Sponvika är verkligen hemma.
I ett annat land, men ändå så nära.
Nu känner man ännu mer att Sverige och Norge står varandra nära. Brödrafolk är ett epitet som stämmer.
Från duggregn i Öxnered till Ösregn i Halden.
En sväng till Sverige för att shoppa. Grönsaker.
Samvaro och harmoni.
Prat. Skratt. Trams. Allvar.
Hemma.
<3
Sitter på en knökfullt tåg och är snart framme i halden. Tack och lov för gratis wifi på tåget=)
Jag lyssnar, läser och tänker.
Märkbart mer påverkad av tragedin på Utøya än jag kunnat tro.
Kanske för att Norge är mitt andra hem.
Jag tror inte att vi får svar på alla frågor om hur detta kunde hända.
Det är obegripligt oavsett.
Jag tror inte att hat lättar smärtan.
Även om hämnd är människans instinktiva reaktion.
Vi måste höja blicken. Tänka större, högre. Våga försonas med fruktansvärda handlingar. De kan inte göras ogjorda.
Men självklart straffa. Livstid. Instängd för alltid.
Såna tankar far genom mig.
Försoning är oerhört svårt, men ändå nödvändigt för att komma vidare. Det har jag lärt mig av livet.
Jag har svårt att formulera mig, men vill ändå visa att jag känner djupt, även om mina inlägg är ytliga ibland.
I stället för att packa och diska fastnar jag framför tvn, som direktsänder gudstjänst för sorg och hopp i Oslo Domkyrka.
Sitter med mitt livselixir och försöker piggna till! Det är min bästa livlina.
Vad vore livet utan kaffe!
Först vaknade jag halv fem och tyckte att det var liiite tidigt att gå upp. Nästa gång min blå spanade in klockan var vid 7 och då låg jag och surfade med min vän ^^ men bestämde att sova en stund till. Det är ju ändå söndag.
Det var ett misstag. När jag vaknade vid nio var jag helt groggy och nu hoppas jag att kaffe får fart på livsandarna!
Än så länge är det bara vi äldre damer som är vakna dvs Sally och jag, men snart får jag väl skaka liv i ungdomen.
Om några timmar bär det iväg norrut till Norge. Det ska bli underbart att få umgås men sin bästis i några dagar.
<3
Senaste kommentar