Blog Archives

Nu gick luften ur

Fult ös hela dagen.

Lektioner, föreläsningar, möten, elevråd och småfixa både här och där.

Fortfarande har jag inte fått något svar av Surftown. Ni kan ju gissa vad jag tycker =(

Samtal, samtal, samtal. Prata, prata, prata. Skratta, skratta, skratta. Lyssna, lyssna, lyssna. Läsa, läsa, läsa. Skriva, skriva, skriva. Gå, gå, gå. Sitta, sitta, sitta.

Men nu har luften gått ur mig.

Jag är trött som ett snöre.

Trots att jag sovit 7 timmar i natt.

Är det vårluften som påverkar?

Eller är det bara massor att göra och kroppen som säger i från?

Ikväll tänker jag inte göra många knopp.

Fixa middag och rasta snabeldraken.

Sen blir det horisontalläge för fröken Inna.

Normal?

Jag vaknar och får lite panik.

Det är alldels ljust ute och det känns som att jag har sovit bort dagen.

Tittar på klockan:07.55.

Jag har sovit i precis 5,5 timme. Låg och såg på film och helt plötsligt var det mitt i natten.

Men har inte förnuftet att sova en stund till, för man kan ju inte sova bort hela för middagen.

Gah! Är jag normal eller?

Läser bloggar (inte så många som har uppdaterat än) och nyheter.

De flesta rubriker handlar om katastrofen i Japan. Det är en katastrof som är svår att förstå, men händelsen påverkar mig. Jag inser hur lyckligt lottade vi är som bor i ett land mitt på en stabil jordplatta, utan risk för jordskalv och elände.

Så hittar jag en artikel i vg.

En norsk politiker hävdar i sin Facebook-status att förintelsen aldrig har hänt. Utrotningen av 6 miljoner judar samt politiska fångar, romer, funktionshindrade, homosexuella, Jehovas vittnen samt krigsfångar är ett hittpå av judarna.

Jag undrar vilken värld Anders Mathisen lever i. Han hävdar att det som står i historieböckerna är lögner. Menar han att de som överlevt förintelsen och är ögonvittnen har hittat på? Alla?

Jag blir helt förstummad över den logik Mathisen uttrycker.

Helt plötsligt känner jag mig oerhört normal.

Dags att koka lite kaffe!

Tack och lov…

…är den här arbetsdagen över!

Inte p g a eleverna. De är världens bästa, även om de ska pilla mig i håret och kramas. För att inte tala om intrång på datorn. Sa jag att jag jobbar på gymnasiet. De är myndiga dessa pilleduttarna.

Ju längre arbetsdagen gick desto värre blev huvudvärken. Vid halv fyra fick jag en Ibumetin av Barbro och tack snälla rara du, för den hjälpte. Arbetslagskonferensen blev faktiskt givande och chefen satt med en stund.

Chefen svarade ja på mitt sms. Så imorgon är jag kompledig. Det är välbehövligt, så trött och sliten som jag varit hela veckan. Eleverna har hållit mig uppe, som alltid. De är riktiga solstrålar.

Jag får ju inte glömma att säga grattis Andreas till körkortet. Nu har TE2 en chaufför =)

God natt

Det var länge sedan jag var så här slut.

Trött i hela kroppen. Värk både här och där. Då tänker jag alltid på de som har värk varje dag och genast så har jag inte lika ont. Jag är lyckligt lottad som har en frisk kropp.

Men nu förtjänar jag att sova.

Jag hoppas verkligen att jag slipper sms som väcker mig efter midnatt och kattbråk som drar igång vid 2-tiden. Jag fick nog av den verksamheten i natt. Inte så konstigt att jag var trött i morse.

Varken sonen eller jag orkade tvätta, så vi struntade i det. Däremot körde jag med dammsugaren och tog hand om disken. Samt lagade mat.

Sen satt jag med den där förbaskade inlämningsuppgiften. Och väntade på den jag skulle skypa med. Och väntade. Men till slut dök hon upp (när hennes bebis äntligen somnat) Jättetrevlig och med massor av idéer. Det känns bra.

Imorgon ska vi fortsätta. Deadline är på söndag, så jag har helgen planerad.

Jag klagar inte (så mycket ) men det är lite surt att kurserna jag läser har tajmat in deadline samtidigt.

Jonas Simas intervju med Lisbet Palme var all tv jag orkade idag. Min bild av en vänlig, men bestämd kvinna som brinner för barnens bästa förblev intakt.

Jag avslutar dagen med ett stort grattis till Marit Björgen som vann guld idag. Igen. Det tredje av tre starter. Vilken otrolig kvinna. Vilken fantastiskt förebild. Grattis!

Status

TRÖTT

Trött

T R Ö T T

Annars är det bra.

Just nu

Just nu, strax före åtta, sitter jag på tåget och ska åka hem.

Om en stund passerar vi gränsen och då brukar konduktören säga tack för besöket i Kongeriket Norge. Välkommen till Sverige. Sverige kallas dock aldrig kungarike. Undrar varför?

Jag är lite bekymrad.

Det har dykt upp ont i halsen.

Inte bra.

Får proppa i mig honung och vitlök när jag kommer hem.

Tack och lov att det är studiedag i morgon. Så jag behöver inte förbereda några lektioner. Tisdagens och onsdagens innehåll har jag redan kontroll över.

Tur det.

För måndag coh tisdag kväll ska jag plugga.

Eller studera.

21-åringen tycker att plugga låter så b.

I vilket fall ska jag jobba med caset som ska var klart på söndag.

Just nu handlar hela mitt liv om skola och studier.

Jag skulle inte säga nej till lite distraktion.

 

Let the sunshine in!

Solen skiner som fan obarmhärtigt på mina skitiga fönster, men jag bryr mig inte idag!

Dagen började inte som vanligt.

En förkylning bor i min kropp och den har en fruktansvärd beslutsångest: bryta ut eller försvinna är frågan?

Den har velat fram och tillbaka i 2 veckor nu. Dags att dra tycker jag.

Skolfröken behövde nog sova. Hur ska man annars tolka att jag sov i 9 timmar och vaknade vid 10??????

Så idag har det inte blivit något ligga och surfa-lyssna på radio-dricka kaffe i sängen-i lugn och ro tidigt på lördag.

Utan jag låtsas ha varit vaken länge när sonen knackade på dörren halv elva och frågade vad jag gjorde, kokade nytt  kaffe (de unga herrarna hade redan druckit upp första kannan) och börja städa samt samla ihop tvätten som nu står i attackställning i hallen. Tvättstugan 12-17.

Kaffe och smågodis till frukost: vilken kulinarisk upplevelse!

Sa jag att jag är 45?

Varning del II

Glad och förvånansvärt pigg större delen av dagen.

Även om mina elever mobbar mina yllestrumpor! De är jättefina. Basta!

Men sen kom häxan surtant fram. Jag varnar för lite gnäll nu.

Hur svårt kan det vara att se till att en anmälningslista blir ifylld och sen blir överlämnad till behörig person?

Hur svårt kan det vara att besvara en fråga, som framförts både muntligt och skriftligt?

En arbetsuppgift, som enligt dokument, ska utföras av två olika fokusgrupper, har hamnat i knät på mig, och jag orkar inte tjafsa, utan gör det.  Fast eg. borde jag säga ifrån och då slapp jag  bli sur och bitchig och höja rösten som jag gör i såna lägen.

I den administrativa delen av min tjänst har jag i dagsläget ingen tydlig arbetsbeskrivning. Det är lite frustrerande, för uppgifter som jag har gjort tidigare har ingen tagit över ansvaret för och det blir lite struligt emellanåt. Men ska jag ha dåligt samvete för det? Nej, det är inte mitt ansvar länge. Jag kan inte vara morsa åt somliga. Jag har slutat curla vuxna människor. Jag har nog med mina elever, egna barn och mig själv.

Får jag bara sova i natt känns det nog bättre. Trött som ett snöre när jag kom hem. Somnade på bussen och var helt förvirrad när vi var framme. Kolmörkt och kyligt. Då är det skönt att komma hem till en vuxen son som när jag ber lagar mat till sig själv och går och handlar. Jag kunde värma lite fisksoppa till mig och ta det lugnt.

Tur att jag har funderat ut vad vi ska göra på morgondagens lektioner.

För nu tänker jag krypa ner i sängen med min kompis och se på lite tv. Sen ska surtanten sova och imorgon har hon förvandlats till solsken. Förhoppningsvis. Jag måste upp tidigt i morgon, eftersom jag  ska jag tvätta imorgon kl.7.00.  Det var veckans sovmorgon.
Men det gäller att tänka positivt. Jag har inga småbarn. Jag slipper lämna på dagis/fritids. Jag slipper stressa iväg till tunnelbanan. Jag kan sova på bussen och jag har världens bästa jobb!

Natta!

Varning

för trött fröken.

Det går knappt att hålla ögonen öppna.

Hjärnan har gått på högvarv i natt.

Kroppen har snurrat runt, runt i sängen.

Varför ska jag bli sån av alla intryck, ord och tankar?

Tänk om jag bara kunde stänga av och sova.

Tur att dagen är planerad. Vi börjar med film, som tur är.

Tack och lov för planering!

Och ser ni en blond zombie i rosa kofta är det bara jag.

Pyspunka eller nåt

Onsdagar är intensiva.

Fullt ösa med lektioner alla pass och sen konferens som grädde på moset.

Är borta från hemmet 11 timmar.

Idag är jag så tacksam att jag inte har skolbarn. Eller yngre barn för den delen.

Bara en självgående 21-årig och 2 sällskapssjuka katter.

Luften har gått ur mig.

Trött som ett snöre.

Pyspunka typ.

Men jag måste packa min väska för morgondagen.

Torsdagens sovmorgon kan jag glömma.

Och det gör jag så gärna. Jag ska till Norge på konferens med UF och UE.

De konferenserna brukar vara toppen!

Men just nu har luften gått ur mig och det känns skönt, för jag har haft en bra dag på jobbet.