Åh vad jag…
älskar hösten *NOT*
avd. varför jag inte gillar hösten
Bokhög
En lagom balans av nytta och nöje. Huldas vandringsbok har jag lånat ut till sonen, som inte hade något att läsa. Sen blir det min tur.
Det ekar tomt ibland.
Både kropp och själ saknar.
Jag längtar tvåsamhet. Att höra ihop. Att inte leva ensam.
Men det är svårt. För hur undviker man att drabbas av svek igen?
Hur vågar man lita?
Och hur möter man någon? För mig är det ett problem. Var och hur?
Jag som har sagt tvärt nej funderar på nätdejting.
För hur ska man annars träffa någon?
I min vardag är det dåligt med lediga karlar, bland vännerna mest bögpar och inbitna ungkarlar. Var finns singlarna som är något att lita på?
En man som inte har ett ex gömd i garderoben.
Jag vill inte råka ut för ännu en man som påstår sig vara färdig med sitt förra förhållande, lova en framtid tillsammans och sedan brutalt dumpa för att gifta sig med sitt ex.
Jag längtar.
Jag tycker inte om att gå upp när det är kolsvart ute.
Jag vill ligga kvar i sängen och sova.
Men jag är vuxen och går upp när det är kolsvart ute.
Vem f*n hittade på hösten?
Senaste kommentar