Att våga
Vi småpratar i väntan på middagen.
Jag bubblar av glädje över min nya soffa och skryter om hur mycket jag gillar den.
Då säger Yngst sonen: du fattar väl att du inte kan hålla på så där med en soffa. Du får skaffa dig en karl morsan!
Jag kommer av mig i mitt bubblade prat. Så olika syn på livet i olika åldrar. 18-åringar är mer än lovligt pragmatiska ibland.
Precis som att en karl, den köper man på ica på väg hem från jobbet!
Jag menar helt seriöst, hur ska jag kunna våga lita på någon igen?
Förra gången jag öppnad mitt hjärta för någon, så blev jag så brutalt lurad och dumpad att jag höll på att gå under av sorg.
Var finns någon som är både snäll, kärleksfull och ärlig?
Inte någon velig östgöte som inte vet vilket ben han ska stå på.
Tills jag vågar lita på kärleken igen, lever jag ensam. Med min soffa.
Senaste kommentar