Blog Archives

Vemod

Ute är det grått och trist. Man kan bli deprimerad för mindre.

I mitt sinne är det svart och ont.

Jag försöker verkligen tänka framåt, men det gör så ont.

Ont att vara ratad, bortkastad, förbrukad.

Min kärlek duger inte. Jag duger inte.

Jag vill inte vara så ledsen.

Jag vill ha tillbaka mitt vanliga glada jag.

Den jag var före H.

Då var jag nöjd med mitt liv som singel.
Visserligen längtade jag efter någon. Men jag var nöjd.

Jag hade inte ont av sorg.

Jag gick inte sönder inuti.

Jag längtade inte efter någon som inte vill ha mig.

Jag var glad och såg positivt på livet.

Nu vill jag bara gömma mig och inte komma tillbaka förrän det är bra igen.

Jag försöker fortfarande förstå. Men får inse att människor är olika. De 2 separationer jag har gått igenom tidgare i mitt liv har varit ett uppbrott från något som inte fungerat och har känts som en lättnad. Inte lätta beslut, men av nödvändighet för att överleva.

Är det meningen att jag ska uppleva hur det är att bli dumpad för att inse hur jag har sårat andra när jag gått?

Eller var jag förblindad av kärlek och insåg inte att H var mer förälskad i kärleken än i mig?

Jag vill bara må bättre.

Hur slutar jag längta efter någon som inte vill ha mig.  Som har brutit all kontakt och sopat bort mig ur sitt liv.

Hur?

ny vecka, nya tag

De bra stunderna kommer allt oftare.

Allt fler stunder när allt känns bra och jag inte tänker på H alls.

Sen blir jag plötsligt påmind och sorgen griper tag i mig.

Det bränner i magen och jag vill bara dra täcket över huvudet och vakna när allt är bra igen.

Mina känslor för H är lika starka.

Men jag inser också att jag är värd något bättre.

Värd att bli behandlad bättre.

Det jag hoppas är att H verkligen har valt rätt och att han är lycklig.

Det ligger en vecka med mycket på jobbfronten framför mig. Jag hoppas kunna koncentrera mig bättre än förra veckan. På tisdag ska jag träffa terapeuten. Ett trevligt studiebesök, utvecklingssamtal  och skolverkskonferens i Göteborg ska jag också hinna med och på fredag blir det personalfest. Chefen lyckades fixa en biljett till mig ändå. Jag hade tackat nej , eftersom jag skulle åka till H…

Så nu kör vi!

Kvällens mantra

Ord från en elev som inte ens är ”min” elev

”Till sist så vill jag bara tala om att lärare som du, som inte håller sig inom ramarna, utan tar ut svängarna och bryter alla fördomar om trista, stränga och ohumoristiska lärare, är otroligt uppskattade av eleverna!”

Jag duger!

Jag är bra!

Det är du som är loosern!

Fuck You!

Pragmatisk

Min pappa är nog den mest pragmatiska människa jag vet.

När vi pratade förut frågade han hur jag mår, om jag har hämtat mig.

Genast fick jag en klump i halsen och med darr på rösten säger jag att det går framåt och kommer att bli bättre.

Då säger pappa: skärp dig. Du är faktiskt 45 år. Det är bara att bita ihop och gå vidare. Du kommer att träffa någon annan.

Ibland önskar jag att jag vore så pragmatisk och inte den känslomänniska jag är.

Dagens ord

Ge ditt hjärta till någon som verkligen vill ha det.

Jag vet hur det känns annars.

Kan man verkligen bli så sårad och så olycklig av av någon man känt i 3 månader?

Kan man känna så djup  kärlek för någon man känt i 3 månader?

JA

Jag har haft 2 förhållanden tidigare i mitt liv och det jag känner och har upplevt nu överträffar allt jag kunnat föreställa mig om kärlek.

De senaste 2  åren har jag varit frivillig singel och jobbat mycket med mig själv för att må bra och stärka min självkänsla. Jag valde celibat för det kändes bäst. Random sex eller tillfälliga förbindelser fanns inte på min världskarta. Och det var en bra period. Jag hittade mig själv och har kunnat lägga det förflutna bakom mig.

När H dök upp i mitt liv föll jag som en fura för honom. Störtförälskad.

Det var det mest makalösa jag varit med om.

Alla kan intyga om hur jag förändrades till en euforisk person och bokstavligt svävade fram. Jag trodde att H kände likadant.

Därför blev det en chock när H gjorde slut. För det fanns inte minsta lilla indikation på att det skulle komma.

Att vi varit ett par kort tid gör inte min krasch konstig. Eller snarare, tiden är inte indikatorn på hur hårt jag reagerar. Det är djupet av känslorna som avgör.

Jag har aldrig älskat så tidigare.

Jag ältar här i bloggen.

Men det är ett sätt för mig att gå vidare. Orka leva vidare ensam. Utan H.

Jag dömer honom inte.  Vi måste följa våra hjärtan.

I detta fallet var det jag som förlorade.

Det får jag acceptera och leva med.

EFIT lördag 13 november 2010

Denna efit-dag befinner jag mig i Solstan, hos världens bästa dotter. Hon tröstar och peppar en ledsen mamma.


00-tiden
Jag ligger och ser på Skavlan svtplay. Det var ju idol som gällde på tv:n.


01-06-tiden
Det är en mörk natt. Jag har svårt att sova och de mörka tankarna mal.


07-tiden
Det är ingen idé att försöka sova, så nu bestämmer jag att det är dag. Pigg och glad? NOT!
Men jag ska göra mitt bästa för att dagen blir bra för finaste prinsessan.


08-tiden
Prinsessan vill sova, så jag ligger i sängen och surfar. Det är bra med laptop.


09-tiden
Duscha sig lite.


10-tiden
Kaffe och datorn är mina två livlinor. När dottern letar kläder hänger jag på nätet.


11-tiden
Väntar på bussen till stan tillsammans med finaste prinsessan <3


12-tiden
Tröstshoppar lite…


13-tiden
Det blev en tunika och ett par skor. Svart så klart!
Jag: kan jag gå så här på fredag?
Dottern: Så klart! Du kommer att få massor av ragg =)

Nej tack. Ragg är det sista jag vill ha. Jag vill bara ha en och han kan jag inte få.


14-tiden
Finaste Sara lagar mat: kyckling i röd curry och ris. Det smakade jättegott. Jag har fått tillbaka aptiten idag.


15-tiden
Sara spelar massa låtar för att få mig på gott humör. Fuck You piggar upp =)


16-tiden

Veckorevyn är väl inte min favorittidning, men det är det enda som finns till hands som dasslitteratur hos Sara 😉


17-tiden
På bussen mot stan. Vi tog massa tramskort, men Sara ville inte bli publicerad, därav en tråkbild =)


18-tiden
Som en god mor följer jag med Sara till Stora Torget så hon kan se idolerna. I regn. Vi såg inte så mycket, men vi kunde höra. När Sara äntligen fått höra på Olle så kilade vi vidare till…


19-tiden
…till filmstaden och bio.


20-tiden

Det är en film som berör på flera sätt. Obehag, glädje och sorg. Se den!
Vilken film? Himlen är oskyldigt blå och ja, jag förstår varför öppningsscenen är så omtalad. Men den är trovärdig, utan att vara stötande.


21-tiden
Efter en promenad i regnet smakar det gott med lite pizza. Mmmm mozzarella.


22-tiden
En äkta myskväll. Vi tramsar och sitter med…


…var sin laptop i knät. Skål mina vänner !

Och som ni ser är vi väldigt snygga =)


23-tiden
Efit-dygnet avslutats med tv i sängen. Svtplay is da shit!
Det har varit en okej dag. Jag är ledsen och längtar efter H, men det hjälper inte. Jag älskar honom över allt annat, men måste inse att han inte vill ha mig. Så bit ihop och gå vidare.

Vill du glädja mig så skriv en kommentar. Idag behöver jag de extra mycket.

Ensam

Längtar

Saknar

Älskar

När ska det bli bättre?

2 veckor

Nu har det gått 2 veckor sedan chocken.

2 veckor sedan H ringde och sa att han måste göra slut med mig, eftersom hans kärlek till mig inte var lika stor som till hans ex. Han hade vaknat på morgonen och tänkte mer på henne än på mig, så därför var han tvungen att bryta. Hans hjärta tillhör henne.

För mig är det hela fortfarande obegripligt.

Men jag får acceptera hans val. Vad kan jag annat göra?

Jag har fortfarande inte fått något mer begripligt svar än att hans hjärta tillhör henne och att han tyvärr måste göra så här. Att det spelar  ingen roll hur mycket han svarar på mina frågor, för jag kommer bara att ha fler. Därför vill han inte ha kontakt med mig alls.

Det gör fruktansvärt ont och jag är ledsen hela tiden.

Man kan inte skruva av och på kärlek. I alla fall inte jag.

En del av mig hoppas att H är nöjd och mår bra över sitt val, men en del av mig önskar honom alla helvetets kval. Om han bara känner en bråkdel av min smärta blir jag nöjd.

Nu är jag hos världens finaste dotter. Min underbara prinsessa. Klok, vacker och stark <3

Så ikväll står jag ut med idol =)

Tur att jag har laptopen i knät och kan hänga på nätet…

Skriva av mig.

Tack och lov för bloggen , där jag kan älta och bearbeta vad jag känner.

Tack och lov för alla vänner som ger respons. Inte bara tröstar, utan kommer med kloka ord och konstruktiva förslag. Varje kommentar är betydelsefull. Om det så bara står kram eller NN var här. Utan er hade jag gått under dessa 2 veckorna.

Tack och lov att jag ska få träffa en terapeut på tisdag.

Då kan jag förhoppningsvis få redskap att läka.

Jag vill inte ha så här ont.

Jag vill att allt blir bra igen.

Grått och trist

Skitväder

Sömnproblem

Sorg och smärta

Livet suger!

Smärta

Jag tänkte ju att det skulle vara roligt att bowla med mina vänner och skingra tankarna. Visst var det roligt, men mest tänkte jag  på förra gången jag bowlade. Tillsammans med Kärleken. Då  jag var lycklig och vi var så kära. Vi kelade och skrattade, hånglade och bowlade.

Fan ta dig!  Du har förstört mitt liv!

Jag har så svårt att förstå. Förstod jag skulle det vara lättare att gå vidare.

Jag förstår inte hur man kan ändra sig så radikalt från en dag till en annan.

Ena dagen sa du att du älskade mig och ville bli gammal tillsammans med mig. Du bad mig flytta in hos dig.

Nästa dag dumpar du mig, med motiveringen att du inte älskar mig tillräckligt, utan du måste få vara med din förra kärlek.  Du kan inte glömma henne.  Du älskar henne mer. Trots att du sa att du var klar med henne.

Vi hade de så fint tillsammans och som en blixt från klar himmel blir jag dumpad, utan förvarning.

För mig var det en fullständig chock.  Lika chockartat som om du hastigt dött. Så känns det. Jag balanserar på gränsen och det känns som att jag drunknar.

Jag har inte bara förlorat den jag älskar och planerade min framtid med. Jag har förlorat min fina vän. Den som får mig att både skratta och som jag kan prata allvar med. Den som får mig att vara glad och solig på morgonen. Den som får mig att känna mig vacker och värdefull.

Det smärtar att bli så brutalt avvisad. Att du inte vill veta av mig  och avmätt säger att det är bäst att vi inte har någon kontakt alls.

Du har sänkt mig på det mest brutala sätt.

Jag känner mig så fruktansvärt värdelös. Kass. Dålig. Ful. Omöjlig att älska. Värdelös.

Du fick mitt hjärta och du krossade det fullständigt.

Smärtan är outhärdlig.