08 jan 2011 @ 15:33 by
inna
Nu har vi sånt väder som gör att jag avskyr vinter.
Pissregn!
Blidvädret förvandlar den vackra kalla snön till slaskig sörja och ishalka. Det är livsfarligt att gå. Regnet tar ner humöret. Vad är det för mening med detta väder liksom?
Men jag har ändå humöret på topp. Jag har en skön känsla inombords.
Jag har varit på matiné.
Det var helt omöjligt att få sällskap på filmen som jag ville se. Antingen var folk totalt ointresserade eller hade redan sett. Så jag gick själv på bio. Det har jag inget problem med. I mörkret är man ändå ensam om sin upplevelse.
Änglagård – tredje gången gillt
För mig var det två härliga timmar i biomörkret. En riktigt feel-good film. Lite allvarligare än de två tidigare filmerna, men lika underbar. Min favoritskådespelare har blivit riktigt gammal, men har ändå samma starka utstrålning. Tillsammans med Thord Pettersson gestaltar Sven Wollter två härliga gamla gubbar. Sven Wollter har varit min favorit sedan jag var 14 år.
Jag gillar tillbakablickarna från de tidigare filmerna. För mig passar det jättebra. För att inte tala om det underbara fotot. Humor och allvar varvas och filmen har en naturlig upplösning. Änglagård tredje gången gillt gjorde mig inte besviken och jag struntar i sura recensenter och ger ett högt betyg: 4/5.
Och så ser jag fram emot ett nytt filmäventyr.
Trailern på drygt en minut fick mig att både skratta och fälla tårar. Så jag har förväntningar.
18 mars har filmen Hur många lingon finns det i världen premiär. Den ska jag garanterat se!
Category: film
Tags: bio, ego, film, känslor, längtan, matiné, pissregn, skit, snö, tankar, tröst, vinter, änglagård
8 Comments
Senaste kommentar