Archive for » mars, 2011 «

En bra dag

Trots huvudvärk from hell har jag jobbat som vanligt.

Måndagar är alltid fullproppade och det går i ett hela dagen. Idag var inget undantag.

På vägen hem får jag ett härligt besked i telefonen från yngste sonen: var är du mamma? jag kommer hem en sväng!

Den unge mannen och jag har haft ett kämpigt förhållande sedan han föddes. Han har bjudit mig motstånd och vi har haft oräkneliga duster. Han har varit envis som en gris och jag svag. Jag har tvingats att sätta ner foten och visa att det är jag som bestämmer, så hans motstånd har varit betydelsefullt. Men åh så energikrävande.

Sedan han flyttade hemifrån har vårt förhållande förändrats på ett mycket positivt sätt. Nu har vi en vuxenrelation. Vi har blivit vuxna båda två.

Gissa att det var härligt att äta middag tillsammans, sitta och prata, umgås och diskutera.

Och har klarat mig utan dator i flera timmar =)

Nu har gossen tagit tåget hem till Göteborg och mamman känner sig lycklig och glad inombords.

Huvudvärken försvann på bussen hem. Det var nog dagens power nap som gjorde susen. Eller allt kaffe jag pimplat idag.

Jag kommer garanterat att sova gott i natt.

Det är harmoni i mitt sinne.

 

Det är måndag morgon…

…och mitt huvud känns så tungt.

Att börja dagen med blixtrande huvudvärk är inget vidare.

det var segt att gå upp idag.

Tur att jag har världens bästa jobb att åka till.

Fast det började lite illa.

Står i korridoren och pratar med en elev när några elever sveper förbi och jag blir knuffad så mitt kaffe spills ut över mina kläder och golvet. Det var sååå nära att jag hade blivit skitsur, men jag hejdade mig och tänkte att det är en världslig sak. Men nu har min vita top en pikant kaffedekoration =)

Idag fyller världens bästa vän år. Grattis finaste Alice <3

Idag fyller min ljuvliga brorsdotter år. Grattis finaste Alice <3

Vi klarade det!

Nu är hemtentan inlämnad.

2 timmar före deadline!

Jag var lite orolig i fredags, men det löste sig. De sjuka piggnade till och vi kunde sammanfoga våra olika texter till en helhet. Grupparbete på distans är lite trixigt ibland.

Och jag har fått godkänt på första hemtentan i den andra kursen jag läser.

Det känns bra.

Vårkänslor

Hela dagen har balkongdörren stått öppen och jag har kunnat gå barfota utan att frysa.

Åh vad jag längtar efter att få gå barfota. Avskyr strumpor.

Solsken och blå himmel, fågelkvitter och ljud från lekande barn på gården. Jag vet att jag mitt i sommaren kommer att vara less på stökiga ungar. Men idag är de ett vårtecken =)

Idag har jag inte haft någon söndagsångest. Det är skönt. Jag har väl haft för mycket att tänka på.

Men en mapp med viktiga betyg och papper är spårlöst försvunnen och det gör mig lite bekymrad. Vet inte ens var jag ska börja leta. Någon som vet jag jag har lagt den blå mappen med betyg och intyg?

Jag läste i en blogg att de varit i kyrkan och jag fick en tydlig minnesbild från livet som fru. Barnen (då 2, 4, 6) och jag var i kyrkan på familjegudstjänst (själva, maken hade ju social fobi) och jag slet som ett djur för att få alla tre att sitta still i kyrkbänken. Även om barn fick synas och höras fick det vara lite ordning. 6-åringen klättrade över och under kyrkbänken. Efter mycket om och men tvingade jag honom att sitta still.

Då säger han högt och tydligt så det ekar i kyrkan: Gud är död!

Jag ville sjunka igenom golvet, men då fick jag stöd. Kvinnan framför mig vände sig om att gav ett stort leende av sympati. Och det var inte vilken kvinna som helt. Det var vår kyrkoherde.

Varje gång jag ser och hör barn som har svårt att sitta still i kyrkan tänker jag på den gången.  Och minns hur det var när jag var barn. enda gången jag fick godis av mormor var i kyrkan. För att jag skulle sitta still och vara tyst.

Tur att tiderna har förändrats.

Skidsöndag

Man kan ju undra vad han går på?

Det är i alla fall inte ödmjukhet.

Men han är en makalöst skicklig skidåkare.

Grattis till ännu en stor seger: guld i 5-milen (en skidtävling Tofflan)

Skidåkning är en liten smal idrott räknat  i hela världen, men stor här i Norden.

Sveriges framgångar var över förväntan, men Norge lyckades verkligen bra när man arrangerade vm på hemmaplan. Grattis Norge!

Jag gratulerar också Helena Ekholm som tog brons i skidskytte-vm idag.

Samt Jörgen Brink som vann Vasaloppet för andra året i rad och Jenny Hansson som vann sitt första Vasalopp (hon vann även tjejvasan tidigare i veckan)

Nu är det bandy på tv:n, men det är jag totalt ointresserad av. Liksom fotboll.

Jag tror det blir en sväng med dammtrasa och snabeldraken i stället. Solen lockar fram alla dammråttor av någon anledning.

Mellan v&v

Man kan ju inte lata sig hela dagen.

Tur att det är en liten paus mellan Vasaloppet och VM =)

Nu slår jag mig för bröstet och visar stolt att jag har gjort det. Äntligen.

Jag har putsat fönster.


Jag tillämpar den gamla beprövade metoden putsa med tidningspapper. Det fungerar bäst tycker jag.


För att hedra Tofflan har jag på mig finskorna när jag står på balkongen och putsar fönster.

Dagens outfit


Självklart anpassar jag klädedräkten efter dagens aktiviteter, som den moderna kvinna jag är. Sportbh och bekväm top till tights passar bra när man ska se på skidåkning.
När de kör ovallat i vasaloppet satsar jag i stället på barfota och osminkat. Som krona på verket kör jag även med okammat som frisyr.

Vilken inledning

Att ligga i sängen och se på Vasaloppet är en bra inledning på första söndagen i mars.

Sen kan man ju undra hur normalt det är att vara pigg och alert vid 7 när man somnade vid 1!

Så typiskt på en söndag.

Tacksam

Det har varit en bra dag.

Jag har tvättat och sonen hjälpte till att bära ner och bära upp berget med smutstvätt.

Vi lagade mat tillsammans. Sonen skalade potatis utan knorr.

Vi har samtalat och skojat med varandra.

Jag har frågat om skolan och hans framtidstankar, utan att han blivit sur.

Helt normalt beteende kan någon tycka. Men för mig är det lycka.

Som förälder är man helt maktlös när ens barn mår dåligt. Fysiska sjukdomar är lättare att hantera (inbillar jag mig) men att må psykiskt dåligt är svårt att hantera. Depression och social fobi är inte lika lätt att hantera som vattenkoppor och influensa. Som förälder känner man sig lamslagen, har dåligt samvete och fullständigt maktlös.

Efter flera kämpiga år mår sonen bra igen och vi har en fin relation. Som förälder gör man många misstag och det blir fel. Men det viktiga är att aldrig svika. Att finnas kvar när alla andra inte orkar. Mina barn har tyvärr bara en förälder som orkar vara förälder. Oavsett om jag är bra eller dålig på att vara mamma, så finns jag där. För mina barn kan jag offra allt. De kommer före allt annat i världen.

Så jag är tacksam över att sonen gör normala saker. Han slänger t o m soporna , utan allt  för mycket tjat =)

Jag älskar mina tre barn över allt annat och jag är superstolt över dem <3

När jag slog på tv:n för att kolla på Andra chansen med Tofflan flydde sonen hem till kompisen för att se på fotboll. Det har jag svårt att se det roliga med. Men vi har olika böjelser. När sonen svepte förbi tv:n och fick höra Jenny Silver undrade han vad det för för j***a skit. Smaken är som baken =)

Nu har jag krupit ner i sängen.  Visst är det underbart att krypa ner i en säng med nytvättade lakan. Det luktar så gott. Och lakanen är så sköna och svala.

Imorgon är det skidor hela dagen på tv:n. Fast jag måste planera lektioner och jobba med hemtentan. Tur att det finns webbtv/radio.

Det är jag också tacksam över.

Jag är tacksam att jag har så fina vänner. Både irl och på nätet. Ni berikar mitt liv och får mig att känna mig betydelsefull.

Det blir ingen film ikväll heller. Jag orkar inte börja titta nu när klockan är halv tolv. Däremot ska jag se veckans avsnitt av Svaleskär. Det är en serie som är både spännande och välgjord. Jag blir aldrig för gammal för barn- och ungdomsserier. Så se den gärna.

Blandade tankar på en lördag

Solen skiner och det är kallt. Jag har börjat känna lust att städa balkongen och putsa fönster. Är inte där riktigt än. Men det tar sig. Kan det vara vårkänslor?

Idag firar jag 4 månader som (ofrivillig) singel.

Den första månaden var den värsta perioden i mitt liv. Inget jag önskar någon annan att gå igenom. De följande 2 kämpade jag på, ett steg i taget, i kampen mot sorg och smärta.

Idag mår jag jättebra och trivs med livet. Ett visst vemod finns inom mig, men jag har tro på livet och framtiden. Jag har ingen brådska att hitta kärleken igen. Men jag vill inte leva ensam resten av livet. Frågan är hur jag ska kunna lita på en man igen?

Fast just nu är livet fullt av jobb och studier. Jag läser ju 2 kurser på distans denna terminen.

Med deadline samma vecka för inlämningsuppgifter. De enskilda uppgifterna kan jag styra över, men de som ska göras i grupp är svårare att styra.

Kommunikation via skype och lärplattform.

Vi har delat upp uppgiften mellan oss, som ska sammanställas och lämnas in i morgon.

Trots förkylning och trötthet har jag lyckats ta mig samman och skrivit ihop min del. Hur hanterar man då när någon part inte gör sin del, p g a sjukdom eller annat?

Jag ställs inför samma problem som mina elever gör. De som driver UF företag får skriva samarbetsavtal för att kunna hantera situationer som uppstår och hur man fördelar ansvar. Men vem tar ansvar för att vårt gemensamma arbete blir slutfört. Kan man ensam lämna in sin del om de andra fallerar?

Jag har pluggat ganska mycket på distans. Men detta är första gången utan träffar på universitetet. Tidigare har grupparbeten gjorts med människor jag har träffat. Det har fungerat jättebra. Trots att vi bott i Vänersborg, Haparanda, Västerås och Malmö.

Men deadline är i morgon kväll. Vid midnatt. Än finns det tid att de andra piggnar till och uppgiften blir slutförd av alla i gruppen.

Tvätten hänger på tork. Idag körde jag 5 fulla maskiner. Det blir så när man inte tvättar på 2 veckor.

Ikväll ska jag se på filmen jag inte orkade se igår. Tror jag. Dessutom tänker jag hänga hos Tofflan och kommentera Andra chansen, fast jag får kolla på svt play. Sonen ska se på fotboll.

Jag har ingen favorit i Andra chansen. Däremot tror jag att Love generation borde vinna hela skiten, om vi har ambitioner att slippa åka ut ur hela tjottaballongen.

Vilken låt jag gillar?

Jag är lite udda, men min favorit är Swingfly =)

Jag gillar inte dagisidolerna Saade och Danny (sorry Sara)

Och fortfarande är Paradise Oscar min favorit av de låtar jag hört hittills.

Sonen vill absolut ha hasselbackspotatis till middagen. Jag hade nöjt mig med klyftpotatis. Därför får sonen skala potatisen. Helt logiskt. Tillbehör blir ugnsstekta revbensspjäll och sallad.