Blog Archives

En bloggpost som innehåller nötkräm

Unicef har också en strålande kampanj på gång. Alla som bloggar om den bidrar till insamlingen. Så här skriver de; Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Blogga du med! Hämta materialet här och skriv ett innehåll som innehåller nötkräm.


Foto: UNICEF

Julafton typ halvlek


Jag är laddad och redo för julfirande!


Ingen jul utan ett visst tv-program…


Julbord: köttbullar, jansson, revben. cole slaw, rökt lax, ägghalvor m räkröra. Och julmust därtill.
Jag blev proppmätt och orkade inte äta upp allt.


Dansk julafton innan den vanliga paketutdelningen. Det paket som Johan trodde innehöll sprit var en flaska med grönsåpa =) Dansk julafton är kul!

Nu sitter jag med min äldste son och lyssnar på musik och tjôtar. Livet är gott. Emellanåt som tur är.

Uppesittarkväll

Handlat mat i långa banor.

Handlat julklappar och födelsedagspresent.

Fixat, ordnat, pysslat och grejat.

Stressat.

Ätit hemgjord julkorv, brysselkål och potatismos.

Diskat, städat och plockat.

Fått hem Yngste sonen.

Nu ska ungarna fixa knäcken och griljera skinkan.

Hemmet är fyllt av väskor, högljutt prat, mina älskade ungar och skratt.

Jag är trött som ett snöre, men ungarna vill spela tp. Så en mamma offrar sig =)

Jag njuter av livet.

Tack och lov för mina älskade ungar <3

God morgon

Sitter ensam vid köksbordet med en kopp kaffe och försöker vakna till liv.

Ryggen tar kål på mig. Har fått tillbaka den där djävulska värken jag hade i somras. Den som H trollade bort med sina magiska händer. Jaja, det är väl bara att bita ihop. Värre är att huvudvärken från i går har kommit tillbaka. Jag hoppas verkligen inte att jag ska bli sjuk. Det passar sig inte.

Alltså, att vakna trött och eländig och känna sig bakfull, fastän det enda jag drack igår var kaffe och mineralvatten! Har hjärnan drabbats av synapskollaps? Eller är det julstressen som visar sitt fula tryne?

När Sara har vaknat ska vi ut och handla. Ännu mera mat. Några klappar. Sen kommer Yngste sonen hem och då låser jag dörren. Ungarna ska fixa julgodis. Baka lite kakor. Fixa skinkan. Mysa.

Imorgon ska vi inte gå utanför dörren. Kyrkan är stängd för renovering, så det blir inget besök. Annars gillar jag att gå till kyrkan på julaftons förmiddag. Det ger mig frid.

Exmaken och en av sonens kompisar är hembjudna till oss. Ingen ska vara ensam på jul. På juldagen kommer några vänner hit (en av vännerna fyller 40 och måste firas, fast det vet han inte) Och på annandagen fylls hemmet av min familj. 3 generationer av högljudda pratiga Mellbergs^^

För mig handlar  julen om gemenskap. Samvaro och tid med de som är viktiga. Presenter och kommersialism betyder allt mindre. Jag är lyckligt lottad som har en familj.  Som har råd att köpa julmat och ge gåvor. Inga dyra julklappar. Inte många. Men jag kan. Det är inte alla förunnat. Vårt land är fyllt av människor som får varken julmat eller julklappar. I stället för att köpa dyra presenter till varandra borde vi tänka mer på vår nästa. Det är inte värdet av paketet som är det viktiga, utan tanken. Och solidaritet är viktigt för ett samhälle.

Min själ är fylld av både glädje och vemod. För en månad sedan trodde jag inte att jag skulle känna så mycket glädje. Sorgen över att ha blivit lurad av en svekfull man finns i mitt sinne, men den bleknar. Jag fattar fortfarande inte varför han skulle klampa in i mitt liv och förföra mig, om han ändå inte var klar med det gamla. Och inte lär jag få några svar heller.

Min fantastiska dotter är så klok och mogen.

Jag (45)  sitter och gråter över svekfulla karlar och 20-åriga dottern säger:

”nej du är INTE naiv, nu tänker du som sårade Camilla. Du är en underbar människa och precis som alla andra förtjänar någon som ger dig allt. Du har mycket kvar av ditt liv och du behöver inte leta när det inte är det du vill. Hitta dig själv som du behöver och sedan kommer du att våga ge dig ut igen

Bara för att H är en idiot och T och pappa, betyder ju bara att det finns bättre, eller hur?”
// H ,T , pappa är det tre förhållanden jag har haft i mitt liv.
En annan sak som hon säger när jag förvirrat undrar om det är jag som har förstorat allt, att det är min bild av historien som jag delar med alla (sant i f s) och den kanske inte stämmer. Men då säger hon att alla tycker att han är en idiot. Jag behöver inte ta honom i försvar.
Hur har jag fått en sån klok dotter?
Lite mer kaffe och sen en varm dusch så ska vi sparka igång den här trötta damen.
Nu kör vi!

En stjerne skinner i natt

En stjerne skinner i natt. Den finaste julsång jag vet. Oslo gospel choir så klart. Lyssna och njut.

189

blev det.

Vad undrar kanske vän av ordning?

Jo julköttbullar. Jag har börjat bli måttlig. Tidigare år rullades det över 400 st. Men vi är ju bara 4 i familjen.

Goda är de också. Enligt sonen som fick smaka en. Resten ska sparas till julafton =)

ps. visst är det lite absurt att hemlagade köttbullar är mer än dubbelt så dyrt som mamma Scans? Men färdigköpta köttbullar serveras inte på mitt bord. Kalla mig snobb, men när det gäller mat har jag vissa krav. Frågor på det?

Ensam hemma

Även om det känns lite tomt och vemodigt, så är det ändå okej att vara helt ensam på fredag kväll.

Sonen har gått ut och ska jag vara helt ärlig, så är han inte så mycket sällskap när han är hemma. Wow tar all hans uppmärksamhet om man säger så =)

Så jag längtar till torsdag. Då kommer de andra två hem. Lägenheten kommer att vara fylld av prat, skratt, bråk, kläder och prylar. Ingenstans att vara ifred. Men jag längtar ändå. Mina ungar är det finaste som finns. Åh vad vi ska tjata, bråka, skratta och hålla på. Spela spel, se på film och umgås.

Det suger att vara ensam.

Ikväll ska jag slå på stort. Jag ska sitta ligga i soffan och se på tv:n.

Tv:n har nog inte varit påslagen de senaste två veckorna. Varför det?  När man kan ligga i sängen och kolla på webbtv.

På spåret så klart.  Det ska nog jaga bort vemodigheten en stund.

Imorgon blir det lite bakning av julkakor. Och så julköttbullar. Barnen har beställt massor av julköttbullar.

Och är jag på rätt humör så kanske jag julpyntar lite. Tar fram tomtar. Inte en enda tomte är framplockad än. Jag har inte haft lust. Men ungarna kommer att locka fram lusten.

Varje gång någon frågat vad jag önskar mig i julklapp så har jag inte kunnat svara.

Julefrid vill jag ha.  Glädje med mina älskade ungar. Ro i själen.

När jag inte kan få det jag vill ha, så vill jag åtminstone få ro i själen.

Att glädja sina medmänniskor

På vägen hem möts jag av idel leenden. Någon gör tummen upp och andra lyser upp när de ser mig.

Jag ler tillbaka och tänker att oj vad de var gott humör.

Går till Hemköp och handlar.

Likadant där. Folk ler mot mig och jag ler tillbaka.

I kön vänder sig en dam om mot mig och utbrister: Åh så söt du är!

Då kommer jag på det!

Jag har min tomteluva på mig.

Min godingar  har påbjudit tomteluva på under sista veckan. Och eftersom jag är en i gänget (stolt fröken) bär jag också tomteluva på jobbet.

Tänk vad en liten tomteluva kan göra för mänskligheten.

Disparu

Jag vet inte vad som har hänt, men den är helt försvunnen. Bortblåst. Helt väck!

Jag talar om julstressen.

Jag har lyckats skala bort alla onödiga måsten.

När barnen var små slog jag knut på mig själv, förvandlades till en elak bitch för att jag var så trött och stressad, i min kamp för att vara en perfekt fru och husmor som skulle göra allt som var viktigt.

Nu julpyntar jag lite lagom.

Bakar bara ett par sorters kakor. Skiter i både lussebullar och pepparkakor.

Inga julfester på dagis, skolan och alla fritidsaktiviteter.

De flesta julklapparna har rationaliserats bort.  Ger bara till barnen.

Julgodiset får ungarna fixa när de kommer hem. Då har vi julfixarmys. Dagen före julafton.

Lagom med mat. Bara det som är viktigt för oss.

Imorgon är det dags för mitt julpyssel. Då ska det tillverkas julkorv. En tradition vi haft i minst 15 år. Numera är det jag ensam som stoppar korv.
Men det är klart bättre än att baka pepparkakor, som jag tycker är skittråkigt. Och det är en lättnad att slippa baka pepparkakshus, som jag också gjorde i alla år när barnen var små.

För mig är det samvaron som är det viktiga. Inte konsumtion och stress. Människor är viktiga. De viktigaste människorna i mitt liv finns hos mig under julen. Mina barn är det finaste som finns.

En månad

En månad kvar till jul.

Jag trodde att det skulle bli den bästa julen sen jag var barn.

Men livet rasade samman och jag är så ledsen.

Trots det så har jag bestämt att ta mig samman.

Ta mig samman och göra en fin jul. För barnens skull. Vad jag ska gör de veckor jag skulle varit med H är en annan fundering.

Barnen är vuxna nu, men julen är något speciellt.

Julen är familjenhelgen nr 1.

Skilsmässojulen  2000 hade jag bara en önskan och det var julefrid.

Det fick jag och julen var trevligare än på flera år. Sen fick vi nyårsafton from hell, men det är en annan historia.

Så om en månad ska det vara som vanligt. Samma traditioner sedan barnen var små.

En del av mig hoppas  att H sitter ensam och övergiven på jul. Fast samtidigt inte. Ingen ska var ensam på jul. Jag vill vara arg och förbannad, men hittar inte ilskan.

Jag som har temperament som häxan surtant kan inte bli arg!

Jag pendlar mellan stundvis glad och superledsen.

Kom tillbaka Häxan surtant! Jag behöver dig nu!