Söndag i sängen

Det är ingen idé att jag säger när jag vaknade.

Vi kan konstatera att jag är vuxen på riktigt. Inga tonårsfasoner här längre. Vad gäller sömn i alla fall.

Morgonkaffe i sängen. Tyst och stilla. Mannheimer & Tengby på radion.

Det är bara sällskapet som saknas. Även om Sally sover bredvid mig i sängen är jag inte så sugen på kel med liten katt. För att inte tala om hångla. Jag föredrar en karl.

Just att sitta i sängen med Mac i knät och kaffekoppen på lagom avstånd och tankar och musik som strömmar från söndagsradion är livskvalitet för mig. Ett sätt att ladda batterierna inför den kommande arbetsveckan.

Ute är det grått och trist. Men inomhus är det varmt och jag är fylld av inre solsken så det räcker för alla.

En av de bästa sakerna med söndagar numera är att jag slipper sitta och förbereda lektioner.  Jag är visserligen tillgänglig 24/7 i mitt jobb, men det är på ett helt annat sätt. Jag dräneras inte på energi på samma sätt.

Att arbeta som lärare är krävande. De som har massa åsikter om lärares arbetstider och tjatar om alla lov skulle behöva prova läraryrket. Då skulle man få tyst på allt gnäll. Garanterat.

Jag har inte samma tid och ork över åt bloggandet längre. Vissa dagar känns det som plikt snarare än lust. Kanske för att jag ställer för stora krav på mig själv. Att jag ska vara rolig, smart och inspirerande. Och uppenbarligen är jag inte lika rolig längre, eftersom antalet kommentarer minskat. Det konstiga är att antalet besökare inte har minskat.

Jag har inte samma tid över till att läsa bloggar heller. Oftast läser jag i mobilen på väg hem från jobbet. Och b-bloggarna tycker inte om att man kommenterar från en iphone. Tänk så många gånger jag plitat ihop en kommentar och så försvinner den bara rakt ut i cyberspace. Det suger ska ni veta!

Nu ska jag roa mig med Alan Banks. För att jag kan och vill.

Med hopp om att ni har det bra mina gullvippor <3