Avundsjuk

Sneglar  på alla inlägg och statusuppdateringar som handlar om pw och löpturer. Och jag blir så avis. Ja, till och med att man har varit ute på en supertidig morgonpromenad med hunden blir jag  a v u n d s j u k på.

Jag vill också kunna gå fort och långt. Jag vill kunna springa.

Men så har jag en fot som inte är bra. En fot som bara kan bli bra av  v i l a.

Hälsporre suger purjolök om du frågar mig.

Men så tänker jag  skärp dig Inna. Sluta med ditt gnäll!
För jag är frisk för övrigt och har inget funktionshinder, är glad och positiv och tycker att livet är härligt. Man kommer ingen vart med att gnälla och titta surt på vad andra gör.

Jag insåg att det tar tid  bli bra i foten när jag tog några små danssteg på konserten med West of Eden i fredags. För fy farao vad ont jag fick. Halta Lotta är bara förnamnet. Men på lördagen var jag jätteduktig och avstod från att dansa, även om det ryckte i dansfoten när det var så mycket bra musik.

Det gäller att fokusera på det positiva. Det gäller allt i livet. Man kommer ingen vart med gnäll.

Ibland undrar jag var jag har fått min positiva livssyn ifrån. Men jag är tacksam att jag har den. Det är en styrka och jag är hellre glad och blåögd än skeptisk och negativ. Livet blir så mycket lättare.
Jag tar sällan ut glädjen i förskott, men däremot tror jag att det alltid blir bra. På ett eller annat sätt. Inte alltid som man tänkt sig, men det blir bra.

Varje dag tackar jag för livet och gör mitt bästa för att leva. Livet är gott.

Men hälsporre suger purjolök ändå. Tur att jag kan cykla.