Archive for » juli 17th, 2012«

Vind och hav

Lunchdejt med Yngste sonen.

Vi åt indiskt som smakade mycket gott och som var så rikligt tilltaget att vi inte orkade äta upp.

Bestämde oss för en tur till havet och sonen rattade vant iväg över den andra bron. Det tog en stund innan vi kunde kliva ur bilen, för vid Saltholmen fanns det nada parkeringsplats. Så vi for till Fiskebäck där vi kunde vandra i naturen och nästan blåsa bort 🙂


Små söta strandgossar i en skreva.


Härligt att gå barfota på släta klippor.


Doppar fötterna i det inte allt för varma vattnet. Det är så nära bad jag kommit i havet i år. Har bara badat i Vänern i Sverige.


Det blåser på toppen!


Jag blir aldrig mätt på utsikten över havet.

Sen förflyttade vi oss över till den stora ön igen. Kaffe hemma hos sonen, där jag även fick se på vildkaninerna som bor utanför hans hus. Det blev tyvärr inga bra bilder. Men söta är de kaninerna.

Dejten avslutades med glass och en promenad på Ramberget.


Det går brant uppför genom den vackra bokskogen.


Tur att det finns en bänk att vila på när man kommer upp på toppen av berget:)


Så kan man titta sig lite utsikt över stan.


En ensam kaprifol i skogen.


Mer typiskt Bohuslän: vindpinade tallar i sköna former.

Det är så härligt att kunna njuta av och glädjas åt det lilla i tillvaron. Trivsamma samtal med sonen, tramsiga skämt och gemensamma minnen. Lite vind i håret, doft av hav och vacker natur.

Som vanligt vill sonen inte bli fotograferad, utan det är linslusen Inna på alla bilder i stället 🙂

 

inte nu men nu

Först kan vi slå fast att det suger att vara förkyld.

Jag avskyr att inte ha någon ork, ha ont i halsen och hosta

Men så tänker jag att det kanske är kroppens sätt att tala om att jag ska ta det lugnt och vila under min lilla semester.

Idag har jag inget annat inplanerat än att luncha med Yngste sonen på stan.

Nu sitter jag i sängen med Mac i knät och har fått både kaffe och musik av Kärleken. Han kokar kaffe till mig varje morgon, något som jag uppskattar mycket <3

När man är van att bre ut sig ensam i sängen blir det lite trångt när man ska samsas två på samma yta. Ibland vaknar jag tryckt emot väggen. Men sovit har jag gjort eftersom jag har drömt 🙂

I natt har jag somnat på tåget och försökt att komma fram ändå. Jag har varit inlåst i ett hus med terrorister och antika föremål. Det började brinna och jag lyckades till slut hoppa ut genom ett fönster. När jag kom ner på marken var folk upprörda över att jag var barfota, medan jag var tacksam att jag var i livet.

I min dröm alltså.

Det är en ganska skön känsla när man anpassar sig till en annan människa och man bara gör det helt automatiskt. Man behöver inte tänka utan det bara fungerar.

Förhoppningsvis har man dragit lärdom av tidigare erfarenheter och misstag i livet.

Jag har blivit mer prestigelös och måste inte alltid har rätt eller få cred för saker jag gör på samma sätt som tidigare. Jag har inte samma behov av kontroll, utan har lättare att ”go with the flow” Mitt humör har blivit jämnare och jag är tryggare i mig själv. Jag vet vad jag kan och vad jag är värd. Jag vågar stå på mig och känner att jag har fått pondus. Det gäller lika mycket privat som i jobbet.

Det är vad som kallas att vara vuxen va?

Jag hoppas att Du får en fin dag.

Tjolahopp mina gullvippor <3