att komma till platsen där Kärleken väntade på mig första gången vi träffades.

Platsen där vi kysstes första gången. Sorgen bara vällde över mig.

Då var det så fint att få träffa en fd. kollega som kramade om mig och frågade hur det var. Han sa att han vet och att han tänker på mig. Din kram och omtanke där och då hjälpte mig verkligen Börje.  Tack!

Sen hjälpte det att lyssna på intressanta föreläsare, både från Skåne och England =) Lite nytt och gammal,  men med nya infallsvinklar och diskussioner. Att anteckna och lyssna hjälper mig att hålla fokus bort från hjärtesorgen.
För det mesta. Tankarna är svåra att styra.

Hela tiden finns smärtan där.  Den brännande klumpen i magen, hjärtklappningen och värken i halsen. Kärleken finns i mitt medvetande hela tiden. Jag kan inte stänga av. Jag vill ju bara vara med honom och det gör så ont att han bara vill vara med henne. Det de har tillsammans kan jag inte konkurrera med. Jag vet att jag inte kan ändra på hur andra är, bara på mitt eget förhållningssätt. Men det är svårt.

Jag försöker verkligen förstå.

Ena dagen är jag älskad och vi planerar att flytta ihop och  bli gamla tillsammans. Nästa dag älskar han någon annan mer och säger adjö till mig.

Jag känner mig lurad och utnyttjad. Slängd på soptippen, som en gammal uttjänt vara. Smärtan är så fysisk. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och dö. Fast jag vet att det inte går.

Lamslagen är nog bästa beskrivningen av hur jag känner mig. Jag är mer förvirrad än vanligt. Skickar sms till fel personer, klarar inte av att multitaska, glömmer att äta och kan inte sova.

Nu ska jag hitta någon slags mask och ha styrelsemöte. Fikat är förberett och jag hoppas att det inte blir allt för sent. Jag måste få sova. Imorgon är det massor att göra på jobbet. Men jag är glad att eleverna har lov. Jag fixar inte vara mitt vanliga glada jag.