Yngste sonen har kommit hem från Karlstad.
Prinsessan kastade sig över hans bagage.
Hennes älskade gitarr, som hon längtat efter hela veckan har äntligen kommit hit.
Så nu sitter jag och lyssnar på tjejen med den stora rösten.
Hon är inte bara vacker och klok. Hon kan sjunga också.
Tänk att den ungen är min.
Eller middag som det heter på rikssvenska =)
Solen gassar och vi plågar oss.
-Vilken härlig dag!
-Hjälp jag dör här!
Prinsessan gör mig sällskap på balkongen och står inte ut lång stund i hettan. Söderläge med högsommarvärme innebär vissa prövningar.
Det är hett. Svetter rinner längs ryggen och huden färgas sakta röd.
Då är det skönt att ta en middagspaus.
Makaroner och köttfärssås. Kanske inte vad man längtar efter en varm sommardag, men det slinker ner och lägger sig som bomull i magen.
Vi har även gjort lite nytta. Köpt blommor och planterat på balkongen, lånat böcker på bibblan, tittar på studentpresent och bestämt vad han som inte önskar sig något ska få. Sen har jag planterat, diskat och dammsugit *klappar mig själv på axeln som den självgoda människa jag är*
Om några timmar blir det visor på kajkanten.
Livet är gott.
Solen skiner, himlen är knallblå.
Vaknade utvilad vid 7 och kokade lite kaffe att avnjuta till morgonnyheterna.
Åh vad jag gillar den lugna, ensamma stunden på morgon, när familjen sover, katterna är lugna (när de har fått mat) och ljuden utifrån gården visar på ett samhälle som vaknar till liv. Bilar som startar, barn som ropar, klackar mot marken, måsar som skränar och vaktmästaren som klipper gräset.
Jag har sett ett avsnitt av filmatiseringen av min favoritbok och nyss fick jag ett sms från bibblan att jag har en bok att hämta.
Livet är gott!
Ikväll ska jag på konsert. Vi har vis-och vattenfestival i stan. Gratiskonserter i dagarna tre. Vi ska lyssna på folkmusikbandet Navarra, ta en fika på Hamngatan (eller ett glas vin) strosa runt bland glada människor och njut av sommaren.
Men först duscha, på med en klänning, borsta bissarna och gå 300 m bort till affären för att införskaffa mjölk. Denna dryck som jag enbart dricker tillsammans med kaffe.
Sen har Prinsessan kanske vaknat =)
”Lilla Paris, Lilla Paris,
du ligger trygg och tindrande i sommarns friska bris!”
Vi tog en promenad genom stan, Prinsessan och jag. Friska ljumma vindar och bländade sol. Trots det fina vädret var det inte många vi mötte i vår fina park Skräcklan.
Kanonerna vid kyrkan tillkom efter den stora stadsbranden 1834. Kanonerna skulle användas som larmskott vid brand.
Långt borta i horisonten ligger dotterns födelse- och bostadsort. När jag promenerar genom Skräcklan längs med sjön, får jag alltid en känsla av att vara vid havet. Man kan ju låtsas och drömma att vi är vid havet.
Världens bästa fotograf eller? Jag skyller på sol och vind =) I Skräcklan finns i a f Fridastayn.
Som sagt, det blåser. Ingen idé att kamma sig idag. Sminket har vi också hoppat över, min fina Prinsessa och jag.
Det är skönt med en stillsam dag utan plikter och måsten.
Jag hoppas att mina studenter hade en toppenfest i går, men tecknen tyder på det.
När ungdomarna hade förfest till förfesten hällde jag upp ett glas bubbel och lade upp mina värkande fötter och bara tog det lugnt här hemma. Jag var bjuden på fest, men det klarar de bäst själva =)
Att ungdomarna klarat skolan så bra och nu är tankade med lust att lära, goda kunskaper, men framför allt självkänsla och tro på att man kan, ger mig en sån skön känsla inombords. Det är ett privilegium att få vara en del av deras livsresa.
Och alla föräldrar ska vara stolta över sina fina ungdomar!
Igår fick jag frågan vad jag ska gör under ledigheten?
Idag ska jag gör så lite som möjligt. Den började helt enligt planen med sovmorgon.
Wow jag sov ända till 8!
Men för övrigt så ska det städas, bakas och fixas, en tur till IKEA är inplanerad och sen måste jag förbereda mitt arbete vecka 24, nästa vecka har jag inte tid.
Om en vecka tar yngste sonen studenten, så jag har lite att förbereda, men mina listor gör arbetet lättare =)
Fast idag är det bara chill som gäller.
Prinsessan sover och 22-åringen är inte hemma, så jag unnar mig kaffe och Anna Travis i sängen.
Hur skulle jag klara mig utan min snuttefilt laptopen?
Det är över nu.
De har gjort slut.
Jag fick åka vagn i år igen. Som någon påpekade: det är en tradition.
Det har varit en fantastisk dag fylld av känslor. Jag har svårt att sätta ord på hur jag känner. Jag tar till mig beröm från föräldrar och elever och sträcker faktiskt stolt på mig. Mitt sätt att arbeta och bemöta unga människor uppskattas av dem det berör mest: elever och föräldrar.
Tack för ert förtroende!
Dessa ord fick mig att fälla tårar:
”Tack så mycket för den här tiden Camilla. Det har varit den bästa tiden i skolan för oss med dig som mentor. Vi kommer sakna dig väldigt mycket. Nästan lika mycket som datatimmar i skolan.
Lycka till med de ”nya” TE3-orna. Inga TE3:or kan vara lika bra som oss.”Rickard, Jarlmo, Richard, Emil, David A, Christian, William, Tim, Max
Tack för allt killar! Jag saknar er redan och det kommer att bli tomt i labbsalen.
Jag avslutar med några rader ur mitt tal:
Ni kommer att möta både mot och medgång, det är en del av livet. Svårigheter utvecklar och ger styrka Det viktiga är att NI tror på er själva och att ni vågar göra det ni drömmer om. Skit i alla som påstår att det inte går. Och som mamma vill jag också säga att det är ingen som fixar livet åt er. Ni måste göra det själva.
Ska vi prata lite allvar så vill jag att ni är rädda om er. Ni har bara ett liv. Ta vara på det. Mitt vanliga råd till ungdomar är lätta på gaspedalen och använd kondom. Det rådet gäller fortfarande.
Var rädda om er, drick inte för mycket och lycka till i fortsättningen!
<3
Idag firar vi studenten med en högtidlig studentlunch. Inbjudna gäster. God mat. Tal. Stipendier. Högtidlig betygsutdelning. Avsked.
Det är en dag fylld av både glädje och vemod.
Äntligen är slitet i skolan slut för både elever och lärare.
Sorg över att eleverna försvinner.
Det är som att barnen flyttar hemifrån varje år.
Men jag njuter ändå av att få fira studenten år efter år.
Och få träffa gamla elever som kommer tillbaka^^
När det här publiceras är jag på champagnefrukost med finaste killarna. Bubbel och jordgubbar. Snittar och glädje.
TE3 äger <3
Jag är både glad och stolt att de vill ha med mig.
Det är en glädjens dag.
Jag återkommer i kväll med en rapport.
Hela förmiddagen har jag stressat och fixat.
Pusslat med bordsplacering, räknat fel och räknat rätt.
Men nu är det klart.
Just nu är det tomt och stilla, men i morgon kommer det att vara fyllt av skratt och glädjeyttringar. 140 gäster ska äta studentlunch och fira våra fina ungdomar!
Före lunchen är jag bjuden på champagnefrukost. Med finaste killarna.
<3
Nu har de gjort tabberas på smörgåstårta och choklad.
Labbsal är delvis städad.
Datorerna är nästan städade =)
F*n vad jag kommer att sakna dessa lata, smarta, tjatiga, lekfulla, tramsiga, lojala, arbetsvilliga, kamratliga, partyglada, musikälskande, kunskapstörstande alldeles underbara killar!
Lycka till raringar <3
Måsarna skränar.
Solen skiner på regnvåta träd.
Molnen är grå.
Jag känner mig utvilad, trots att jag bara sovit 5 timmar.
När jag vaknade kände jag en sån lättnad.
Hemtentan och duggan har verkligen legat som ett ok under veckan som gick.
Kort vecka utan normala lektioner.
Men ändå massor att göra.
Hjärnan har redan spunnit igång tankar om allt möjligt:
vi har glömt att tänka på det, vem ska fixa det, jag MÅSTE hinna ordna det idag, osv.
Det är då jag förlitar mig på mina listor.
Och påminner mig om att jag är inte ensam om att fixa saker.
Vi har ett gemensamt ansvar och då sjunker axlarna ner igen.
Jag dricker mitt favoritte och njuter av att finaste Prinsessan sover i rummet bredvid.
Tänk att få rå om sin dotter hela veckan. Det är glädje.
Jag är så stolt över mina barn. Inte för höga betyg, jobb eller annat ytligt, utan för de människor de är.
Trots motgångar de utsatts för i livet så har de växt starka.
De har sunda värderingar och är goda människor.
<3
Nu är det dags att åka till världens bästa elever.
Näst näst sista dagen med godingarna i Te3.
F*n vad jag kommer att sakna er!
Senaste kommentar