På väg hem.
On the road.
På bussen.
Solen skiner och jag är på gott humör.
Även om jag har ett pass med städning framför mig.
Det är fredag. Ingen väckarklocka imorgon. Det behöver både kropp och själ.
Imorgon måste jag plugga, men ikväll blir det skaldjur och umgänge med sönerna. Lite vin och en skål med godis. Idol och Skavlan. Fredagsmys.
Sjukt mycket uppgifter på jobbet. Lektionerna är rena avkopplingen.
För att behålla fokus, inte stressa livet ur mig och faktiskt inte bli en sur bitch som pekar med hela handen har jag mina små knep:
Gör så lite som möjligt på kvällarna.
Läs inte jobbmail hemma.
Delegera hushållsarbete till sonen.
Koppla av med bok eller film.
Bada.
Sov ordentligt.
Detta fungerar bra tack vare att jag är singel och har en mycket god förmåga att slappna av.
Jag är antingen av eller på. Lite binär =)
Romanska bågar
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.Tomas Tranströmer
Nobelpriset i litteratur 2011 går till Tomas Tranströmer.
Äntligen utbrast jag!
Helt plötsligt sitter jag och får frukosten i halsen.
Av gapskratt!
En ny helt underbar blogg som lyser i mörkret.
Sitter vid datorn och äter frukost.
Det gör jag varje morgon.
Jag avskyr att gå upp tidigt och fixar det genom fasta rutiner och lite tröst i form av morgonsurfande.
Läser nyheter och bloggar, facebookar och ibland hinner jag med ett litet inlägg här.
Hjärnan är inte alltid på.
Tror jag.
Står och försöker hålla ögonen öppna för att kladda på lite svart och inser att hjärnan jobbar helt utan tillsägelse. Planerar dagen, formulerar texter, går igenom att-göra-listan helt på egen hand.
När jag åker hem från jobbet stämplat jag inte ut. Jobbet har inte sådan karaktär.
Men jag jobbar inte dygnet runt.
Har blivit bättre på att stänga av, säga nej.
Nu säger jag ja till ännu en dag med finaste eleverna.
Ännu en arbetsdag på bästa skolan.
Ännu en kolsvart morgon som ljusnar om en stund.
Inte i morgon, men nästa dag har jag sovmorgon.
Jag längtar.
Det är inte svårt att tillfredsställa mig.
Att vara bland kreativa, positiva ungdomar är den bästa energiboost man kan få.
Att lyssna på intressanta föreläsare likaså.
Tack Ung Företagsamhet Fyrbodal för dagens kick off!
Efter lite intagande av föda var det dags dagens inslag av tvång.
Jag tvingade mina elever att gå på museum!
Vilken hemsk fröken.
Konstbiennal Jag måste erkänna att jag inte förstod rummet som var vänt upp och ned med en tysk tant som pratade på en film som projicerades på väggen.
Utställning om havet. Jag lyssnade, tittade och fick lite hemlängtan.
Utställning om Bohusläns historia. Paradiset för en historienörd.
Samtal med ungdomarna om historia, nuet, kultur, mat och allt möjlig.
Ungdomarna fick även tid att gå ut på stan lite, så tvånget var inte så omfattande.
Ingen hade irrat bort sig och bussresan hem gick bra.
Samtal med vuxna, information och kommentarer i media försöker stjäla energi, men jag vägrar ge bort min. Punkt.
Jag fokuserar på goda möten.
På det jag kan påverka.
Varför gnälla och klaga över sådant man inte kan förändra liksom.
Nu ska jag få ännu en energikick i form av middag samt förvandla trött fröken till glad papiljottant =)
Ha en fin kväll <3
Det har snart gått ett år sedan marken rämnade.
När den jag älskade och skulle bli gammal med helt plötsligt kom på att han älskade sin fd. mer.
Varför han skulle stöta på mig och få mig så förälskad, när han ändå skulle gifta sig med henne, kan man fundera på. Men det är en ickefråga numera.
Det har varit ett lärorikt, utvecklande år.
Smärtsamt.
Oerhört smärtsamt.
Men jag har växt och har en inre harmoni som inte fanns tidigare.
Jag har insett att H var en parentes i mitt liv och att kattguld glimmar lika fint som guld när man inte tittar noga.
Det har tagit tid att läka en krossat hjärta. Och jag tror att det är viktigt att ta just tid. Inte kasta sig in i ett nytt förhållande, för att man längtar, saknar och inte vill vara ensam.
Men det är min uppfattning.
Jag tror på att landa ordentligt. Bearbeta klart.
Karens.
I mitt vuxna liv har jag haft 3 förhållanden. 2 där jag har valt att gå och 1 där jag blev dumpad. Det senare har fått mig att reflektera. Mycket.
Det är skillnad på att lämna ett destruktivt förhållande, bryta upp från något som inte leder någonvart och att bli dumpad när man är som mest förälskad.
Livets skola är hård ibland.
Tiden läker som sagt sår.
Det trodde jag inte under en lång period, svårt tyngd av sorg och utan livsglädje.
Men livet vann. Glädjen kom tillbaka.
Jag är starkare än förut.
Jag har lärt av smärtan och sorgen.
Jag har vågat visa mig svag och fått hjälp.
Växt. Utan svårigheter växer vi inte.
Nu är jag redo att gå vidare i livet.
Så är den här arbetsdagen slut. sitter på bussen hem. Nu regnar det 🙁
Jag är inne i en av mina mest intensiva arbetsperioder med marknadsföring, möten och annat så det sprutar ur öronen. Lektionerna är rena avkopplingen.
När jag kommer hem är orken slut. Äta, läsa lite och är det dags att däcka för att samla energi för nästa dag. Det är kanske tur att jag är singel med vuxna barn 🙂
Men om några veckor är det normal lunk igen.
Och jag älskar mitt jobb, så jag står ut med intensiteten under en period.
Det jag inte orkar är läsa och kommentera i alla bloggar jag läser.
Förlåt.
Tanten är inte 25 längre.
Något så ovanligt som pigg och glad redan klockan 6.
Och nej, jag är varken förälskad eller tokig.
Bara utsövd.
Har sovit så gott, trots att det är varmt inne och blåser halv storm ute.
Jag står till och med ut med mörkret!
Påklädd och pyntad redo för en ny dag i samhällets tjänst.
Tjolahopp!
ps. jag blir inte ens sur på fb som inte tillåter mig att kommentera hos vänner!
Senaste kommentar