Jag har varit piggare.
Jag har varit gladare.
Men jag är redo för ännu en dag i samhällets tjänst.
En heldag med finaste eleverna, massor av arbetsuppgifter och fullt ös.
Gårdagens vackra vinterlandskap är ett minne blott.
Typ höststorm ute. Barmark. Kraftiga vindar.
Nåja, barmark är bättre än snöslask.
Tröttmössa.När ska jag lära mig att lägga mig i tid????????
Men på med leendet och sen kör vi!
Det gör ont att bli bortvald.
Oavsett om det gäller kärlek, jobb eller vänskap.
Att inte vara god nog.
Det hjälper föga att höra att du blev inte utbytt, utan bara bortvald.
Det gör så ont att det blir en fysisk smärta.
Halsen blir hopsnörpt av tillbakahållen gråt.
I magen bränner det av ångest.
Allt man hade att ge är ratat och förkastat.
Det gör ont att bli bortvald.
Första arbetsdagen.
Snö. Föreläsning. Samtal. Bland annat.
Dagens plus:
P som utmanar mig på wordfeud och tvingar mig att fokusera på att prestera.
T som gav mig en kram när hon såg att jag behövde den. Utan att fråga varför.
B som behövde hjälp och som gav mig möjlighet att vara professionell och kunnig.
Föräldern till en f.d elev som gav mig beröm för mitt mentorskap. Långt efter eleven slutat. Det värmer.
S som lyssnade och visade sin omsorg när jag behövde den.
P som gav mig skjuts hem och som jag kunde reflektera tillsammans med.
Goda möten
Givande samtal
Som helhet har det varit en kreativ, genomtänkt och utvecklande studiedag.
Imorgon blir det ännu bättre.
Då kommer eleverna. Världens bästa.
Dagens minus tar vi och skiter i! Det gör ingen glad ändå.
Nu ska jag äta lasagne och se på the good wife.
Våra samlade erfarenheter och upplevelser gör oss var och en till den vi är idag.
Jag har insett att jag är mer bränd än jag trodde.
Präglad av tidigare erfarenheter.
Att älska är lätt.
Jag gör det utan att tänka, med varje andetag.
Samtidigt som det är så lätt kräver det stort mod.
Mod att våga blotta sig.
Mod att våga tro på en annan människa.
Mod att övervinna rädslan att inte duga.
Och det är när vi vågar som vi får uppleva den största kärleken, men också den djupaste sorg.
Kärleken gör oss till bättre människor.
Sorgen gör oss starkare.
Men den gör jävligt ont när vi genomlider den.
Man blir hudlös med känslorna på utsidan.
Med tårar som faller och en brännande smärta inombords.
Men när man kommer ut på andra sidan eländet så finns det en insikt och en inre styrka som växt av sorgen.
Utan svårigheter ingen utveckling som sagt.
Så är det dags.
Jullovet är slut och det är dags att tänka vardag igen.
Det ska faktiskt bli skönt att få jobba igen.
Jag har svårt att hitta ett normalt mellanläge. Antingen jobba järnet och bli helt utmattad eller så bara vara och göra ingenting. Tänk om jag kunde hitta det perfekta lagom. Men då får jag kanske hitta ett jobb som jag inte älskar passionerat.
För jag älskar mitt jobb passionerat.
Jag är en känslomänniska.
Ibland är det lite jobbigt.
Har svårt att hålla tillbaka känslorna.
Är godtrogen och utgår ifrån att andra är goda.
Så jag går på en och annan smäll.
Men hellre att gå på smällar och lära mig en läxa än att inte våga eller tro på andras godhet.
Faktiskt.
Men behandla mig varsamt är du snäll. Jag är ganska hudlös. Även om jag är mentalt stark är jag känslig.
Men dagens fråga är hur sjutton jag kan somna före midnatt, så att jag inte är som en zombie i morgon bitti?
Äter frukost framför datorn, som vanligt, och läser bloggar.
Läser hos kära fru hatt att hon käkar macka med ägg, räkor och majonnäs och skrattar till, för det är precis vad jag gör 🙂
Tur att jag sitter ensam, för det är svårt att äta snyggt. Räkorna ramlar hit och dit och jag får majonnäs i hela ansiktet.
Stunden i ensamhet på morgonen med dator och frukost är en vana som gör att min dag blir bra. Då försvinner det sura morgontrollet och fram kommer den soliga, glada Inna.
Men!
Två veckors semester har skapat ovanor.
Vara uppe så länge jag vill. Sova till 9-10-tiden.
Hur faaan ska jag klara av att gå upp före 6 på måndag igen????
Solen skiner över ett kylslaget Vänersborg. Jag hoppas det är lika soligt och fint i Göteborg. Det ska bli så underbart att träffa Kärleken igen. Längta är nyttigt. Vi har ju inte sett varandra på hela 3 dagar 🙂
Fast nu ska jag njuta av mitt te och kolla på senaste avsnittet av Grey Anatomi.
Jag är fullständigt Internetberoende. Jag erkänner.
Tjolahopp mina vänner!
Ha en underbar dag där ute!
Pöss <3
Detta är en typisk dag när jag är ledig och hemma. För då är jag oftast ensam och som ett brev på posten kommer tankarna. Jag har ibland svårt att få tankarna ur huvudet. Tack och lov att jag har bloggen, där man kan lätta på trycket. Jag är tacksam för respons, men det är inte syftet med att blogga. Oftast brukar det ge perspektiv när jag skrivit av mig. Jag har skrivit dagbok ända sedan tonåren. Nätdagbok har jag skrivit sedan 1998, då jag skapade min första hemsida. Långt innan ordet blogg dök upp.
Dagens plikter av avklarade.
Jag har pluggat, tvätten hänger på tork och jag har rastat min kompis snabeldraken. Jag har stoppat i mig lite lunch (eller vad det kallas när man äter efter 15) och ikväll blir det hummersupé med sönerna.
Jag kan göra vad jag vill, är ledig och livet leker.
Eller?
Jag har drabbats av en rejäl söndagsångest.
Inte sån där hjälphelgenärredanslut-ångest utan jag är så ensamochvärdelös-ångest.
Jag VET att jag har kärlek, familj och vänner. Fast mina vänner finns inte här, i Vänersborg, där jag är. Kärleken är i Göteborg. Och jag VET att det är sunt att inte klänga på varandra dygnet runt. Jag VET att jag är älskad av de som är mest betydelsefulla för mig.
Men jag känner mig ensam och med den känslan följer en känsla av att vara värdelös. Det har präglat mig hela livet. Trots att jag reste mig starkare än någonsin efter hösten 2010, så gnager ändå känslan av otillräcklighet inom mig.
Att inte duga, att alltid vara andrahandsvalet, att stå utanför andras gemenskap. Att ingen vill veta av mig. Att bli avpolletterad och övergiven.
Jag har alltid varit duktig på att hålla masken, att alltid vara solig och glad, för att dölja den inre smärtan. Jag är oftast solig och glad, men inte alltid.
Jag kan ha en kaxig och framåt attityd, men ibland är jag väldigt känslig och skör. Då gör det ont när andra trampar på mig.
Jag är känslomänniska på gott och ont. Vissa dagar ligger nerverna på utsidan.
Hur tar man tag i sin dåliga självkänsla?
Hur boostar man sig så att man inser att jag är värd att ha det bra?
Måste man gå i terapi? Jag har provat terapi och det ha hjälpt mig i den livssituation jag befunnit mig i då. Men att få redskap som ger långvarig effekt?
Idag hade jag behövt Alice hos mig, med sin klokskap och sitt terapeutkunnande.
Fy farao för denna dåliga självkänsla 🙁
Jag har sovit som en klubbad oxe i natt. Orkade inte se klart filmen jag började titta på vid midnatt.
Vaknar med ett ryck och kollar på klockan: 09:46.
Har sovit i 8 1/2 timme, så jag får inte allt för dåligt samvete, men går genast upp, för man kan ju inte ligga och dega i sängen hela dagen eller? Ni antecknar denna spännande information va?
En timme senare har jag duschat, bäddat, samlat ihop tvättberget, kokat kaffe, planerat middag, funderat på vilka kläder jag ska packa för helgen, kollat saldot på kontot och inse att det blir en fattig januari (är trött på att ständigt ha lite pengar och att försörja 2 personer på en lön) vattnat blommor, tittat på disken, läst lite bloggar, wordfeudat och kollat in fb. Vill känna mig duktig och fikar efter beröm så klart 😉
På dagens agenda står läsa lite mer om organisationsteori, städa, laga mat samt tvätta. Jag har varit bortrest i en vecka, men ändå så mycket tvätt. Nåväl, det mesta är lakan, täcken och handdukar.
Ute är det grått och mulet. Inte en skymt av sol. Men lika bra det. Då syns det inte hur skitiga mina fönster är. Det gäller att se det från den ljusa sidan 🙂
Åh vad jag gillar tangentbordet på min Mac! Ja, alla macar har sköna tangentbord. Jag gillar min Mac. Det enda bökiga är att lära sig nya kortkommandon och helt andra sätt att göra saker, men tänk vad min kunskap ökar. Och smart att kunna både mac och pc.
Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe och sen blir det en vända på stan. Bröd, mjölk och tomater står på inköpslistan.
Over and out
<3
Huvudet är fullt av tankar, men det är svårt att få ut dem.
Morgonsur.
Inte lika förkyld.
Fylld av dåligt samvete, fast jag inte borde.
Jag kan inte ställa upp på allting. Jag ska inte jobba gratis. Men har dåligt samvete för att jag säger nej.
Frustrerad.
Jag gjorde ett stort misstag igår.
Öppnade jobbmailen, fastän jag har semester.
Läste mail från chefen. Uppdrag. Som ska vara klart 120101.
Hur fan ska det gå till?
Ska åka hem några dagar.
Måste plugga.
Kärleken ska jobba.
Jag hoppas Sally har saknat mig. Och att 22-åring fattar att jag menar allvar.
Gud nåde honom om det inte är städat när jag kommer hem.
Måste få ur det här sura morgonmonstret ur min kropp.
Senaste kommentar