Blog Archives

vad man än säger…

…så är livet med barn aldrig tråkigt.

18-åringen hade planerat att åka till Ullared tillsammans med en kompis idag.

Igår var han på fest i kyrkan, som slutade sent, så han sov över över hos mamma.

Den unge mannen vaknar framåt halv tio och ber mamma kolla tågtider.

Mamma kollar tider och biter ihop när sonen surt kommenterar resultatet.

Han blir surare än en citron när han inser att det bli enbart en timme att tillbringa på Gekås idag, om han åker.
Och av någon anledning är det mammas fel. Logiskt eller hur!

Det snöar ute och jag sitter i sängen med laptopen i knät. Har varit vaken sedan halv åtta. Kan inte sova längre. Men jag stannar kvar i sängen. Surfar. Dricker kaffe. Lyssnar på radio. Letar positiva saker i tillvaron. Måste hitta positiva saker.

Minnen

Christina tillbringar helgen på barnakuten med sin dotter som har lunginflammation.

Och jag minns.

När yngste sonen var 12 år blev han sjuk. Ont i halsen. Feber. Elände.

Det var veckan innan han skulle åka på skolresa till Danmark.

Gnäll och ont ledde till att vi åkte till akuten på söndagen.

Lång väntan. Men till slut blev det undersökning och inläggning på barnavdelning.

Allvarlig bihåleinflammation.

Antibiotika intravenöst.

Men mamma fick åka hem och sova.

Inte tal om att jag skulle få sova över.

12-åringen var för stor. Han delade rum med en kille som var ett par år äldre.

Det gick bra. Sonen var trygg och självständig. Lindade personalen runt sitt finger.

Han blev frisk och kunde åka på skolresa.

Men tänk om han varit rädd och osäker?

Hade jag som förälder fått sova på sjukhuset med mitt sjuka barn?

En bra kväll

Tåget kom fram i tid. Nästan i alla fall.

Göteborg var svinkallt. Inte en bråkdel så mycket snö som hemma, men blåsigt och kallt ändå.

Tur jag hade varma kläder.

Sonen mötte upp och vi tog oss till restaurangen. Fullknökat, men maten var god.

Jag orkade inte alls äta så mycket som jag ville.
//inga bilder. Då hade sonen dött av skam. Men mest för att kameran låg i botten av min fullproppade väska =)

Sen blev det buss och apostlahästar till Biopalatset.

Snacka om att det är större än i Småstad.

Över 400 platser i den salongen vi satt i och typ 18 meter lång bioduk.

Filmen var bra så klart och jag upptäckte att det var ett tag sedan jag läste boken. Massor som jag hade glömt.

Jag var väl en av de få över 30 som kollade. Höjde medelåldern rejält =)

Men jag gillar Harry Potter.

För att ta oss hem fick vi först gå en bit, åka spårvagn en hållplats, gå en bit, vänta på buss, åka buss en kavrt och sen var vi hemma hos sonen.

Han har en jättemysig lägenhet och det slog mig helt plötsligt att han är ju vuxen på riktigt. Fastän han bara är 18 år.

Väl hemma slog vi oss ner i soffan och kollade på På spåret. Sonen tog Napoli direkt. Han var ju där i somras =)

Jag har sovit gott på sonens soffa och legat och surfat i vänta på att den unge manen ska vakna.

Frukost vill jag ha. Vakna Chrille!

Vilken dag

Snöstorm.

Det tog sin modiga tid att transportera sig den ynka kilometern det är till Arenan.

Vinterkängor, mössa, vantar och fuljackan på. Långkalsonger och jeans samt extra kofta.

Och det var en jäkla tur att jag var så påbyltad!

Arenan var iskall. Inte så konstigt kanske, det är ju en ishall =)

Jag behöll ytterkläderna på om man säger så.

Sen var det en hel förmiddag med INGET NYTT.

Till slut satt jag och surfade med mobilen.

Vilket resursslöseri att släpa dit hundratals lärare från hela regionen och läsa innantill från information som vi redan tagit del av.

Så var det dags för lunch.

kö, slut på maten, ny kö, slut på maten, ny kö, till slut fick jag mat. Gott men snålt tilltaget.
Kö till kaffe, slut, ny kö, KAFFE!

Prat och skratt med goa kollegorna.

Sen var det Teknikprogrammet för hela slanten.

Bättre information. Svar på många frågor. En intressant diskussion. Klart bättre än förmiddagen.

Men det här var klart den sämsta skolverkskonferensen jag varit på.

Det är forfarande snöstorm ute.

Snart ska jag ta tåget till Göteborg. Fan ta SJ om det inte går!

Yngste sonen ska bjuda mamma på restaurang och sen ska vi gå på bio.

I kväll blir det möte med demoner och elaka typer. Men det goda vinner.

Sonen har städat och städat inför mitt besök.

Det ska bli så mysigt att umgås med mitt yngsta vuxna barn.

Komma bort från sorg och ensamhet.

Ikväll jagar jag bort deppmonstret!!!!!!!

Dag 7 – my best friend

Den 25 oktober 1999 började jag plugga till systemutvecklare.

Den första dagen var det lite pirrigt. Vid ett bord satt en tjej som pratade högt och sydde på en kudde.  En kudde som såg ut som en höna. Lite tantvarning tyckte jag =)

Jag hade för övrigt långa blonda flätor och såg ut som en skolflicka =)

Så lärde vi känna varandra och blev bästisar. Satt tillsammans och jobbade tillsammans under hela utbildningen.

Hon är norsk och jag är svensk. Men vi är universella.

Vi delar allt.

Skrattar och gråter. Stöttar och peppar. Säger sanningar och ger råd. Trams och allvar. Vardag och fest.

Mellan oss finns ingen prestige eller konkurrens. Vi gläds åt varandras framgångar och stöttar vid motgång.

Är det något jag kan lita på så är det hennes ärlighet.

Och vi pratar, pratar, pratar =)

Vi har hjälpt varandra att växa och utvecklas under de år vi varit vänner.

Alice familj har blivit min familj.

Alice är min allra bästa vän och jag älskar dig!

En månad

En månad kvar till jul.

Jag trodde att det skulle bli den bästa julen sen jag var barn.

Men livet rasade samman och jag är så ledsen.

Trots det så har jag bestämt att ta mig samman.

Ta mig samman och göra en fin jul. För barnens skull. Vad jag ska gör de veckor jag skulle varit med H är en annan fundering.

Barnen är vuxna nu, men julen är något speciellt.

Julen är familjenhelgen nr 1.

Skilsmässojulen  2000 hade jag bara en önskan och det var julefrid.

Det fick jag och julen var trevligare än på flera år. Sen fick vi nyårsafton from hell, men det är en annan historia.

Så om en månad ska det vara som vanligt. Samma traditioner sedan barnen var små.

En del av mig hoppas  att H sitter ensam och övergiven på jul. Fast samtidigt inte. Ingen ska var ensam på jul. Jag vill vara arg och förbannad, men hittar inte ilskan.

Jag som har temperament som häxan surtant kan inte bli arg!

Jag pendlar mellan stundvis glad och superledsen.

Kom tillbaka Häxan surtant! Jag behöver dig nu!

Dag 3 – Your parents


pappa Hans och mamma Ella <3

Dag 2 – Your first love

Dag 4 – What you ate today

Berörd

Det har varit en omtumlande idag.

Många tankar.

Ord som kommit till mig.

Både snälla och brutala.

Men det mest omtänksamma var telefonsamtalet från min farbror.

Det har varit kärvt mellan min pappa och min farbror sen min farmor dog.

Men jag har hela tiden haft kontakt med min farbror, faster och kusiner, helt öppet. Pappa har aldrig haft något att invända mot det.

Nåväl, min pappa och min farbror har hittat tillbaka till varandra nu och det känns så bra. Pappa sliter som ett djur för att ta hand om mamma och sjukvården har svikit så oerhört. Det har gått över 2 år sedan hennes stroke och hon har fortfarande inte fått någon rehabilitering. Mamma mår dåligt och behöver terapi, men  vill inte inse det. Pappa kämpar för att rädda henne. Han har alltid varit den starke som tar hand om allting. Fixar och gör allt bra. Men han kan inte fixa mamma. Så han blir frustrerad och är oerhört ensam. En ond cirkel.  Så att han kan prata med  sin bror och få stöd där är guld värt.

Ikväll ringde min farbror till mig. Han hade hört vad som hänt,  av min kusin, och ville trösta mig.

Hans spontana kommentar när jag berättade vad som skett var: har inte du haft nog med elände!

Det var en sånt värmande samtal.  Jag blev överväldigad av kärleken och omsorgen. Jag blev så glad.

Jag känner verkligen att jag är värd något bättre än en feg telefondumpning.

Om jag ska dumpas så ska det vara öga mot öga!

All pratar om jag är en sån stark människa.

Och jag har insett var den styrkan kommer ifrån.

Jag har fått den från farmor.

Hon var en underbar människa och vi stod varandra väldigt nära.

Farmor lärde mig mycket om livet och jag var verkligen älskad. Hon dog för 8 år sedan och jag saknar henne oerhört mycket.

Hon kunde vara en fruktansvärd ragata och hade mycket svårt att acceptera sina svärdöttrar, men vi barnbarn var oerhört älskade. Jag hade en speciell position som första barnbarnet och flicka. Farmor fick aldrig någon dotter, så jag blev nästan som hennes barn.

Farmor var en stark person och styrde med järnhand som en riktig matriark. Fast på ytan kunde hon var klen och känslig.

Hade hon funnits här sa hade hon sagt till mig att bita ihop och gå vidare. Inte gräva ner mig, utan upp med huvudet och visa mig stark.  Det är farmor i ett nötskal.

Åh vad jag saknar och älskar min farmor!

EFIT lördag 13 november 2010

Denna efit-dag befinner jag mig i Solstan, hos världens bästa dotter. Hon tröstar och peppar en ledsen mamma.


00-tiden
Jag ligger och ser på Skavlan svtplay. Det var ju idol som gällde på tv:n.


01-06-tiden
Det är en mörk natt. Jag har svårt att sova och de mörka tankarna mal.


07-tiden
Det är ingen idé att försöka sova, så nu bestämmer jag att det är dag. Pigg och glad? NOT!
Men jag ska göra mitt bästa för att dagen blir bra för finaste prinsessan.


08-tiden
Prinsessan vill sova, så jag ligger i sängen och surfar. Det är bra med laptop.


09-tiden
Duscha sig lite.


10-tiden
Kaffe och datorn är mina två livlinor. När dottern letar kläder hänger jag på nätet.


11-tiden
Väntar på bussen till stan tillsammans med finaste prinsessan <3


12-tiden
Tröstshoppar lite…


13-tiden
Det blev en tunika och ett par skor. Svart så klart!
Jag: kan jag gå så här på fredag?
Dottern: Så klart! Du kommer att få massor av ragg =)

Nej tack. Ragg är det sista jag vill ha. Jag vill bara ha en och han kan jag inte få.


14-tiden
Finaste Sara lagar mat: kyckling i röd curry och ris. Det smakade jättegott. Jag har fått tillbaka aptiten idag.


15-tiden
Sara spelar massa låtar för att få mig på gott humör. Fuck You piggar upp =)


16-tiden

Veckorevyn är väl inte min favorittidning, men det är det enda som finns till hands som dasslitteratur hos Sara 😉


17-tiden
På bussen mot stan. Vi tog massa tramskort, men Sara ville inte bli publicerad, därav en tråkbild =)


18-tiden
Som en god mor följer jag med Sara till Stora Torget så hon kan se idolerna. I regn. Vi såg inte så mycket, men vi kunde höra. När Sara äntligen fått höra på Olle så kilade vi vidare till…


19-tiden
…till filmstaden och bio.


20-tiden

Det är en film som berör på flera sätt. Obehag, glädje och sorg. Se den!
Vilken film? Himlen är oskyldigt blå och ja, jag förstår varför öppningsscenen är så omtalad. Men den är trovärdig, utan att vara stötande.


21-tiden
Efter en promenad i regnet smakar det gott med lite pizza. Mmmm mozzarella.


22-tiden
En äkta myskväll. Vi tramsar och sitter med…


…var sin laptop i knät. Skål mina vänner !

Och som ni ser är vi väldigt snygga =)


23-tiden
Efit-dygnet avslutats med tv i sängen. Svtplay is da shit!
Det har varit en okej dag. Jag är ledsen och längtar efter H, men det hjälper inte. Jag älskar honom över allt annat, men måste inse att han inte vill ha mig. Så bit ihop och gå vidare.

Vill du glädja mig så skriv en kommentar. Idag behöver jag de extra mycket.

Dagens plus

Att få glädja världens bästa 6-åring genom att baka bullar tillsammans. Kardemummabullar

<3