Sorg
Sorg är en nyckfull följeslagare.
De flesta dagar är fyllda av glädje och tillförsikt. Jag minns allt jag fick uppleva och känner att livet är gott, trots att Chrille är död.
Så kommer dagar när jag bara är ledsen och saknar, gråter och undrar varför skulle han dö så tidigt?
Sorgen slår till när jag minst anar det. Jag ser en bild, minns något vi upplevt eller har drömt om honom.
Tårarna tränger fram och jag gråter. Jag släpper fram gråten och låter den ha sin gång. Jag tror att tårarna renar. Men visst är det jobbigt när gråten kommer utan förvarning. Min omgivning är tack och lov van att jag både gråter och skrattar.
Men fy farao vad jag saknar min unge. Han som var så mycket. Med alla sina goda egenskaper och brister var han en god människa. Skitjobbig emellanåt, men alltid till för andra, även när han själv mådde dåligt.
Idag har jag gråtit många tårar. Jag saknar dig älskade unge. Jag hoppas att du har det bra <3
Senaste kommentar