Öde
Jag sitter på en Ö D E station och väntar på bussen till jobbet.
Dagens tema i Ulrikas bloggutmaning är öde.
Här kan du läsa mer om utmaningen och se fler deltagare.
Jag sitter på en Ö D E station och väntar på bussen till jobbet.
Dagens tema i Ulrikas bloggutmaning är öde.
Här kan du läsa mer om utmaningen och se fler deltagare.
S E M E S T E R
Smaka på ordet.
Ingen väckarklocka.
Inga tiden att passa.
Nu ska jag fokusera på kontemplation.
Både kropp och själ behöver lite ledigt.
Dagar att bara vara, ta dagen som det kommer.
Även om jag är tillgänglig på telefon, mail och skype så känner jag ändå att jag kan koppla av.
Just förmågan att koppla av är en av mina styrkor. Jag kan sova i princip när och var som helst. Jag kan stäng av omgivningen och försvinner in i min egen lilla värld. Har alltid haft lätt för det.
Jag är eg. lyckligt lottad som aldrig tagit en sömntablett, ångestdämpande eller ”lyckopiller”. Tar knappt en huvudvärkstablett. Har blivit opererad 1 gång. När de tog bort mina halsmandlar fick jag ett nytt liv. Inga infektioner och är sällan förkyld. Typiskt att jag är det nu. För övrigt har jag legat på sjukhus tre gånger. Orsaken heter Johan, Sara och Christian.
Nu kommer strax tåget som ska ta mig söderut.
Göteborg here I come!
Over and out from fröken chef 🙂
På Karlavagnen igår kväll talade man om kroppar.
Vad man tycker om sin kropp, vad man är nöjd/missnöjd med, om man gjort någon större förändring osv.
Den del av kroppen som jag alltid varit mest nöjd med är mina ögon.
Samtidigt är de mitt handikapp.
Jag är ett rejält blindstyre. Har haft glasögon sedan jag var 10 år och har sedan en månad tillbaka numera progressiva glasögon. Det är fortfarande jobbigt att hitta rätt läge framför datorn, men jag biter ihop och hoppas att det ska bli bättre.
Det jag har haft har mest komplex för är mina bröst. Tycker att det är skitjobbigt med dessa tuttar som alltid är för stora och ständigt är i vägen och som gör att jag får ont i nacke och axlar. Men sina gener kan man inte göra så mycket åt. Om man inte lägger sig under kniven och där är jag inte.
Jag är mullig och jag tycker att det är okej.
För jag har en frisk och stark kropp. De senaste 13 åren har jag varit hos läkaren E N gång. För 2 år sedan när jag fick kalkaxel. Annars är det bara en och annan förkylning och lite huvudvärk ibland. Samt musarm. Men det räknar jag ändå inte som sjuk.
Så länge jag har hälsan och är stark tycker jag att det är okej att vara tjock. Det är mest omgivningen som har ont av det. Med små kommentarer och gliringar.
Men det är inte mitt problem. Jag tycker att jag duger och är bra även om jag inte är smal.
När jag var ung yngre och smal var jag ständigt missnöjd och osäker.
Nu när jag är 40+ ser jag min kropp som en vän.
Den har fött tre barn, huserar mig och orkar massor.
Jag har skavanker och ärr, men den är boning för min själ och jag tycker om mig!
Nu ska jag ta mina valkar och kurvor och åka till jobbet. Mitt roliga och stimulerande jobb.
Klockan 17 är det S E M E S T E R.
Imorgon har jag sovmorgon. *gillar*
God morgon mina gullvippor <3
Senaste kommentar