Dag 6 – Mina rädslor
Jag har i förra bloggutmaningen radat upp vad jag är rädd för.
Något jag har varit rädd för i hela mitt liv är att inte bli älskad.
Att bli avvisad.
Det är väl en rädsla många människor bär på.
Man kan väl säga som så att den rädslan har växt sedan jag blev dumpad.
Känslan av att inte duga.
Jag är rädd för att förbli ensam och ledsen.
Category: skriverier, Uncategorized
men hon, då? H’s förra… satt hon bara hemma och väntade medan han lekte med dig? mycket märkligt isf. skulle aldrig ta tillbaka C om han varit ute och ”testat” lite med någon annan.
du är värd kärlek, inna och framför allt äkthet.
me like you//js.
och du… god fortsättning 🙂
Jeanette: Du har mail! Kram
Först måste Du inse Ditt värde och älska Dig själv, precis som Du är! <3
Att bli avvisad behöver nödvändigtvis inte ha med Dig att göra, utan att han inte klarar av en stark kvinna som Du.. eller att han har problem i övrigt han måste ta tag i. Att bli avvisad stärker. Tro mig. Jag blev avvisad när jag som minst behövde det av den jag behövde mest. Men det berodde på honom.. inte på mig. Just då var smärtan det värsta jag upplevt (det skedde samtidigt som jag fick min cancerdiagnos) men med tiden har jag förstått vad han menade.. och jag kunde se mig själv med hans ögon som bara såg allt det vackra hos mig.
När vi förstår att ett avvisande faktiskt inte har med oss att göra, att vi dumpas för att andra har problem – då inser vi värdet av dumpningen. Att inse att allt inte alltid handlar om oss utan också om andra, ger perspektiv.