Märkbart mer påverkad av tragedin på Utøya än jag kunnat tro.
Kanske för att Norge är mitt andra hem.
Jag tror inte att vi får svar på alla frågor om hur detta kunde hända.
Det är obegripligt oavsett.
Jag tror inte att hat lättar smärtan.
Även om hämnd är människans instinktiva reaktion.
Vi måste höja blicken. Tänka större, högre. Våga försonas med fruktansvärda handlingar. De kan inte göras ogjorda.
Men självklart straffa. Livstid. Instängd för alltid.
Såna tankar far genom mig.
Försoning är oerhört svårt, men ändå nödvändigt för att komma vidare. Det har jag lärt mig av livet.
Jag har svårt att formulera mig, men vill ändå visa att jag känner djupt, även om mina inlägg är ytliga ibland.
I stället för att packa och diska fastnar jag framför tvn, som direktsänder gudstjänst för sorg och hopp i Oslo Domkyrka.
EFIT nr 118. Mitt i semestern. Dagen efter de ofattbara terrordåden i Norge. Och ändå så fortsätter livet här och nu i det lilla. Vi måste fortsätta leva med sunda och goda värderingar.
00-tiden
Jag lär känna min nya kompis och än så länge funkar vi riktigt bra ihop. Samtidigt följer vi händelserna i Norge på tv och Internet.
01-tiden
Ligger i sängen och surfar. Snart dags att sova.
Bonusbild
Jag kan ju inte missunna er den obligatoriska fjortisbilden =) God natt!
07-tiden
Nej. jag är inte sugen på att gå upp än. Somnar om.
09-tiden
Den enda som är vaken. Sida vid sida har jag mina favoriter: kaffe, dator och mina nya kompis iphone^^
10-tiden
Jag läser och försöker förstå. Hur kan man förstå att en person med berått mod går in bland ungdomar på läget och skjuter för att döda?
11-tiden
Soffan är full av folk som ser på tv, äter frukost eller surfar. -Neej, måste du ta kort på oss? Ta kort på dig själv. – Varje bild kan ju inte vara på mig!
12-tiden
Okej, jag erkänner. Jag orkade inte vänta ut 22-åringen, utan tog hans disk också. Jag skyller på rötmånad. Men nu är diskbänken ren och fin och diskhon tom =)
13-tiden
Jag läser, men ser inte orden. Min blick är full av tårar. Jag har aldrig blivit så berörd. Det är obegripligt. Nrk står på i bakgrunden hela tiden. Kanske kommer det några svar på alla frågor?
14-tiden
På promenad med prinsessan.
Bonusbild
Ibland lyckas även jag. Klicka på bilden för större format!
15-tiden
Gassande sol på balkongen kräver bikini. Jag svettas i solen och lyssnar på nrk på min nya vän^^
16-tiden
Tragedin i Norge blir för mycket. Jag slår på radion i stället och sommar i p1.
17-tiden
Äta bör man…
18-tiden
Solen försvann, men det är fortfarande kvavt. Det kryper i hela kroppen och jag har svårt att komma till ro…
19-tiden
Plockar ihop kläder jag ska ha med till Norge i morgon…
20-tiden TILL HULDA Nu ser du vad som ligger i klädhögen. Förutom underkläder. Men jag ska bespara er en Victorias secret uppvisning 😀
21-tiden
Ungdomarna diskuterar utbildning och framtid. Mamman tar ett glas vin på balkongen. Bra arbetsfördelning om du frågar mig =)
22-tiden
Chattar med bästisen, som kommit hem från semester i ett annat land. I morgon träffas vi. Då åker jag till ett annat land. <3
23-tiden
Jag lyssnar på tv och läser bloggar med ögonvittnesskildringar från Utøya. Tårarna rinner längs mina kinder. Jag avslutar med en meningslös film på regnet som illustration till meningslöst och obegripligt våld av en feg och ynklig människa.
Och Du, lämna en kommentar. Det är så trist med alla som bara smyger förbi. Jag blir jätteglad för alla kommentarer^^
Får Norge betala för sitt medlemskap i Nato? Eller är det enskilda galningar? Organiserade terrordåd?
Det är ändå svårt att förstå. Jag har ont i magen och känner mig helt chockad.
Samtidigt som detta sker i den stora världen föder prinsessans katt ungar.
Hittills har två små sett dagens ljus.
Jag följer utvecklingen i Oslo på tv:n och försöker lära mig min nya telefon. Har lyckats lägga in hundrarton telefonnummer m a n u e l l t. Chrille ska få hjälpa mig med appar sen.
Fredagsmyset kom av sig. Jag sitter här i trygghet och kan inte hejda mina tårar. Samtidigt har grannen fest och spelar rosa helikopter. Surrealistiskt.
Glöm allt jag sa om behaglig temp eller tänkte i förmiddags!
Regnet har sagt tack och god by hoppas jag
Men det är fuktigt och varmt som i en ångbastu, trots att himlen är jämntjock av moln. Grå grå grå….
Jag är svettig som en klimakteriekärring Nej är inte där än! och är tacksam att jag inte åbäkade mig med papiljotter, för det hade varit att kasta pärlor för svin.
Dagens ärenden är avklarade och tvätten torkar så fint helt på egen hand i torkrummen.
Och eftersom jag är min egen chef blir det nu lite fika.
En av fördelarna med att vara singel är just att man bestämmer själv vad man får göra. Speciellt om man levt ihop med en dominant person som tryckt ner och förminskat dig som människa.
Den resa som en vän nu gör för mig 10 år tillbaka i tiden, men kan jag se hur jag utvecklats och växt som människa. Det kommer du också att göra min vän. Ingen ska trycka ner dig mer!
Christina skriver så naket och ärligt om att vara ensam med ansvar. Jag vill bara sträcka ut min famn och hålla om. Erbjuda en axel när det är hopplöst och tröstlöst.
Precis som Christina har jag varit ensam med ansvar för familj och tre barn sedan ett antal år tillbaka. De senaste 6 åren har jag haft enskild vårdnad och varit ansvarig 24/7.
Jag har ändå haft axlar att luta mig mot och famnar att gråta ut i. Inte en person, utan flera, vid olika tillfällen och situationer. När det var som tuffast med strulande tonåringar, ångest och bup var det en befrielse att kunna vända mig till kollega J som lyssnade, tröstade och ärligt gav mig råd. Det har varit så många gånger jag fått stöd och styrka av vänner på jobbet. Det är en av de bästa sakerna med bra kollegor: att dela med och- motgång med varandra.
Bästaste vännen har funnits till hands i med- och motgång. Det geografiska avståndet har gjort att vi har fått kommunicera via det skrivna ordet.
Genom bloggen och hos vänner och kollegor har jag visat mig liten och svag. Gråtit och bett om tröst. Genom att utlämna mig har jag fått stöd och ork att kämpa vidare.
Jag tror att vi måste våga visa vår svaghet för att få styrka.
Många gånger känner jag mig fruktansvärt ensam och tycker att det suger att vara helt ensam med föräldraansvar.
Men genom att visa min svaghet har jag fått stöd och styrka hos andra.
En ung kvinna flyr undan sitt förflutna genom att uppträda på en neo-burlesque klubb i Los Angeles.
The Burlesque Lounge har sett sina bästa dagar och hotas nu av nedläggning. Ägarinnan Tess, en före detta dansös, jagas av skulder och en affärsman som vill köpa klubben. Ali anställs som servitris men hennes ambitioner är att äntra scenen själv. Uppbackad av sina kolleger på klubben lyckas hon uppfylla sina drömmar och hennes liv tar en dramatisk vändning när hon blir klubbens huvudattraktion.
Burlesque är musik, drama och känslor i en härlig blandning. Jag älskar Aguileras röst och kläderna är underbara. Burlesquescenerna är sexiga utan att vara porriga. Visst, det är en banal historia, men ett härligt sätt att fördriva en eftermiddag. Och vem gillar inte en kärlekshistoria ibland!
Senaste kommentar