Archive for » 2010 «

På något sätt

På något sätt har jag klarat den här dagen.

3 gånger har jag brutit ihop och börjat gråta. Det är många som sett att det var något galet med mig.

Utan Babs kramar och tröst hade jag inte fixat förmiddagen.
Och alla andra som visat sin omsorg och sympati. Både på bloggen, sms, mail, fb och på jobbet. Jag hade inte fixat tillvaron utan er. Tack!

Och jag är glad att eleverna har lov. Det hade inte funkat att vara normal med dem. Jag som har svävat på moln under de senaste månaderna har kraschlandat rejält. I morgon ska jag på föreläsningar och det ska förhoppningsvis fungera ok. Men jag bävar för styrelsemötet på kvällen. Det kan jag inte slingra mig ur; vi ska nämligen vara hos mig. Pust.

Jag vill bara lägga mig ner och dö. Fast det vet jag ju att det inte går. Men jag vill bara bort från allt ont som river och sliter i mitt inre.

Det här är det värsta jag varit med i hela mitt liv. Jag känner mig som Lotten i Jag älskar dig inte.

Hur tar man sig upp?

Hur?

Hur ska jag klara av att arbeta?

Att vara social och trevlig utan att bryta ihop?

Att lyssna uppmärksamt och reflektera när sorgen förlamar och bränner i kroppen.

Du säger att jag är en sån fantastisk människa.

Varför gör du mig så illa då?

Jag håller på att gå sönder inuti.

Mantra

I’m outta love
Set me free
And let me out this misery
Just show me the way
To get my life again
’Cause you can’t handle me
I’m outta love
Can’t you see
Baby that you’ve gotta set me free
I’m outta love

Morgontankar

Tankarna har snurrat hela natten.

Är några månaders himlastormande kärlek värd den smärta och ångest jag känner nu?

Ja, tycker den som orsakat smärtan.

Nej, tycker jag som känner smärtan.

Förhoppningsvis ändrar jag mig.

Men just nu känns det som att jag kunde vara utan dessa underbara månader i kärleksrus.

Och det har verkligen varit ett kärleksrus.

Den djupaste kärlek och de mest omtumlande känslor jag upplevt i hela mitt liv.

Helt ärligt från båda.

Men den ena parten var inte klar med sitt förra förhållande.

Och nu är det jag som står där med skägget i brevlådan och känner mig lurad på konfekten.

Det gör ont att veta att jag är älskad, men att han älskar någon annan mer.

Hur ska jag läka? Hur ska jag kunna lita på någon igen?

Den kärlek jag känner går inte bara att stänga av.

Efit söndag 31 oktober 2010

En helt vanlig söndag, men ändå den värsta. Kärleken har dumpat mig. Han längtar efter en annan. Och jag har fallit i ett nattsvart hål av förtvivlan.
Jag har givit min kropp och själ till en annan människa, som nu bara kastar bort min kärlek och vill ha någon annan. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Har inte sovit på hela natten. Jag längtar bara efter Kärleken. Längtar efter att han ska ringa och säga att han ångrar sig.

Jag ska försöka ta efitbilder idag. Behöver något som kan ta bort smärtan i kroppen.


00-05-tiden
Det är nattsvart, både ute och i själen. Jag kan inte sova och tittar ständigt på klockan. Som tur är ligger dottern bredvid mig i sängen och jag håller om henne för att jaga bort förtvivlan. Gråter tyst.


06-tiden
Ingen idé att försöka sova. Går upp och sätter mig i köket.


07-tiden
Kaffe


08-tiden
Får sms av bästisen och tårarna börjar trilla igen. I hörlurarna spelas samma låt om och om igen. Den har hjälpt mig förut. Jag ska klara det här utan att bli patetisk.


09-tiden
Läser mail jag fått av Kärleken. Plågsamt javisst, men jag kan inte låta bli.


10-tiden
Ville känner kanske på sig att Matte är ledsen, för han gosar och kelar med mig. Dags att ta sig i kragen. Dusch och påklädning nästa!
Har jag tur vaknar ungdomarna snart och gör mig sällskap, så jag inte grottar ner mig i sorg.


11-tiden
-Du måste äta något mamma. Och drick något annat än bara kaffe. Annars får du  ont i huvudet.
Så jag äter en banan och dricker ett glas vatten.


12-tiden
Ut på tur- aldrig sur! Inte sur, men ledsen. En promenad med världens bästa dotter hjälper.


13-tiden
Nu går vi hem. Åh så skönt det var med en promenad.


14-tiden
En sömnlös natt tar ut sin rätt. Vilar lite tillsammans med katten.


15-tiden
Dags att tänka på middag. Vilken tur att jag har hjälp av finaste dottern. Det är alltid roligare när man lagar mat tillsammans.


16-tiden
Lite middag slinker ner. Matglada Inna har förlorat aptiten, men dottern förmanar mig: du måste äta, så du orkar.


17-tiden
Tar ett bad för att liva upp kroppen. Det går så där. Ser ut som en ledsen hund och känner ångestklumpen i magen som inte vill försvinna.


18-tiden
Modemförbannelse var det! Nu har även 3 problem. Så 3 datorer ska dela på en nätverkskabel. Flytta fram och tillbaka är ju kul. Eller inte. Ska livet vara svårt, så ska det.


19-tiden
Dottern har inget Internet (det har mamman lagt beslag på) vlc bråkar, så hon spelar spindelharpan =)
Men mest pratar vi om livet och jag är så glad att jag har min kloka, vuxna, fantastiska dotter här hos mig idag <3


20-tiden
Jag ringer och jag ringer. Antingen är det upptaget eller svarar inte.


21-tiden

Pratar i telefon…


22-tiden
Pratar fortfarande i telefon. Det är ett långt samtal, som  inte leder dit jag vill, men det är ärligt och jag får väl kanske lite svar på mina frågor. Fast jag önskar att han inte var så helylle, utan en skitstövel på riktigt. Då skulle jag bli arg i stället för ledsen och sårad. Men sina känslor kan man inte styra. Jag fattar ändå inte riktigt vad som har hänt. Hur kan en människa bara ändra sig över en natt?

Vill du glädja mig så skriv en kommentar. Idag behöver jag de extra mycket.

Smärta

Det gör så ont.

Kan inte någon ta bort denna smärta.

Category: sorg  Tags: ,  4 Comments

Lösenordsskyddad: Förkrossad

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Category: känslor  Tags: , , ,  Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Modemförbannelsen

Jag har haft problem med det trådlösa senaste veckan.

Har surt kört med nätverkskabel och svurit tyst för mig själv över skit som inte fungerar.

Kärleken föreslog att jag skulle be äldste sonen om hjälp, men envis Inna kan själv.

Så hör yngste sonen om problemet och erbjuder sig att fixa skiten.

Han ”resetar” modemet och helt plötsligt ropar han: #¤%¤/) knappen gick sönder!

Inget fungerar längre. Varken nätverk eller telefon.

Jag får ett utbrott och börjar skälla på honom, varvid ungen blir skitsur på mig. Det är ju inte hans fel att modemet pajjat!!!

Han får order om att ringa Telia och fixa skiten!

Sur och grinig tar jag hand om disken och kämpar med att lugna ner mig. Så typiskt!

Samtalet till Telia avslutas och sonen meddelar mig, nu är jag lugnare, att det är ett fel orsakat av Telia, modemet borde ha dött för 3 dagar sedan!

Så nu är vi utan telefon tills nytt modem kommer, och har bara fiberlan till en dator. Men det är överkomligt.

Fast jag tror fortfarande att jag har drabbats av modemförbannelse.

Andra trasiga modemet i år. Det sjunde på 5 år.

Separationssångest

Alla 3 barnen hemma i ett helt dygn.

Mys och fullt av positiv energi.

Dottern har släpat runt mig och Lillebror, ”ungen” som äldste sonen säger, på höstmarknaden. Varenda stånd skulle kollas. Lite jobbigt, men vad gör man inte för sina barn =)
Jag shoppade lite också: svindyr älgkorv (ett måste) kryddor och så en egogrej: ett jättefint halsband. Som grädden på moset fyndade jag en kjol på Lindex för 25 kr!

När alla ungarna är hemma är det ett måste att spela spel och självklart blev det TP.

Och som vanligt blev det prat, skratt, tjat och gapskratt. Vi är en högljudd familj =)

Laga middag tillsammans. Vila middag på soffan och lyssna på ungarna som pratar. Mammahjärtat klappar lyckligt.

Åh vad jag älskar mina barn!

Nu har ”ungen” åkt hem till Göteborg, tillsammans med sin katt.

Jag följde sonen och katten till tåget och drabbades av våldsam ångest. Helt utan egentlig anledning. Jag vet ju att de har det bra. Sonen har bott hemifrån länge.

Jag HATAR avsked.

Det bästa är när de bara går ut genom dörren. Då kan man låtsas att de kommer om en stund igen.

Och vilken tur att Prinsessan är kvar hemma till på måndag.

Saturdej

Trött som ett snöre (det tar på krafterna att ha roligt) snorig (var kom den förkylningen ifrån) och värk både här och där.

men jag är glad och harmonisk.

Mina barn är hemma.

Prat, skratt, trams, tjafs och helt vanligt Mellbergsbeteende.

Vi är en familj som låter mycket =)

Bullig och passionerad är nog rätta epitetet.

Nu ska 3 av oss gå på den årliga marknaden. Om alla blir klara vill säga.

Jag ska köpa älgkorv.

Sen hem och städa. Hemmet är eftersatt.

Category: familj  Tags: , ,  Leave a Comment