Blog Archives

Måndag och…

…jag är tröttare än en zombie.

Ja, nu vet jag ju inte om de är trötta, men jag känner mig som en sån. Eller nåt.

Är det säkert att det är måndag idag? Det känns som torsdag.

Nåväl, som vuxen går man upp, även om varje muskel i kroppen skriker: ligg kvar, ligg kvar!

Då läser jag avskedsorden jag fick av SE UT (signerat Daniel MM):

Nu är det så här,
att jag ska ta några ord om en dam i mycket fina klär.
Ikväll är det kanske sista kvällen med oss,
för hon ska gå vidare och bli boss.

Jag tror att alla kommer att sakna hennes skratt,
det har ibland gjort mig alldeles matt
Ett kanonjobb har hon gjort i SE UT,
där hon charmat en och annan gut.

En skål skull jag vilja utbringa,
för vår alldeles egna och fantastiska Camilla!

Då kommer livslusten tillbaka, jag skrattar och känner mig nästan lite pigg.

Sen undrar jag när värmen ska komma?

Jag trotsar och går barfota, men har fortfarande vinterjacka. Snyggt. Eller inte.

Dags leta fram lite tjolahopp!

God morgon mina gullvippor <3

Snöre ni vet

Trött som ett snöre.

Går plikttroget upp när klockan ringer. Man är väl vuxen. Typ.

Ställer mig i duschen.

Varmt och skönt. Blundar och njuter av de varma strålarna.

Tittar upp och hajjar till. Framför mig står en frodig Venus helt naken.

Men vad gör hon här?

Så inser jag att det är jag som står där.

Mitt emot duschen finns en stor spegel. Tack snälla hotellinredare.

God morgon världen eller nåt.

 

Nu är Venus  pyntad och klar och kurvorna täckta av kläder. Det känns ju lite vettigt när jag ska gå till matsalen för h o t e l l f r u k o s t. Vet inte om de tillåter nakna människor i matsalen? Frukosten är väl det bästa med att bo på hotell. Fast jag hade gärna sovit lite till.

Jag somnade lycklig i natt. Goda samtal, trevliga människor och massor av härliga skratt.

Fy farao vad jag kommer att sakna det här gänget!

Men vi har en halvdag tillsammans kvar.

Så jeg ska kose med i det svorske laget 🙂

Morrn da mina gullvippor <3

 

Saknad

Man kan sakna olika saker.

Jag saknar motivation till att träna seriöst.

Jag saknar värme och solsken.

Jag saknar havet.

 

Man kan sakna olika personer.

Jag saknar min farmor varje dag. Att inte kunna prata med henne och få hennes kärva pragmatiska svar.

Jag saknar min farfar och hans värme och omsorg.

Jag saknar finaste Sari och henne underbara ord och bilder i hennes blogg. Men jag hoppas  att hennes ordtorka ska släppa och vi blir överösta med babbel och underbara bilder.

Jag saknar tjolahopp på morgonen, men gör mitt bästa för att låtsas.

Torsdag är seg, om du frågar mig. Idag känner jag mig som om någon slagit mig hårt i huvudet.

Jag skulle aldrig klara mig utan mina morgonrutiner och att ingen pratar med mig mellan 6 och 7.

Annars är det stor risk att Häxan surtant dyker upp.

Vi pratade häromdagen hur jag blir under stress. Jag talade om för mina elever vad jag svarade på anställningsintervjun: jag höjer rösten, pekar med hela handen och blir sur och bitchig.

Vi vet var killarnas svar.

Vet inte om det är bra eller anus.

Men jag är bra på att höja rösten och peka med hela handen.

När det behövs.

Nu ska jag ladda för ännu en härlig dag med världens bästa elever.

God morgon mina gullvippor <3

Fredagsord

Jeanette sa att hon är avis på att jag kan sova så bra borta.

Och det är ju faktiskt något som jag är bra på. Sova borta. Har alltid gillat att resa bort och sova över. Jag är mer trygg och stabil än jag tror ibland. Tack för att du påminde mig Nettan <3

För självklart sov jag som en prinsessa i det lilla huset på landet.

Sovmorgon till 7. Lång frukost med goda samtal.

Jobbade mina tre timmar och sen reflektion över arbetsveckan medan jag åkte bussen hem över slätten.

Nu är det helg.

Skönt att vara ledig och slippa styras av klockan. Men ändå ensamt. Tack för det liksom.

Jag har blivit beskylld för att hänga för mycket på nätet, och visst är jag sjukt Internetberoende. Men umgänget på nätet är också ett substitut för vänner som inte finns irl. Jag är ensam och det är svårt att få nya vänner när man är vuxen. Åtminstone vänner i vardagen där man bor. Hur gör man har jag undrat många gånger? För när man flyttar eller separerar så försvinner vänner. Även om de säger att man ska behålla kontakten och fortsätta vara vänner, så försvinner de. Jag saknar någon att ta en fika med, gå långa promenader, sitta och prata vid köksbordet, gå på bio, läsa knasiga artiklar och skratta åt töntiga skämt. Det där härliga vardagliga, som är så självklart för många, men saknat av andra.

Just nu längtar jag sommar. Sol och hav. Böcker på bryggan. Ut med båten. Fiska. Njuta av naturen och bara vara ute i värmen. Ljus och värme lockar ut människor mer och man är mer villig att umgås.

Men det är bara att acceptera att det är normalt med snö och kyla i slutet av januari 🙂

Grannen övar skalor på tvärflöjt. Jag hoppas att jag slipper bongotrummor när jag ska meditera sen. Till middag blir det hemlagad pizza. En kompromiss. Jag ville ha grönsakssoppa och sonen tacos. Bra att man kan enas. Fast det blir grönsakssoppa imorgon 🙂

Lik mig?

Jag fick den i present av en gammal goding. Han tyckte att den påminde om mig . Tack Erik 🙂

Kort stubin? Temperamentsfull är ordet 🙂

Full i fan? Så klart!

Rund? Jepp!

Svart och rosa. Stämmer. Min basgarderob är svart och jag har många rosa accenter.

Jag ska kanske ha denna som min profilbild 🙂

Alla helgons dag

På gudstjänst idag.

Som postludium spelades gammal fäbodspsalm och genast slungades jag tillbaka i tiden till farmors begravning.

Jag saknar farmor så mycket ibland. Men känner att både farmor och farfar finns hos mig och beskyddar mig.

Farmor har präglat mig och givit den inre styrka jag insett att jag har.

Hon kunde vara kärv och ibland elak (speciellt mot sina svärdöttrar) men oerhört kärleksfull och fylld av omsorg. Samt mycket jordnära och pragmatisk. För farmor var det ingen ide att förställa sig.

När vi satte oss i bilen för att åka hem från kyrkan spelade radion min absoluta favoritlåt. En sång som fungerar oavsett sinnesstämning. Som ger något när man är glad eller ledsen, arg eller sur. Den ger styrka, hopp och gläjde.

Lonely heart

Ensam hemma.

Hur kan man känna sig nöjd och ensam på samma gång?

Jag trivs med mig själv, men jag saknar sällskap.

Vissa stunder suger det att bästa vännerna bor långt bort.

Jag erkänner, jag är avundsjuk på alla som har en kompis att umgås med i tid och otid.

En vän att träna med, fika, prata allvar, tramsa och se på film ihop med. Dela livets vedermödor, skratta och gråta tillsammans.

Jag har det. Ibland. Att bo 14 mil ifrån varandra förhindrar det spontana om man säger så.

Jag har många vänner. Men inte här i vardagen. I min närhet.

Och jag tror att jag saknar vänner i min närhet mer än jag saknar någon att älska.

Jag har alltid varit ensam.

Har aldrig hört till de populära. Lillgammal som barn. Töntig plugghäst i skolan. Hörde aldrig hemma någonstans.

Men duktig på att hålla masken och låtsas höra till.

Vill man få mig att känna mig liten  och värdelös så är effektivaste sättet att ignorera mig. Vända mig ryggen och visa att jag inte duger att umgås med. Det har jag fått min beskärda del av.

Att inte få vara med och leka är smärtsamt för barn,  men det gör lika ont när man är vuxen. Men jag är stark och jag ger inte upp även om det tar emot ibland. Och du som anonymt motarbetar mig kommer inte att lyckas. Fokusera på ditt eget liv i stället. Varför lägga din energi på mig liksom?

 

Att vara stark är inte
Att aldrig falla
Att alltid veta
Att alltid kunna

Att vara stark är inte
Att alltid orka skratta
Att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
Att lyfta tyngst
Att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
Att leva livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
Slå sig hårt
Och alltid komma igen

Att vara stark är
Att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
Att se ljus i mörkret
Och alltid kämpa
för att nå dit

Tomt

Det känns tomt.

Ingen katt som ska följa med in i badrummet på morgonen.

Ingen katt som ska ligga i knät när jag äter frukost framför datorn.

Men skorna kan stå på golvet.

Ingen har kissat på badrumsmattan.

Ingen har spytt upp pälsbollar på köksgolvet.

Men det är tomt.

Ville

Idag har vår fina Ville vandrat i n i regnbågslandet.

Inte för att han var sjuk, utan för vi inte klarar av att leva med en katt som pinkar överallt.

Jag har kämpat länge, men till slut blev det ohållbart.

Senast i morse hade han puttat ner min sko från skohyllan och pinkat i den. Morr!

Den gamla soffan var helt förstörd av kattpiss, så därför har Ville fått somna in.

Det gick så fint. Han somnade lugnt och stilla och vi fick ett fint farväl.

Jag känner både sorg och lättnad.

Och saknar vår älskade Ville, gosepissen, Vilsing, Tjockisen, Kattfan, mammas gos, Vilse eller Pisskatten som han också ofta kallades.


Liten Ville flyttar in hos oss i oktober-06. Sally visar vem som är chef direkt.


Bullar smakar gott tycker liten Ville <3


Diskhon var en populär plats.


Eller i mattes knä.


Men mest gillade han köksbordet. Spana på fåglar…


…eller bara ligga och njuta av livet.

Ha det bra i regnbågslandet Ville <3

 

 

Det är över nu

Det är över nu.

De har gjort slut.

Jag fick åka vagn i år igen. Som någon påpekade: det är en tradition.

Det har varit en fantastisk dag fylld av känslor. Jag har svårt att sätta ord på hur jag känner. Jag tar till mig beröm från föräldrar och elever och sträcker faktiskt stolt på mig. Mitt sätt att arbeta och bemöta unga människor uppskattas av dem det berör mest:  elever och föräldrar.

Tack för ert förtroende!

Dessa ord fick mig att fälla tårar:

”Tack så mycket för den här tiden Camilla. Det har varit den bästa tiden i skolan för oss med  dig som mentor. Vi kommer sakna dig väldigt mycket. Nästan lika mycket som datatimmar i skolan.
Lycka till med de ”nya” TE3-orna.  Inga TE3:or kan vara lika bra som oss.”

Rickard, Jarlmo, Richard, Emil, David A, Christian, William, Tim, Max


Tack för allt killar! Jag saknar er redan och det kommer att bli tomt i labbsalen.

Jag avslutar med några rader ur mitt tal:

Ni kommer att möta både mot och medgång, det är en del av livet. Svårigheter utvecklar och ger styrka Det viktiga är att NI tror på er själva och att ni vågar göra det ni drömmer om. Skit i alla som påstår att det inte går. Och som mamma vill jag också säga att det är ingen som fixar livet åt er. Ni måste göra det själva.

Ska vi prata lite allvar så vill jag att ni är rädda om er. Ni har bara ett liv. Ta vara på det. Mitt vanliga råd till ungdomar är  lätta på gaspedalen och använd kondom. Det rådet gäller fortfarande.

Var rädda om er, drick inte för mycket och lycka till i fortsättningen!

<3

Finaste killarna

Nu har de gjort tabberas på smörgåstårta och choklad.

Labbsal är delvis städad.

Datorerna är nästan städade =)

F*n vad jag kommer att sakna dessa lata, smarta, tjatiga, lekfulla, tramsiga, lojala, arbetsvilliga, kamratliga, partyglada, musikälskande, kunskapstörstande alldeles underbara killar!

Lycka till raringar <3