Ensam
Längtar
Saknar
Älskar
När ska det bli bättre?
Nu har det gått 2 veckor sedan chocken.
2 veckor sedan H ringde och sa att han måste göra slut med mig, eftersom hans kärlek till mig inte var lika stor som till hans ex. Han hade vaknat på morgonen och tänkte mer på henne än på mig, så därför var han tvungen att bryta. Hans hjärta tillhör henne.
För mig är det hela fortfarande obegripligt.
Men jag får acceptera hans val. Vad kan jag annat göra?
Jag har fortfarande inte fått något mer begripligt svar än att hans hjärta tillhör henne och att han tyvärr måste göra så här. Att det spelar ingen roll hur mycket han svarar på mina frågor, för jag kommer bara att ha fler. Därför vill han inte ha kontakt med mig alls.
Det gör fruktansvärt ont och jag är ledsen hela tiden.
Man kan inte skruva av och på kärlek. I alla fall inte jag.
En del av mig hoppas att H är nöjd och mår bra över sitt val, men en del av mig önskar honom alla helvetets kval. Om han bara känner en bråkdel av min smärta blir jag nöjd.
Nu är jag hos världens finaste dotter. Min underbara prinsessa. Klok, vacker och stark <3
Så ikväll står jag ut med idol =)
Tur att jag har laptopen i knät och kan hänga på nätet…
Skriva av mig.
Tack och lov för bloggen , där jag kan älta och bearbeta vad jag känner.
Tack och lov för alla vänner som ger respons. Inte bara tröstar, utan kommer med kloka ord och konstruktiva förslag. Varje kommentar är betydelsefull. Om det så bara står kram eller NN var här. Utan er hade jag gått under dessa 2 veckorna.
Tack och lov att jag ska få träffa en terapeut på tisdag.
Då kan jag förhoppningsvis få redskap att läka.
Jag vill inte ha så här ont.
Jag vill att allt blir bra igen.
Jag tänkte ju att det skulle vara roligt att bowla med mina vänner och skingra tankarna. Visst var det roligt, men mest tänkte jag på förra gången jag bowlade. Tillsammans med Kärleken. Då jag var lycklig och vi var så kära. Vi kelade och skrattade, hånglade och bowlade.
Fan ta dig! Du har förstört mitt liv!
Jag har så svårt att förstå. Förstod jag skulle det vara lättare att gå vidare.
Jag förstår inte hur man kan ändra sig så radikalt från en dag till en annan.
Ena dagen sa du att du älskade mig och ville bli gammal tillsammans med mig. Du bad mig flytta in hos dig.
Nästa dag dumpar du mig, med motiveringen att du inte älskar mig tillräckligt, utan du måste få vara med din förra kärlek. Du kan inte glömma henne. Du älskar henne mer. Trots att du sa att du var klar med henne.
Vi hade de så fint tillsammans och som en blixt från klar himmel blir jag dumpad, utan förvarning.
För mig var det en fullständig chock. Lika chockartat som om du hastigt dött. Så känns det. Jag balanserar på gränsen och det känns som att jag drunknar.
Jag har inte bara förlorat den jag älskar och planerade min framtid med. Jag har förlorat min fina vän. Den som får mig att både skratta och som jag kan prata allvar med. Den som får mig att vara glad och solig på morgonen. Den som får mig att känna mig vacker och värdefull.
Det smärtar att bli så brutalt avvisad. Att du inte vill veta av mig och avmätt säger att det är bäst att vi inte har någon kontakt alls.
Du har sänkt mig på det mest brutala sätt.
Jag känner mig så fruktansvärt värdelös. Kass. Dålig. Ful. Omöjlig att älska. Värdelös.
Du fick mitt hjärta och du krossade det fullständigt.
Smärtan är outhärdlig.
Tack och lov för företagshälsovård.
På tisdag ska jag få träffa en terapeut.
Jag måste ta mig ur detta helvete H har parkerat mig i.
Jag ska överleva.
Jag har sovit i natt.
Hade nog behövt sova hela dagen också. För jag är svintrött och tung i huvudet.
Längtar, saknar och drömmer.
Men måste gå vidare. Måste. Måste.
Det här helvetet vill jag inte uppleva igen. Och hur ska jag våga tro på kärleken igen?
Det är kanske meningen att jag ska var singel resten av livet.
De som säger att jag ska ge mig ut och ragga för att komma vidare vet inte vad de talar om.
No way!
Random sex lagar inte ett krossat hjärta. Det skadar bara en sårad själ ännu mer.
Nu är det dags att jobba sig lite.
På med vinterkängor och vantar. Ut i snöeländet.
Jag är som Tofflan. Gillar INTE snö och vinter.
Mest tack vare världens bästa elever.
Ni är min livlina just nu.
Så underbara. Lekfulla. Tramsiga. Gulliga. Masiga. Teknikare^^
Hela dagen har jag varit som en zombie. Tappat bort nycklar. Men jag kom ihåg bankkoden. Tack vare fusklapp.
Hur kan man vara så trött, men ändå inte kunna sova? Jag som ALLTID kan sova!
Jag ska få träffa en psykolog genom företagshälsan, får mer info om det imorgon. Tack chefen.
Jag måste hitta redskap att leva vidare.
Jag måste bita ihop och gå vidare.
Vill inte bli patetisk och bitter.
Vill bli mitt vanliga glada jag.
Jag vill bli arg på H som sårat mig så.
Jag behöver bli arg på H, för att gå vidare.
Jag önskar att H mår skit. Så det känns lite bättre för mig.
Jag måste inse att det är han som är förloraren, inte jag.
Imorgon ska jag följa med på after work: bowling och mat med mina underbara kollegor. Jag behöver göra roliga saker och tänka på annat.
På fredag åker jag till världens bästa dotter i Karlstad.
Jag var på högsta toppen och kraschlandade i helvetet. Nu kan det bara gå uppåt.
Jag har sökt flera jobb i Linköping.
Planen var att flytta till H.
Men det blev ju abrupt omkullkastat.
Idag upptäckte jag att den ena arbetsgivaren kollat min blogg.
Det är ett jobb som jag faktiskt är intresserad av. Oavsett.
Men det känns ju ganska kört när jag i ansökan skrev att jag planerade att flytta till Östergötland p g a Kärleken.
Och de hamnar i en svart deppig blogg om olycklig kärlek.
Inte precis det kompetenta intryck jag vill ge.
Men det är samtidigt lite smickrande att de faktiskt googlat på mig och hittat min blogg.
Faktiskt.
Det ska bli intressant om de hör av sig för intervju ändå.
Och hur många arbesgivare googlar alla som söker jobb?
Jag vet att min chef gör det inte.
En hel natt utan sömn genererar inte direkt en fröken på topp.
Jag är ett vrak. Mår bajs.
Som tur är har jag världens snällaste elever.
Några jobbar, några leker mekar, några spelar och alla är de snälla och trevliga, roliga och härliga.
Så jag ska nog överleva den här arbetsdagen.
Och bita ihop.
Och håll tummarna att jag får sova i natt.
En skitnatt utan sömn.
Jag hoppas att du har legat vaken och inte kunnat sova.
Jag hoppas att du har dåligt samvete och skäms.
Om du bara känner en tusendel av min smärta så räcker det.
Fuck You!
Jävla skit-H.
Jag älskar dig så mycket och du gör mig så illa.
Hoppas att du tycker att det är värt det.
Senaste kommentar